Kommentar: Klarar sig Erdogan kvar på tronen?

Den 14 maj går Turkiet till val. Dels är det val till de 600 platserna i nationalförsamlingen och dels första omgången av presidentvalet.

I opinionsundersökningarna är det jämnt mellan den sittande presidenten Recep Tayyip Erdogan och utmanaren Kemal Kilicdaroglu, som leder knappt. Det bäddar för en andra omgång i presidentvalet den 28 maj, om ingen kandidat får över 50 procent i första omgången.

För båda huvudkandidaterna är det ett historiskt val, hundra år efter att republiken Turkiet bildades i resterna av det ottomanska riket. 

Erdogan, som lett landet i 20 år, vill framstå som en självklar landsfader likt Kemal Atatürk, Turkiets grundare och första president – trots att Erdogans auktoritära islamistiska styre på många sätt är motsatsen till Atatürks sekulära stat. Kilicdaroglu å sin sida är från Atatürks socialdemokratiskt lutande parti CHP, men går till val med en spretig allians som också inkluderar konservativa och islamister.

Trots att det inte saknas andra brännande frågor, som den höga inflationen och kritiken mot regeringens dåliga beredskap inför jordbävningskatastrofen i februari i år, handlar valet mycket om framtiden för det politiska systemet i landet.

Kilicdaroglus block går till val på att stärka parlamentarismen i Turkiet, som försvagades efter att Erdogan vann folkomröstningen 2017 om att kraftigt stärka presidentens makt. Erdogans parti AKP (Rättvisa och utveckling) är allierade med det extremnationalistiska MHP, som också stödde ja-sidan i folkomröstningen om att införa presidentstyre.

Utöver de båda nämnda allianserna finns vänsterkoalitionen Allians för arbete och frihet, som leds av YSP (Gröna vänsterpartiet). Anledningen är att det prokurdiska vänsterpartiet HDP, som redan har ett stort antal företrädare fängslade, riskerar att förbjudas i en process i författningsdomstolen, som ännu inte är klar.

Om HDP, som annars skulle varit alliansens ledare, slutgiltigt stoppas kommer dess kandidater att gå över till YSP:s listor.

Erdogans Turkiet, som både den nuvarande och den förra svenska regeringen fjäskat för i samband med Natoansökan, är ökänt för sin repression mot oliktänkande. Samma politiska förföljelser som fördöms när det handlar om till exempel Ryssland, har utrikesminister Tobias Billström istället velat sopa under mattan i sitt papegojaktiga upprepande av att Natolandet Turkiet är en demokrati med fria val. Medan Sverige utvisat politiska flyktingar till Turkiets fängelser.

Hur fria valen är kan dock diskuteras. Förutom redan nämnda fängslade politiker för HDP har det också förekommit mer närliggande attacker på vänsterpartierna. Den 25 april arresterades över 100 personer för påstått samröre med det i Turkiet och EU terrorklassade PKK, Kurdistans arbetarparti.

HDP:s vice ordförande Tayip Temel fördömer insatsen som ytterligare ett led i Erdogans försök att behålla makten. HDP ses nämligen som ett tyst stöd för Kilicdaroglu, då man inte presenterat någon egen presidentkandidat. Samtidigt störs Erdogan av uppgifter om att regeringen själva pikant nog försökt övertala PKK:s fängslade ledare Abdullah Öcalan att ta avstånd från Kilicdaroglu inför valet.

En faktor som kan bli avgörande för utgången är den stora andelen utlandsröster. Drygt fem procent av de sammanlagt 64 miljoner röstberättigade tillhör diasporan, bara i Tyskland kan en och en halv miljon utlandsturkar rösta i valen.

I Frankrike utbröt våldsamheter utanför vallokaler på första maj, där sympatisörer och motståndare till Erdogan drabbade samman.

För Sveriges del kommer valresultatet, oavsett vilket det blir, troligtvis innebära att det sista stora hindret för Natointrädet försvinner. Kilicdaroglu och hans EU- och Natovänliga koalition har flera gånger uttalat sig för att Sverige ska bli medlem i USA:s krigsallians så fort som möjligt – och vinner Erdogan är det mindre viktigt för honom inrikespolitiskt att framstå som tuff gentemot den svenska regeringen, när valet är överstökat.

Då kan han göra en deal med USA, som Turkiet vill köpa stridsflygplan av typen F-35 av, för att släppa in Sverige i Nato. USA har hittills stoppat sin Natoallierade från att få köpa det Lockheed Martin-tillverkade planet, efter att Turkiet 2019 motsatte sig USA och köpte det ryska luftvärnssystemet S-400.