”Palestina är huvudfrågan” – Fyra röster om maktskiftet i Syrien

”TURKIET MÅSTE BROMSAS”

Ridvan Altun är svensk-kurdisk politisk aktivist hemmahörande i Örebro, tidigare ordförande för Kurdiska demokratiska samhällscentret NCDK. Han ser Assadregimens fall som en möjlig ljusning för Syrien, samtidigt som han är oroad över inte minst Turkiets inflytande.

– Det som oroar alla kurder är den omätliga fientligheten från Turkiet. Nästan alla inhemska krafter är nu överens om att försöka bilda ett bättre styre än det föregående, men samtidigt har den turkiska regimen fokuserat på de kurdiskt styrda områdena och begått massakrer på kurder.

– Det är positivt att det inte har varit så dramatiska scener som vi sett bland annat i Libyen och Irak. Det har gått snabbt och är inte så stor förstörelse i samhället. Men vi ser också scener som påminner om IS och de hemska händelser vi har bevittnat tidigare i historien.

– Att bromsa Turkiet är viktigt för att kunna skapa stabilitet för Syrien, och skydda minoriteter, oskyldiga, kvinnor och demokratiska krafter. Men vi befarar att det steg för steg går mot ett islamistiskt, jihadistiskt statsstyre.

Det nya styret har sagt att de ska respektera landets minoriteter. Litar du på de här utfästelserna från jihadistgruppen HTS ledare Jolani och den nya premiärministern Bashir?

– Litar på gör vi aldrig. Kurderna vet bättre än någon vad HTS är för några, men vi vill ge det en chans för att alla ska kunna leva i Syrien enligt sin tro oavsett etnisk bakgrund, och bilda ett system som kan gynna alla folkgrupper och trossamfund. Demokratisk anda ska råda i Syrien. Men om det blir som Turkiet vill kommer det bli som i Idlib, där HTS styrt fram tills nu.

De kurdiska SDF-styrkorna är allierade med USA, som sedan Assad lämnade över makten bombat Syrien med det uttalade syftet att stoppa Islamiska staten för att åter bre ut sig.

– Vi hoppas att USA kommer fortsätta hålla sitt löfte, samarbeta med kurderna och använda sin makt för att bromsa Turkiets anfall på kurderna. Så länge Turkiet fortsätter anfalla kurderna misstänkliggörs USA:s ställning i området, när de samtidigt säger att de är allierade med kurderna.

Men USA har också spelat en destruktiv roll i regionen. Finns det inte en risk i att förlita sig på dem?

– Det gäller inte att förlita sig på någon, men den faktiska situationen kräver samarbete mellan dem och kurdernas styrkor på marken. Kurderna kommer aldrig att kapitulera i något samarbete som går ut över dem, utan kämpar för och strävar efter demokrati och frihet.

 

”UTLÄNDSKA INGRIPANDEN ÄR INTE VERKLIG BEFRIELSE”

Khulud Shaban är frilansjournalist från Gaza, bosatt i Göteborg.

– Det som har hänt i Syrien sedan 2011 visar en komplex verklighet som går bortom de uttalade parollerna om frihet och befrielse, och domineras nu av regionala och internationella makter under olika förevändningar. Även om denna konflikt ibland framställs som “befrielse” avslöjar dess resultat en direkt och indirekt ockupation som fråntar Syrien dess suveränitet och förvärrar folkets lidande.

– Syrien har delats upp i inflytelsesfärer där USA kontrollerar de nordöstra delarna under förevändningen att bekämpa terrorism, men samtidigt drar nytta av att kontrollera viktiga oljefält. Turkiet har också ingripit under förevändning att skydda sina gränser, samtidigt som de har förstärkt sin närvaro i norra Syrien.

– Israel å sin sida hävdar att de agerar i självförsvar i Syrien, med hänvisning till hotet från Iran och Hizbollah. I verkligheten försvagar dessa attacker Syriens militära kapacitet och destabiliserar landet ytterligare, vilket förhindrar det från att återfå sin regionala roll. Dessutom fortsätter Israel att ockupera Golanhöjderna, vilket fördjupar ockupationen och visar att Israels strategi är att hålla Syrien svagt och splittrat för att säkra sina egna strategiska intressen.

– Utländska ingripanden, vare sig de är militära eller ekonomiska, kan inte beskrivas som befrielse. Äkta befrielse innebär återupprättande av Syriens suveränitet, återuppbyggnad och möjliggörande för det syriska folket att bestämma sin egen framtid utan utländska inblandningar. Men det vi ser idag är en nedmontering av staten, exploatering av resurser och en fördjupning av sekteristiska och geografiska splittringar.

Vad innebär utvecklingen för Palestina och motståndet mot ockupationen?

– Syrienkrisen har både en direkt och indirekt inverkan på Palestina och det regionala motståndet mot Israel. Genom att försvaga en av nyckelaktörerna i motståndsaxeln blir det lättare för Israel att befästa sitt grepp om regionen.

– Fortsatta israeliska attacker i Syrien, fokuserade på att försvaga Hizbollah och dess iranska allierade, påverkar också direkt det palestinska motståndets kapacitet och stöd. Samtidigt har splittringarna i regionen flyttat fokus från den palestinska frågan och gett Israel större handlingsutrymme.

 

”USA OCH ISRAEL VILL HA ETT DEMILITARISERAT SYRIEN”

Khaled Al Najjar är palestinier som bott 13 år i Syrien, nu bor han i Växjö.

