Arbetsmiljödagen: ”Människor behandlas värre än hundar”

Mikael Roos är inspektör på Arbetsmiljöverket (AMV), och AMV:s representant från Region Öst i kampanjen Osund konkurrens. I en gemensam insats mot arbetsmiljöbrotten deltar AMV, polisen och skatteverket men också kustbevakningen, migrationsverket och ekobrottsmyndigheten i kampanjen.

Mikael Roos har sett det mesta:

– Den exploatering av människor vi ser när vi kommer ut på en del arbetsplatser är så grov, att man nästan inte kan ta det till sig, säger Mikael Roos till Proletären. Människor behandlas värre än hundar. Den människosyn som finns hos en del är så främmande för mig; ur ett mänskligt perspektiv är det jobbigt att se hur det ser ut.

I förra veckan gjorde gruppen tillslag mot flera byggarbetsplatser i och runt Stockholm. Det var AMV:s inspektörer tillsammans med gränspolisen.

– För vår del hittade vi massor av farliga arbetsmiljöbrister, folk som jobbade på taken utan fallskydd och dåliga byggnadsställningar. Gränspolisen hittade massor av folk som fick följa med in, berättar Mikael Roos. Mängden poliser vi har med oss räcker inte till för alla omhändertagna, det försvinner poliser löpande under insatserna, så poliserna tog slut efter halva dagen.

– Men det var en bra insats, vi fick bort en väldig massa risker från arbetsplatserna.

Under de senaste 14 månaderna har de förenade krafterna gjort tillslag mot runt 400 arbetsplatser där i första hand utländska arbetare utnyttjas på det mest utstuderade sätt. Det är arbetsplatser tillhörande alla typer av företag, från de minsta skuttfirmorna till stora byggbolag som Skanska. I många fall är de människor som utnyttjas sådana som skulle ha utvisats ur Sverige och som gått under jorden: inspektörerna har hittat löner på tolv kronor i timmen och bostadsförhållanden som är direkt livsfarliga.

Han berättar om människor som sover i skift i lägenheter fulla med madrasser och om arbetare som är så fattiga att de saknar strumpor och istället lindar in fötterna i trasor.

Mikael Roos berättar om ”ett fruktansvärt cyniskt utnyttjande av människor” och en ”otroligt utstuderad arbetskraftsexploatering”. Han berättar om människor som sover i skift i lägenheter fulla med madrasser och om arbetare som är så fattiga att de saknar strumpor och istället lindar in fötterna i trasor. Om människor som bor blött, kallt och livsfarligt med strömkablar som sticker rakt ut ur väggen. Och om arbetare som sover i lackångorna på bilverkstäder eller på byggarbetsplatsen, utan värme och sanitära möjligheter.

Cynismen och utsugningen överträffar det mesta:

– Vi träffar på byggherrar som säger att ”arbetarna är inte här för att bo på hotell. De är här för att jobba”, säger Mikael Roos. Vi har inga siffror på det, men min uppfattning är att det här är väldigt omfattande och att det ökar. Och jag har nog både polisen och andra myndigheter med mig i den uppfattningen, säger Mikael Roos.

Det brutala utnyttjandet av utländska arbetare i Sverige exploderade 2008, när alliansregeringen rensade bort en rad regleringar. Med hjälp av Miljöpartiet sköt den borgerliga regeringen startskottet för en närmast okontrollerad arbetskraftsinvandring, till en arbetsmarknad där regelverken jämnats med marken och marknaden öppnats för ett hänsynslöst utnyttjande av arbetare. Allt som krävs är numera en F-skattesedel och det kan i princip vem som helst få. Rut- och Rotavdragen har öppnat för ännu mer fusk och utnyttjande.

– Byggbranschen är ju en bransch med många aktörer som inte vill göra rätt för sig, konstaterar Thomas Blombäck som är enhetschef på Arbetsmiljöverkets Region Öst. Vi har fått pengar för att bedriva inspektionsverksamhet inom det område som kallas för ”osund konkurrens”. Uppdraget är att samverka med andra myndigheter, som polisen och skattemyndigheten. Jag tror på det: ska vi nå en framgång måste vi samverka. Vi har olika verktyg och kan vi samarbeta och använda dem så är mycket vunnet. Det här är en verksamhet som fortfarande är under utveckling men som jag tycker kommit igång väldigt bra.

Den 28 april är den internationella arbetsmiljödagen. Den infördes 2003 av FN-organet International Labour Organization (ILO) för att hedra alla de som dött på sitt arbete. Det handlar om flera hundratusentals arbetare.

