Arbetarrörelsens arkiv ligger centralt beläget på Upplandsgatan vid Norra Bantorget i Stockholm. Här har arbetarrörelsens olika grenar bevarat sin egen historia sedan mer än hundra år. Läget är ingen slump. Närmsta grannen är LO-borgen, och merparten av LO-förbunden har sina förbundskontor i kvarteret.

Inte många gator härifrån ligger Kungsgatan, där nummer 84 är den legendariska adress där Vänsterpartiet har haft sitt partihögkvarter ända sedan den tiden partiet var kommunistiskt. Det är inte heller många minuters gångväg till Norr Mälarstrand på Kungsholmen där Kommunistiska Partiet sedan många år har sina lokaler.

Det centrala läget gör arkivet lättillgängligt inte bara för arbetarrörelsens olika organisationer. Forskare, studenter och andra intresserade har lätt att hitta hit.

Men framtiden för Arbetarrörelsens arkiv är osäker. Tidigare i år sades arkivet upp från sina lokaler vid Norra Bantorget av hyresvärden – LO-ägda AB Folkets Hus.

Ironiskt nog är LO arkivets största finansiär. Men för det bolagiserade Folkets Hus, vars huvudsakliga verksamhet består i att hyra ut lokaler, väger intresset av ekonomiska intäkter tyngre. Hyrorna ska vara marknadsmässiga, och hyresgästen köpkraftig.

– Jag kan så klart förstå att LO måste tänka kallt ekonomiskt men det är tråkigt om det resonemanget ska komma i första hand, säger Ulf Jönson, arkivarie och tillförordnad chef för Arbetarrörelsens arkiv.

Det är några minuter efter öppningsdags när vi besöker arkivet för en rundvisning, och forskarsalarna och biblioteket är än så länge tomma.

Men över 3000 besökare om året, liksom fullsatta föreläsningar och seminarier, ger oss en aning om att arkivet är både populärt och betydelsefullt. Utöver den rena arkivverksamheten finns här också ett bibliotek, och arkivet har också ett eget forskningsråd.

Ofta samordnas verksamheterna i olika projekt, som i den aktuella utställningen ”arbetare i rörelse” som handlar om arbetarrörelsens förhållande till invandrare under 1900-talet. Arbetarrörelsens arkiv ger också ut tidskriften ”Arbetarhistoria”.

– Det är viktigt att tänka på vår målgrupp. Det är inte bara akademiker och universitetsanknutna som skriver i tidningen, och artiklarna ska kunna tilltala en kulturhistoriskt intresserad metallarbetare, förklarar Ulf Jönson.
Längs med ena långsidan i receptionen står en bokhylla fylld med pärmar som innehåller register över antingen fackliga och politiska organisationer, eller över personarkiv.

Nu för tiden är visserligen arkivets register digitaliserat, och det går bra att söka efter material via arkivets webbsida. Det underlättar för den som vet exakt vad han eller hon letar efter, men för oss som bara vill få en uppfattning om bredden i det material som finns samlat duger de bläddringsbara pärmarna utmärkt.

Ulf Jönson bläddrar på måfå på bokstaven P i en av pärmarna över personarkiv. Här finns såväl Olof Palmes omfångsrika arkiv på över 2000 volymer, som gräsrotmedlemmen Petterssons efterlämnade material som kanske inte innehåller så mycket mer än en partibok, mötesprotokoll och tidningsartiklar.

Och så fortsätter högt att blandas med lågt. Arbetarrörelsens arkiv är både ett nationellt arkiv och lokalarkiv för Stockholmsregionen. Här finns material från fackklubbar där såväl arbetsplats som klubb sedan länge är ett minne blott, mötesprotokoll från socialdemokratiska föreningar runt om i Stockholmsområdet, liksom material från förbundskontor och partikanslier.

– Men vi är inget exklusivt arkiv för Socialdemokraterna, vi samlar material från hela vänstern, påpekar Ulf Jönson.

Som en personlig favorit nämner han personarkivet efter den legendariske kommunisten och läkaren John Takman, ett material som Ulf Jönson själv haft förmånen att samla in. I dennes personarkiv finns så vitt skilda saker som bombsplitter från Vietnamkriget, som den i Indokinafrågan tidigt engagerade Takman själv hämtat på plats, till material från ett forskningsarbete om den svenskamerikanske arbetarsångaren Joe Hill.

– John Takman lyckades få kontakt med Joe Hills syster, som då ännu levde och bodde kvar i Sverige. Så i hans arkiv hittade jag bland annat Joe Hills och systerns personliga korrespondens.

