Krönika: Hade vi accepterat torskar i tv?

Ska sexköpare få sitta i tv och berätta om övergrepp de köpt lagligt utomlands? Tänk er två uppklädda torskar som sitter och myser i en tv-soffa med svenska kändisar. Programledaren kanske frågar torskarna ”Vad var viktigt? Vad ville ni ha?”.

De får berätta vilken typ av kvinnokroppar de helst köper sig tillträde in i. Vilka former ska hon ha? Vilken färg på kvinnans hår de gillar bäst (att dra i)? Hur lång eller kort ska hon vara?

Låter det orimligt? Bra! Det är det nog för de flesta och ska så förbli.

Vad som tydligen inte var helt orimligt för SVT:s redaktion och talk show-programmet Carina Bergfeldt var att låta två män som köpt en kvinnas kropp, inte för sexuella ändamål utan för barnafödande, sitta och berätta om det på bästa sändningstid – i en kanal som vi skattebetalare finansierar, en kanal som ska vara opartisk.

De flesta som hänger med i nyheter och sociala medier har läst reaktionerna kring programmet där Nicklas Sigurdsson och Micael Bindefeld, berättar hur de fick sin son via en surrogatmamma. Programmet har anmälts till granskningsnämnden över 20 gånger. Bland annat av Sveriges kvinnoorganisationer som menar att det främjar en skev syn på vad surrogatmödraskap är – exploatering av kvinnor och deras kroppar.

Det kanske kan tyckas vulgärt att jämföra köp av barn med betalda övergrepp men faktum är att båda bygger på den upplevda rätten att köpa utsatta kvinnors kroppar. Två sidor av samma exploaterande mynt.

”Man kan tycka vad man vill om det men där är det en etablerad verksamhet”, sade Sigurdsson i programmet. Jaha? Är inte det faktum att det är just en etablerad verksamhet något att problematisera? Miljardindustrierna prostitution och människohandel är också etablerade verksamheter. Att något är en etablerad verksamhet är inte en garanti för att ingen far illa i den. 

Journalisten Irena Pozar skrev i Aftonbladet förra veckan att ”en enskild kvinnas önskan [att bli surrogat] kan aldrig väga tyngre än kvinnors kollektiva rätt att inte exploateras”. Tydligare än så kan det knappast bli.

Det spelar ingen roll att just Sigurdssons och Bindefelds surrogat bedyrade att hon bar deras barn för att hon ville hjälpa till. Pengar utbyttes och därmed försköts den maktbalans som krävs för att något ska kunna ses som frivillig. Det är samma med sexköp, betalar du kvinnan är det i grund och botten inte frivilligt.

Denna etablerade verksamhet, som bygger på att västerländska barnlösa par köper en (oftast fattig) kvinnas livmoder, omsatte förra året 14 miljarder dollar. En siffra som förväntas stiga till snudd på ofattbara 129 miljarder dollar 2032. Dessa enorma summor visar tydligt på att verksamheten inte bygger på kvinnors längtan att få hjälpa barnlösa – det finns en tydlig kapitalistisk aspekt.

Men altruistiskt surrogatmödraskap då? Något som liberala feminister, borgare och annat löst folk förespråkar. Borde inte det vara harmlöst?

Nej. 2016 presenterades en statlig utredning om surrogatmödraskap. Den slog fast att modern kan utsätts för påtryckningar även med att altruistiskt upplägg samt att risken för att pengar utbyts i det dolda inte kan uteslutas.

Ett så kallat altruistiskt upplägg bidrar också till en farlig normalisering av handeln med kvinnokroppar – precis som SVT:s program gjorde.