Det ringde en journalist från SVT:s Debatt och ville att jag skulle medverka i programmet. Snabbt flög tankarna kring vilket ämne det kunde gälla. Var det om pensionsbromsen som enligt en ny undersökning berövat pensionärer på över 30000 kronor sedan 2010? Kunde det kanske handla om Volvos besked att de ska göra sig av med tusentals anställda för att vinsten på nästan två miljarder för senaste kvartalet inte ansågs tillräcklig? Eller är det kanske nyheten om att den psykiska ohälsan ökar lavinartat bland kvinnor i Sverige?
Nej, det visade sig handla om en så obetydlig sak som att Jimmie Åkesson fått en tårta i ansiktet.
När journalisten ringde hade jag inte en aning om vad eller vem som låg bakom tårtningen. Var det en antirasistisk attack eller var det ett sverigedemokratiskt pr-trick för att få uppmärksamhet kring Åkessons nya bok?
Kanske var det en förbannad kulturrecensent, Åkessons bok ska enligt ryktet vara det mest självgoda och förutsägbara på bokmarknaden sedan Göran Perssons memoarer. Jag har inte läst boken och jag skulle hellre titta på färg som torkar än läsa den.
Journalisten ville att jag skulle sitta i Debatt och säga att tårtningen var bra. Det tycker jag inte. För det är precis detta SD vill, att kunna sitta tårögda i TV och måla ut sig själva som mobbade och nedtystade. Jag tycker för den delen inte heller synd om Åkesson som byggt både karriär och tilltagande förmögenhet på att sprida rasism och hat.
Om det visar sig att tårtan kom från en förbannad antirasist är jag den sista att peka finger åt henne och jag kommer inte att gråta en enda tår över Åkessons räkning från kemtvätten.
Därför sa jag nej till att medverka i Debatt. Däremot ställer jag gärna upp om debatten inte tar sin utgångspunkt i bakverk utan om att Sverigedemokraterna är ett arbetarfientligt och rasistiskt högerparti. Att SD inte är den lilla människans parti utan en del av det politiska etablissemang som genomför en människofientlig politik i det här landet. Att SD försöker vinna politisk makt på den ilska som många människor känner över vad som händer med vårt land. Hur välfärden slaktas, att 400 000 människor tvingas leva i arbetslöshet och hur alla delar av samhället förstörs när våra behov görs om till kaotiska marknadsplatser för kapitalisterna att tjäna pengar på.
SD:s roll är att vända denna ilska nedåt, vi som drabbas av högerpolitiken ska sparka mot grannar och arbetskamrater istället för att slå uppåt mot dem som tjänar på det som händer i Sverige.
Låt oss debattera hur det kan saknas pengar till vård, skola och omsorg när den rikaste procenten av svenskarna sitter på tillgångar värda 2700 miljarder kronor, vilket motsvarar 40 procent av de samlade förmögenheterna.
Med det som utgångspunkt tar jag gärna en debatt med Jimmie Åkesson när han tvättat grädden från sin dyra kostym.
Robert Mathiasson
Partisekreterare Kommunistiska Partiet
