Gästkrönika: Kongressbeslut väger lätt för V

Kriget i Ukraina har onekligen ställt en del saker på sin spets. Europa är inte längre en zon där stormakterna inte vågar starta krig. För oss, som traditionellt har varit kritiska mot den russofoba högerns Natopropaganda, är det dessutom obekvämt att behöva inse att Ryssland faktiskt har startat ett anfallskrig. En svårtuggad groda.

Men vi borde svälja den grodan, fördöma Rysslands krig – och samtidigt möta det pågående krigsyrandet genom att kräva fred. Röster för fred behövs nu mer än någonsin.

Högern kräver förstås att Sverige genast ska gå med i Nato. Samma höger vill också skicka vapen till Ukraina och rusta upp försvaret. Vi är på väg mot en ny kapprustning.

Lustigt nog så finns det en del av vänstern som vill göra ungefär samma sak som den traditionellt försvarsvänliga högern. Vänsterpartiet har ställt sig bakom leveransen av svenska vapen till Ukraina – efter att en shitstorm blåste upp kring partiet i sammanhanget. Inte nog med detta: ”Sveriges försvarsförmåga behöver stärkas och försvaret måste få mer pengar för att bygga ut verksamheten”, skriver partiets ordförande Nooshi Dadgostar den 16 mars.

Och så syns hon plötsligt på besök hos Stockholms amfibieregemente, Amf 1. Säkert bara av en slump iklädd ett olivgrönt plagg, som påminner om den ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskyjs nuvarande ämbetsdräkt.

Allt det här sker utan vidare diskussion inom partiet – det hela är nämligen enligt partiordföranden ”en plikt”.

Att Vänsterpartiets ledning ignorerar partiprogrammet eller partikongressbeslut är inte något nytt. För inte så länge sedan valde en partiordförande att ”pausa” EU-motståndet. Och i februari i år berättade den nuvarande partiordföranden i Nyhetsmorgon att Vänsterpartiet ”så att säga” inte ens längre hade ett partiprogram som ”gäller". Partiprogrammet är nämligen ”gammalt”.

Vänsterpartiets ledning har säkert sina skäl för den nya borgfredspolicyn. Varför framstå som avskyvärda Putinkramare när man kan slippa det? När alla väntar sig att Vänsterpartiet ska vara emot något så är vi smartare och är plötsligt för. Ungefär så gjorde partiet ju nyss i några klimatpolitiska sammanhang.

Det som är olustigt i sammanhanget är att Vänsterpartiets ledning lugnt kan hålla på så här. Det missnöje som finns inom mitt parti lär inte få några konsekvenser. Vi vänsterpartister är redan vana vid att kortsiktigt taktiskt spel i riksdagen och oförankrade utspel i riksmedia har ersatt kongressdiskussioner och respekt för demokratiskt förankrade partibeslut.

Första pudeln i försvarsfrågan är redan gjord. Nu får vi se hur det kommer att gå med Vänsterpartiets Natomotstånd. Jag vågar inte riktigt spekulera i om partiledningen överger det. Men det skulle definitivt inte förvåna mig om Vänsterpartiet snart kommer på att kärnkraft är ett bra sätt att bli mindre beroende av ryska fossila bränslen. 

Henning Süssner Rubin
Medlem i Vänsterpartiet Malmö