Hoppa till huvudinnehåll
Av
maja.ericson@proletaren.se

Krönika: Högre lön istället för snygga reklamkampanjer

Kommunerna erbjuder tusentals kronor i bonus till sommarjobbare men undviker att höja grundlönen och förbättra arbetsvillkoren.


Nu närmar vi oss sommaren och semestertider. En härlig tid för många. Men det är en ansträngd tid för vårdpersonal och patienter – i år igen. Det svåra läget i vården märks inte minst i kommunens äldreomsorg och deras nästintill desperata sökande efter personal. 

Snygga reklamkampanjer för sommarjobb i äldreomsorgen finns överallt – på bussen, på sociala medier, på mässor och evenemang. Det är käcka kampanjer med unga människor som berättar om hur meningsfullt yrket är och att man får hjälpa andra.

På sociala medier vädjar kommuner om vårdpersonal och lockar med tiotusentals kronor i bonus. I Boden får till exempel den som tar ett sommarjobb inom vård och omsorg även bostad och transport till arbetsplatsen–- utöver 15.000 kronor i bonus. Man kan fråga sig hur kommunerna har råd att betala stora summor i bonus men inte kan höja lönen för att säkra mer långsiktig personal.

Självklart är äldrevården ett meningsfullt yrke. Jag har jobbat i äldreomsorgen nästan alla somrar under min studietid och tyckte det var väldigt roligt och meningsfullt. Personalbristen inom äldrevården beror inte på att människor inte tror att det är viktigt och givande, utan på andra saker. För om det är så viktigt och meningsfullt, varför syns inte det på lönen?

Lönen och ob-ersättningen är otroligt låg inom äldreomsorgen. Själv kunde jag inte spara många kronor från lönen jag fick. Visst, jag har kunnat betala hyra, mat och andra nödvändigheter och hittat på något roligt på sommaren. Men jag är sambo utan barn. Hade situationen varit annorlunda hade lönen inte räckt till, särskilt inte med de skenande priserna.

Storfors kommun
Johan Rosqvist, kommunchef i Storfors, som nominerades till Årets nyskapande chef av tidskriften Offentliga affärer. Här med en reklamskylt.

Inom den kommunala hemtjänsten ligger lönen på ungefär 120 kronor i timmen innan skatt. Samtidigt är det ett otroligt fysiskt slitigt och stundtals psykiskt påfrestande jobb. Medellönen för vårdbiträden i min kommun ligger på ungefär 22.000 kronor innan skatt. Men då är det många som inte pallar med heltid.

Efter skatt och eventuella sjukdagar blir lönen därmed väldigt låg. Det innefattar jobb på dagtid, kvällstid, delade turer och varannan helg. Ett par tusenlappar mer än fullständigt CSN-lån. Jag hade en högre timlön när jag jobbade på en snabbmatsrestaurang än inom vården. 

Hur ska man motivera folk, särskilt unga, att slita för en så låg lön? Förutom att betala hyra och andra nödvändiga utgifter kanske man vill spara till en bil, en buffert, en resa eller vad som helst. 

Kommunerna kan göra hur snygga reklamkampanjer som helst och locka med bonus och löften om att göra nytta i all oändlighet. De gör allt förutom att höja grundlönen. Samtidigt trycker de på den gamla idén om att jobba inom vården är ett kall ger så mycket själsligt värde. Hela den idén befäster den låga lönen.

Personalkrisen kommer inte lösas förrän frågan om lön och villkor är löst. Säg att kommunernas kampanjande för att sommarjobba i äldreomsorgen är lyckade. Det är ändå en kortsiktig metod som behöver upprepas varje sommar.