Mat för 1,7 miljarder slängs innan den når butiken
Varje år slänger svenska livsmedelsproducenter mat till ett värde av 1,7 miljarder kronor. Om de slängda livsmedelsprodukterna nått butikerna hade det inneburit sänkta matpriser och att fler ätit sig mätta.
Varje år slänger svenska livsmedelsproducenter 326.000 ton mat till ett värde av totalt 1,7 miljarder kronor. De slängda livsmedelsprodukterna hade kunnat leda till lägre priser på mat i butikerna, genom att skapa ett större utbud.
– Har du en helt fungerande marknad med sund konkurrens så skulle priset sjunka för konsumenterna, med det gör det inte i dagsläget, säger Kristina Mattsson på Jordbruksverket, en av författarna till Slutrapport om livsmedelsförluster.
Jordbruksverket efterfrågar nu bättre planering, sundare konkurrens och konsumentinformation för att minska svinnet.
Matpriserna i butikerna hålls uppe av den oligopolliknande situation som råder inom grossist- och matvaruhandeln, vilket Proletären skrev om i förra veckans nummer.
– Fasan för en butik är att hyllorna ska gapa tomma och de köper därför in mer än vad som väntas gå åt. Detta gynnar i sin tur inte producenterna eftersom det skapar ett överskott, säger Kristina Mattsson.
Att priserna för konsumenterna inte sjunker, trots överskottsinköpen, beror på den snedvridna maktfördelningen på marknaden som gör att handlarna kan bestämma villkoren i kontrakten.
Om en handlare har ett kontrakt om 100 potatisar tvingas producenten att ta höjd och producera 130. Detta eftersom det är omöjligt att veta skördens kvantitet och kvalité. Dessa 30 potatisar når alltså inte fram till butik utan kasseras eller blir till djurfoder eller biobränsle.
Kontrakten är en av orsakerna till att 17 procent av potatisskörden, eller 75.000 ton varje år, aldrig når konsumenterna. Mängden motsvarar 1,6 miljoner svenskars årsbehov av potatis.
Men det är inte bara den ekonomiska relationen mellan handlare och producenter som påverkar svinnet. Att konsumenterna är allt mer främmande inför hur mat produceras påverkar också efterfrågan.
– Ju längre bort från produktionen vi befinner oss, desto mer utseendefixerade blir vi. Om vi jämför med exempelvis italienare så är de inte alls lika kräsna med att köpa en apelsin med lite skavanker, säger Kristina Matsson.
Inom produktionen av nötkött slängs till exempel blod, mage och inälvsmat till ett värde av 500 miljoner kronor varje år. En stor anledning till detta svinn är våra kräsna matvanor. Enbart blodet som slängs är tillräckligt för att göra 156 miljoner portioner blodpudding per år. Nu blir det istället biobränsle.
Det hade varit fullt möjligt att utveckla förädlingsprocesserna inom samtliga varugrupper för att ta bättre hand om hela produktionen. 44 procent av allt potatisskal som blir till biogas har potential att bli potatismjöl och restprodukten vid tillverkning av mjölkprodukter, vassle, skulle kunna bli proteindrycker.
Men en stor del av den inhemska förädlingsproduktionen har flyttat utomlands på grund av globaliseringen. En annan förklaring är återigen kontrakten mellan producenter och handlare.
”En svårighet som lyftes var att kunderna [matvarubutikernas grossister, reds anm] vill ha korta kontrakt vilket gör det svårt att genomföra långsiktiga investeringar i anläggningen”, skriver Jordbruksverket i sin rapport.
Matsvinnet visar att marknaden inte lyckats att ta vara på potentialen inom produktionen. Men Kristina Mattsson menar att de ekonomiska incitamenten kan komma att förändra producenternas beteende.
– Insikten om att förlora pengar kan vara ett bra incitament för både handeln och producenterna. En representant från matproducenterna menade att för varje förlorad krona i svinn så skulle de kunna tjäna 14 kronor, säger Kristina Mattsson.
Så varför har de inte gjort något tidigare?
– Svaret var att de istället har kunnat ta ut kostnaderna från konsumenterna. En välfungerande marknad, med en sund konkurrens, skulle göra aktörerna mycket mer effektiva och vi skulle kunna får bort en stor del av matsvinnet.
– Det är lätt att peka på spektakulära förändringar, men i grunden handlar förbättringen om teknik och planering. Konsumenterna måste också förändra sin attityd så vi inte är lika utseendefixerade.