Bara inför två aktuella idrottsmästerskap har 1000-tals arbetare fått sätta livet till. Usla förhållanden för de arbetare som möjliggjort fotbolls-VM i Qatar 2022 har kostat uppemot 4.000 arbetare livet. Och byggverksamheten för fotbolls-VM i Ryssland om några månader, har ett 20-tal arbetare fått betala med sina liv.

I Sverige har 157 arbetare dödats på jobbet mellan januari 2015 och idag. Trötta och utarbetade långtradarchaufförer och maskinförare står för en stor del av dödsfallen, 34 procent från 2015 och framåt. Fall- och rasolyckor utgör elva procent och olyckor med maskiner och olika handverktyg står för tio procent av dödsolyckorna.

Arbetsmiljöverkets inspektörer ser de direkta dödsolyckorna, men också den smygande döden på arbetsplatserna. Under 2018 kommer AMV särskilt att prioritera kampen mot asbest och kvartsdamm. Det är i första hand bygg- och anläggningsarbetare som utsätts för de små partiklar som bildar kvartsdammet och som kan ge stendammslunga (silikos), lungcancer eller KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom). Asbest används inte i Sverige idag, men arbetare som river byggnader där asbest tidigare använts, utsätts för de tunna asbestfibrerna och kan drabbas av cancer.

Asbestanvändning är totalförbjudet i Sverige sedan 1982, men fortfarande är dödstalen i asbestrelaterade sjukdomar förskräckande höga: över 100 personer insjuknar varje år. Mellan 2011 och 2015 drabbades över 600 personer, många av dem betongarbetare, anläggningsarbetare och bergssprängare, av mesoteliom som är en form av lungsäckscancer. Närmare 700 människor dog av sjukdomen under samma period.

Det kan ta många år innan den arbetare som exponerats för asbest blir sjuk, i många fall så lång tid som mellan 30 och 50 år.

– Det är smygande sjukdomar där du inte blir sjuk nu, utan först om x antal år. Men det är viktigt att vi arbetar med det nu, säger Thomas Blombäck till Proletären. Och det är inte bara arbetare som jobbar direkt med rivningarna som drabbas av de här sjukdomarna, utan också bland andra målare och rörmokare som arbetar i den miljön.

Arbetsmiljöverkets arbete präglas av problem idag, som inte existerade för 25-30 år sedan. Det svenska EU-inträdet och EU:s expansion till låglöneländer med arbetskraft som nu importeras till Sverige, har radikalt förändrat scenen. Den importerade arbetskraften får löner som ligger långt under svenska avtal och tvingas jobba på arbetsplatser där säkerheten åsidosätts för att ge arbetsköparen maximal vinst.

Den importerade arbetskraften får löner som ligger långt under svenska avtal och tvingas jobba på arbetsplatser där säkerheten åsidosätts för att ge arbetsköparen maximal vinst.

Av de 157 arbetare som dödats på arbetsplatserna sedan 2015, är 29 utländska arbetare.

– Skillnaden ligger ju i att det är lättare att röra sig över gränserna nu. Vi ser att det är en hel del utländsk arbetskraft i Sverige, och också en hel del arbetsgivare som utnyttjar den arbetskraften på ett sätt som är rent bedrövligt, säger Thomas Blombäck.

Men verkligheten ute på arbetsplatserna är inte alltid lika konkret som ett fall från en byggnadsställning, ett olyckstillbud där en utarbetad chaufför somnat bakom ratten, eller en krosskada. Den ökande hetsen på jobbet kan drabba på många sätt.

– Vi ser också andra problem, där människor blir sjuka av sitt jobb. Det kan handla till exempel om ergonomiska frågor, hur man lyfter och bär. Det vi ser nu är också problemen på det psykosociala området, där folk går in i väggen på grund av sin arbetssituation. Där finns en ny föreskrift som kom för två år sedan. Den löser inte alla problem, men den är en del i arbetet att skapa en bättre arbetsmiljö. Att jobba med det här området är inte lika lätt; om en planka ramlar ner i huvudet på någon så är ju det väldigt konkret. Det psykosociala området är mycket svårare att greppa. Kränkningar, till exempel, vad är det? Jag kan uppfatta något som en kränkning, men du gör det inte. Det blir svårare då, säger Thomas Blombäck.

– Men det som är viktigt här är att det alltid är arbetsgivaren som är ansvarig för arbetsmiljön, och vår uppgift är att se till att arbetsgivarna följer de föreskrifter och regler som finns. Det kan vi kontrollera genom att inspektera. Vi löser inte problemen på arbetsplatserna, det måste de göra själva. Men vi medverkar till att det kan bli bättre.