I källarvalven under Upplandsgatan är hyllorna fullstaplade med böcker, mappar och tidningsläggar. Allt är väl numrerat så att arkivarierna lätt kan ta fram det material som besökarna efterfrågar.

Ur en av mapparna plockar Ulf Jönson fram en anteckningsbok från 1922, med mötesprotokoll från Arbetsutskottet i Sveriges Kommunistiska Parti. I sirlig handskrift kan vi läsa vilka problem som Hugo Sillén, Kata Dahlström, Otto Grimlund och andra i ledningen för det unga kommunistpartiet brottades med.

– Arkivmaterial ger en fantastisk närvarokänsla, säger Ulf Jönsson. Det är ju i just den här boken som Grimlund och de andra skrev ner sina beslut för snart 90 år sedan.

Trots att hyllraderna med material känns oändliga är det bara en bråkdel av arkivets samlingar. Merparten av arkivets material finns i depåer i Åkersberga och Grängesberg. Depån i Grängesberg byggdes i sviterna av nedläggningen av stadens gruvindustri, och ligger i en lokal som tidigare innehöll omklädningsrum för gruvarbetarna.

– Den kallas för Jakobina gruvstuga, men det är ett missvisande namn eftersom byggnaden är över hundra meter lång, berättar Ulf Jönsson.

I depån i Grängesberg förvaras över 1300 fanor och standar från fackföreningar, partier och solidaritetsrörelser. I sig är många av de handmålade eller broderade fanorna vackra och värdefulla konstverk, men de är också berättelser om arbetarrörelsens organisationer.

Ulf Jönsson berättar att arkivet i vissa sammanhang lånar ut fanor, förutsatt att de är i hållbart skick.
– En sådan är de spanienfrivilligas fana som vi ända in på 2000-talet lånade ut till minnesmanifestationen som hålls vid La Mano-statyn varje år på första maj. Men nu är den för sliten för att användas.

Av de svenskar som frivilligt slogs på republikens sida i det spanska inbördeskriget finns idag ingen längre i livet. Men på Arbetarrörelsens arkiv går det att lyssna på inspelade berättelser av flera spanienfrivilliga. I samlingarna finns gott om ljudupptagningar, filmer och inte minst ett omfattande bildarkiv.

– Men vi är inget museum, vi har begränsad möjlighet att ta emot föremål, påpekar Ulf Jönsson.

I takt med att socialdemokratiskt och fackligt ägda folkparker och Folkets Hus runt om i landet bolagiserats och gjorts vinstdrivande genom uthyrningsverksamhet, har den arbetarkonst som tidigare prytt arbetarrörelsens lokaler ansetts som otidsenlig och plockats ner från väggarna.

För några år sedan deltog Arbetarrörelsens arkiv i projektet ”Den hemlösa konsten”, där de konstskatter som än idag ligger i källare och vindsförråd runt om i landet inventerades.

– Vi har varken utrymme eller den kompetens som krävs för att ta emot tavlor. Det råder ännu ett limbotillstånd för de här konstverken, förklarar Ulf Jönsson.

Nu drabbas även Arbetarrörelsens arkiv av det krassa vinstintresset när det bolagiserade Folkets hus säger upp sin LO-subventionerade hyresgäst till den 1 oktober nästa år.

AB Folkets hus, som hyr ut sina lokaler till bland annat Scandic hotell och Stureplansgruppens konferenscenter, vill dra in marknadsmässiga hyror även från lokalerna på Upplandsgatan.

Ulf Jönsson berättar att arkivet i och för sig har vuxit ur de nuvarande lokalerna, och han hoppas att den förestående flytten kan innebära att arkivet får tillgång till mera lättarbetade lokaler.

Men risken finns också att den hastigt påtvingade flytten kommer att medföra negativa konsekvenser, i alla fall om det centrala läget måste överges.

– Blir arkivet för svårtillgängligt kanske vi förlorar i intresse från forskarvärlden, och dessutom förlorar vi vårt läge i arbetarrörelsens hjärta. Vi hoppas så klart kunna upprätthålla tillgängligheten och kontakten med arbetarrörelsens organisationer även efter flytten, och att det inte överskuggas av att få ner hyreskostnaderna.

Även om Ulf Jönsson säger att han kan förstå den rent ekonomiska aspekten på LO:s agerande, beklagar han om det ska gå före omsorgen om den egna historien.

– Det vi gör är mer än en trevlig kulturverksamhet. Arbetarrörelsens arkiv är en viktig institution eftersom Sveriges hela 1900-talshistoria är så intimt förknippad med arbetarrörelsen.