Kommentar: Libanon fruktar Israels terror
Risken är stor för ytterligare eskalering efter de senaste dagarnas israeliska terrordåd i Libanon.
Efter de storskaliga och urskillningslösa terroroperationer som Israel genomfört i Libanon de senaste dagarna fruktar många i landet både fortsatta dåd och en israelisk invasion. Den psykologiska terrorn är en del av Israels krigföring, och förståeligt nog är libaneserna rädda.
Det första koordinerade terrordådet genomfördes i tisdags eftermiddag, då ett tusental personsökare exploderade. Sjukhusen fylldes när skadade strömmade in. Tolv personer dödades, inklusive två barn och fyra hälsoarbetare, och närmare 3.000 skadades på platser över hela landet och även i Syrien.
På onsdagen fortsatte terrorn. Då dödades minst 25 personer och 600 skadades när walkie-talkies exploderade, bland annat i ett begravningsfölje i huvudstaden Beirut för en av dem som mördats dagen innan.
Israel har sin vana trogen inte officiellt tagit på sig ansvaret, men några andra misstänkta finns knappast och enligt bland annat New York Times är det den israeliska säkerhetstjänsten Mossad som preparerat de elektroniska apparaterna med sprängämnen och lyckats sälja till den libanesiska motståndsmilisen Hizbollah – som försvarade Libanon mot Israels invasion 2006, och också är ett politiskt parti som ingår i den libanesiska regeringen.
Det är inte ”bara” milismedlemmar som drabbats, och vem som helst kan naturligtvis råka stå intill den som ovetande bär på en bomb. Ännu en gång kränker Israel Libanons suveränitet när man attackerar inte bara Hizbollah utan också Libanon och alla libaneser, vilket Libanons premiärminister Najib Mikati framhållit.
Urskillningslösa attacker, som inte gör skillnad på militärer och civila, strider mot folkrätten. Det strider också mot internationell rätt att använda vapen som ser ut som ofarliga föremål, till exempel en personsökare som ett barn kan plocka upp. Det var också vad som hände åttaåriga Fatima Abdullah som tog upp sin pappas personsökare när den ringde i tisdags, och dödades när den exploderade.
Men trots att världen bevittnat ett av de mest storskaliga terrordåden någonsin, benämns det inte så i den proisraeliska rapporteringen i Sverige och andra västländer. Efter tisdagens attack försökte till exempel den extremt Israelvänlige så kallade terrorforskaren (i sammanhanget snarare terrorförsvararen) Magnus Ranstorp blanda bort korten.
– Vad alla missar genom att bara tala om oron i Libanon är att det faktiskt är Hizbollah som riktar raketbeskjutning mot Israel, sade Ranstorp till Göteborgsposten.
Han verkade inte heller dela den oro för ett regionalt storkrig som även Israels viktigaste uppbackare USA ger uttryck för.
– Vad jag tror att många missar i allt detta är att man inte ser vem som ligger bakom mycket av detta. Där är Iran den gemensamma nämnaren. Till syvende och sist blir Israel tvunget att tackla Iran.
Det stämmer att Hizbollah sedan Israel inledde sitt senaste krig mot Gaza har beskjutit israeliska militärposteringar med raketer, i solidaritet med palestinierna. Det Iranstödda Hizbollah har också hela tiden sagt att de upphör med attackerna om Israel slutar bomba Gaza – där hittills fler än 41.000 palestinier, de allra flesta kvinnor och barn, dödats.
Israel har under samma tid skjutit mot och regelbundet bombat också Libanon, och i ett annat terrordåd mördade de Hizbollahs militära befälhavare Fuad Shukr i Beirut den 30 juli – bara timmar efter att Israel mördat palestinska Hamas högsta politiska ledare Ismail Haniya i Irans huvudstad Iran.
I samma intervju i GP säger Ranstorp att han tror att den israeliska operationen med de exploderande personsökarna är en förberedelse inför en invasion av Libanon, och mycket talar tyvärr för att han har rätt i det.
Natten till tisdag uppdaterade Israels säkerhetsråd sina officiella mål för kriget i Gaza, till att också innefatta att de omkring 60.000 israeler som lämnat norra Israel på grund av stridigheterna ska kunna återvända. Israels försvarsminister Yoav Gallant sade på onsdagen att vi ser början av en ny fas i kriget, med större fokus på Libanon.
Gallant har kritiserat Israels premiärminister Benjamin Netanyahu för sina orimliga mål i Gaza, och för att genom sin vägran att gå med på vapenvila inte bry sig om den gisslan som fortfarande hålls där sedan Hamas och andra motståndsorganisationers attack på Israel den 7 oktober förra året. Men de båda verkar vara mer överens vad gäller den norra fronten.
Libanons befolkning har all anledning att frukta ytterligare terror från den enda stat i världen som kan begå de mest fasansfulla dåd utan att kritiseras eller ställas till svars av den USA-ledda västvärlden.