Moderaterna säger att de respekterar den svenska modellen. Kollektivavtalen och arbetsrätten ska de inte röra, säger de. Nej, det behövs väl knappast när sätten att kringgå desamma blir allt fler.
Arbetskraftsimporten till exempel. På Sveriges största bygge, Citytunneln i Malmö, jobbar en handfull svenska arbetare. Resten är inhyrda från Polen och andra låglöneländer. Inte för att det i första hand saknas svenska bygg-arbetare, utan för att de just saknar svenska kollektivavtal och att den svenska arbetsrätten far all världens väg. Glöm Las. Glöm arbetsmiljölagen och förordningar. Vi snackar mussolini-villkor. Håll truten och arbeta, ungefär.
Den som tar kontakt med facket eller ställer minsta krav skickas hem igen. Tidningen Byggnadsarbetaren har uppmärksammat två sådana fall.
Lönen? Det vet ingen med säkerhet eftersom hela bygget göms bakom en ridå av hemlighetsmakeri och polska eller tyska bemanningsföretag. Men någonstans över en polsk medellön, men så klart långt under avtalade svenska kollektivavtalslöner.
Att arbetarna inte sällan bor som djur, eller värre, och att skattefusket från byggföretagen är utbrett visar vad svensk kapitalism egentligen står för: Råaste tänkbara utsugning.
Det är givet att våra arbetsvillkor, löner osv kommer att pressas nedåt om arbetskraftsimporten fortsätter. Just nu är det mycket byggjobb i Skåne. Men vad händer när konjunkturen vänder? Ska vi då stå där i arbetslöshetskön och konkurrera med polacker som tjänar 50 kronor i timmen? Behöver jag säga att moderaternas minister Tobias Billström har lagt fram ett förslag för att ytterligare förenkla för företag att importera billig arbetskraft?
Men det är inget som säger att vi måste vara passiva åskådare. Ja, jag vet att borgarna kom till makten i ett demokratiskt val. Men det är likafullt en av demokratins grundpelare att protestera. Att stoppa borgarna är en förutsättning om vi vill utveckla förhållandena på våra arbetsplatser. Få det bättre istället för sämre. Då måste vi göra som våra förfäder gjorde, i arbetarrörelsens barndom. Organisera oss. Använda strejkvapnet som påtryckning. Mobilisera till demonstrationer.
Det är dags, kamrater, ingenting är gratis, men ingenting hade väl heller varit skönare än om vi tillsammans torkade bort flinet på borgarregeringen.
KARL STRANDBERG
Proletären 43, 2007
