Hyreshöjningarna ”en jakt på fattiga människor”
Inflationen gör det svårt för många av Sveriges hyresgäster att få ekonomin att gå ihop. Och vid årsskiftet väntar ännu en hyreshöjning. ”Jag vill kunna hälsa på barnbarnen”, säger fattigpensionären Ingmarie Hugosson till Proletären.
Hyresförhandlingarna i Sveriges kommuner är i full gång och ett inte allt för ovanligt utgångsbud för både privata och allmännyttiga fastighetsägare är mellan 10 och 12 procent i hyreshöjning. Krav som representanter för Hyresgästföreningen kallat orimliga och som kan tvinga fattiga hyresgäster från sina hem.
I Örebro har det kommunala bostadsbolaget Örebrobostäder (Öbo) ännu inte gått ut med förslag på höjning. Men efter förra årets hyreshöjningar, 4,95 procent, är många hyresgäster oroliga.
En av dessa är Ingmarie Hugosson. Hon är 75 år och bor i en etta som ägs av Öbo i förorten Varberga utanför Örebro. Hon menar att en hyreshöjning på runt 5 procent skulle vara förödande för henne.
– Det är redan jättetufft och ibland känner jag att det inte är hanterbart. VI är många som redan lever på marginalen. Jag kan inte spara på mina boendekostnader. Jag har valt att bo i en liten etta med lägre hyra, men måste ändå jaga hundralappar.
Ingmarie Hugosson berättar att hon jagar matvaror med röda prislappar i affären och cyklar för att slippa betala bussbiljetten. Hon har också lämnat tillbaka hörapparaterna, som kostade 69 kronor i månaden, till Region Örebro. Till skillnad från vanliga konsumenter, som får leva med inflationen, kan företag och offentliga verksamheter höja priset.
– De höjer priset på bussen för att det finns ett underskott. Då är det vi som ska betala för det. Och när räntorna stiger för fastighetsbolagen så är det också vi som ska betala. Jag känner en stor maktlöshet. Blir det ännu en hyreshöjning så vet jag inte hur jag ska göra.
Idag måste allmännyttiga bostadsbolag drivas efter affärsmässiga principer, vilket i praktiken innebär att de ska prioritera att gå med vinst. Det påverkar också lönenivåerna för topparna inom de allmännyttiga fastighetsbolagen. Enligt en granskning av Hem & Hyra var Öbos tidigare vd, Ulf Rohlén den tredje högst betalde hyresbolagstoppen i landet med 135.000 kronor i månaden.
– Att allmännyttan övergett självkostnadsprincipen ser jag konsekvenserna av, säger Ingmarie Hugosson i sitt kök. Min hyra ligger under gränsen för att jag ska få bostadstillägg. Då skulle hyran behöva höjas med tusen kronor till, men de pengarna har jag ju inte.
Ett bostadsbolag i Örebro som offentliggjort sitt krav inför hyresförhandlingarna är Fastighetsägarna i Mittnord som begär tolv procent. I en intervju i SVT förklarar Agens Svedberg, näringspolitisk expert på Mittnord, den krassa verkligheten för sina hyresgäster. På frågan om de kan förstå kritiken mot en tolvprocentig hyreshöjningen svarade Svedberg:
– Det kan vi förstå och vi förstår också att det är inte alla hyresgäster som kommer klara det här.
I den bostadspolitiska debatten kan både siffror och teorier bli abstrakta utan en verklighetsanknytning. Men i Ingmarie Hugossons kök i Varberga konkretiseras både fastighetsägarnas hyreshöjningar och allmännyttans krav om att arbeta efter affärsmässiga principer.
– Det här blir som en slags jakt på fattiga människor. Jag vill ju också kunna unna mig något någon gång… som att åka och hälsa på barnbarnen.
– Jag känner en oerhörd psykisk press eftersom jag hela tiden måste tänka: ”Kan jag betala för det här?” Det finns också ett stigma med i bilden om fattigdom. Jag basunerar inte ut min situation för mina barn eller bekanta, men jag tror att vi som samhälle måste börja prata lite mer om det här.