– Assads blixtsnabba fall och rebellernas intåg i Damaskus tror jag var resultatet av en geopolitisk uppgörelse mellan de två huvudspelare som är fullt involverade i den syriska saken, Washington och Moskva. Det innebär dock inte att rebellernas offensiv var ”amerikanskt producerad”, som en del menar, utan mer att USA:s och rebellernas intressen konvergerat vid punkten för att fälla regimen i Damaskus.

– Självfallet har Ankara varit en koordinator i det som hände, och Turkiets president Erdogan är bland de största vinnarna i det hela.

Hur ser du på risken att det blir mer sekteristiskt våld nu?

– Risken finns naturligtvis, men jag tror inte att den är så uppenbar. Det finns en tydlig enighet bland Syriens olika parter, inklusive dem som stod med regimen tidigare, om att det är hopplöst att stå emot det nya ”styret”. Vi ska dessutom inte glömma att majoriteten av syrierna stödjer regimens fall.

Vilken roll spelar USA, Israel och Turkiet?

– USA och Israels roll vill ha ett demilitariserat Syrien. Alternativt ett Syrien som aldrig ska utföra något hot mot Israel, vare sig direkt eller indirekt genom att fortsätta vara korridor för vapentransporter från Iran till Hizbollah och andra antiisraeliska miliser i Libanon. Och givetvis har amerikanerna andra egna intressen i Syrien, däribland att Ryssland förlorar inflytande i området.

– Turkiets roll är nog den mest intressanta i sammanhanget. I framtiden kan Turkiets vinst bli gigantisk, inte minst med de ekonomiska vinsterna utifrån Turkiets förväntade stora roll i hela ombyggnationen av Syrien, samt de säkerhetsmässiga gällande dess dröm att slå sönder det ”kurdiska hotet” mot Turkiets sydöstra gräns.

Vad tror du utvecklingen får för konsekvenser för Palestina?

– I nuläget är det klart att påverkan är negativ. Att få Syrien ur den så kallade motståndsaxeln är en rejäl smäll för hela motståndet mot Israel som har byggts upp under många år i regionen.

– På sikt däremot har jag svårt att se att det syriska folket kan acceptera Israel som ett ”grannland”, oavsett vilket styre man har i Damaskus. Israel är en ockupationsmakt i det syriska folkets ögon, något som etablerades ännu djupare i det syriska folkets kollektiva medvetenhet efter att Israel ockuperade Golanhöjderna 1967 – och när Israel nu förra veckan korsade buffertzonen och har trängt in i syriskt territorium ända upp mot Damaskus.

 

”PALESTINA HUVUDFRÅGAN”

Hashim Al-Malki från Stockholm är ordförande i Föreningen Syriensolidaritet. Han ser den utländska inblandningen som avgörande för vad som hänt.

– Det som skedde den 8 december, att Damaskus föll, kom inte plötsligt. Det har varit krig sedan 2011, med mäktiga imperialistiska krafter inblandade. USA har haft planer på att störta regeringen ända sedan 1990-talet, eftersom den syriska regeringen stod för motståndet mot Israels aggression och expansion.

– Under hela det här kriget har Palestinafrågan varit huvudsaken till att imperialismen och Israel vill se det här landet kuvat. Syrien har ett mycket viktigt geopolitiskt läge, försörjningslinjen till libanesiska Hizbollah har gått genom landet.

– Att Israel nu expanderar utöver de redan annekterade Golanhöjderna, och befinner sig 20 kilometer från Damaskus, och har förstört sägs det 90 procent av den syriska försvarsmaktens vapen, det skulle aldrig skett under den förra regeringen. När regeringen föll tar Israel chansen.

Varför var regeringen och armén så försvagad nu?

– På grund av kriget som pågått sedan 2011. Soldater och officerare lever själva i ett samhälle där det varit jättesvårt. Det är nästan svält på sina håll på grund av sanktionerna från USA och EU.

– Det talas om att många syrier var under fattigdomsgränsen. Men hur lätt är det för ett land i krig och mer eller mindre under blockad att försörja massorna?

Vad tror du väntar framöver?

– Läget är instabilt, och det finns flera utländska makter som både kommer överens och har motsättningar mellan sig. Det här är ett angrepp från Israel, Turkiet och USA. Men varje aktör har sina egna intressen.

– Israel bryr sig inte mycket om vilka som kommer att styra Syrien framöver, det här är deras tillfälle att förstöra infrastruktur och försvarsmakten. Oavsett styre blir det ett avväpnat Syrien som inte kan försvara sig. Och varför går Israel upp nu längs sydvästra Syrien och invaderar och ockuperar syriskt territorium vid gränsen mot Libanon? För att omringa motståndet inne i Libanon.

– Samtidigt har Turkiet historiska anspråk på arabvärlden. Turkiets president Erdogan står för en blandning av ottomanska och så kallade turaniska ambitioner.

Det är många syrier som firat på gatorna, också i Sverige, att vad de ser som en hemsk diktatur har fallit. Vad tänker du om det, att det ska bli demokrati nu och allt ska bli bra?

– Då är det bra om de faktiskt fortsätter kräva demokrati, så att det inte går illa. Det har inte blivit demokrati i Libyen till exempel.

– Och vad anser i grunden den här organisationen Hayat Tahrir al-Sham om demokrati? Menar de ett islamiskt kollektivt beslutsfattade, shura, eller vad är demokrati enligt dem? För det finns också många i Syrien som vill ha sekularism.

– Om man tror att det bara handlar om demokrati… Det handlar också mycket om att Syrien var ett av de sista länderna i regionen som stod upp mot Israel.