När kungafjäsket ökar blir fler republikaner
Det lär bli en del kungafjäsk i media under Carl XVI Gustafs jubileumsår 2023. Men trenden visar att fler är negativa till kungahuset, menar Republikanska föreningens ordförande Olle Nykvist.
I år firar Carl XVI Gustaf 50 år på tronen. Det lär bli ett år av intensivt kungafjäsk i media, om man får tro Republikanska föreningen.
– Det visar historien, om inte annat. Det har det alltid varit vid kungliga dop och bröllop och så vidare. Men för oss innebär det också toppar i medlemsansökningar. När monarkin blir påtaglig, då är det fler som tar ställning mot den och vill visa att de tycker att det är ett förlegat och märkligt system, säger föreningens ordförande Olle Nykvist till Proletären.
– Det blir synligt hur extravagant det är och hur vår kungafamilj i formell mening står över oss som medborgare. I vardagen blir man inte lika påmind om vad systemet innebär.
Och vad innebär det då?
– Det innebär att vi har officiella ämbeten som går i arv i en särskilt utvald familj och att vi faktiskt inte har en formell politisk jämlikhet i det här landet. Det finns en familj som i reella termer är utskild och genom lag sägs vara bättre och har ett ämbete som är höjt över oss.
Hur Carl XVI Gustaf har skött sig som statschef under sina fem årtionden råder det delade meningar om. I biografin Den motvillige monarken (2010) skildras han som en skandalös playboy. En bild som en del menar är överdriven, men andra menar är helt och hållet sann.
Och på den politiska fronten har han gjort sig känd för en del, minst sagt märkliga, uttalanden. Som till exempel efter 2004 års omtalade statsbesök i sultandiktaturen Brunei, där han beskrev landet som ett föredöme, att det var ”mer öppet än något annat land man kan tänka sig” och att envåldshärskaren där hade en ”kolossal närhet till sitt folk”.
– Men för oss spelar det ingen roll egentligen, det handlar inte om huruvida den utsedda statschefen gör ett bra jobb. Det handlar om att vi inte har möjlighet att påverka vem som blir statschef, menar Olle Nykvist.
I SVT:s nya uppmärksammade dokumentär Sveriges sista kungar beskrivs kungahuset anno 2023 som ”helt utan makt, ett ’sagoslott’”. Något som inte riktigt stämmer, menar Olle Nykvist.
– Man kan prata om formell och informell makt. Vi har ju i omgångar tagit bort formell makt från kungen och monarkin, men det finns också en informell makt som kungen utövar. Hovet och kungahuset har stora ekonomiska tillgångar och man har goda relationer med människor i framträdande positioner. Få skulle nog säga att det inte är en fördel att vara tjenis med kungen.
Även kungligheter lyder under naturens lagar. Kung Carl XI Gustaf är 76 år gammal och kommer troligtvis inte sitta kvar länge till på tronen. När han avlider eller abdikerar får vi en drottning – Victoria. (Till kungens stora förtret, då han velat att sonen Carl Philip skulle bli kung, vilket framgår i SVT:s dokumentär.)
Kanske blir Victoria vår sista ickevalda statschef.
– Det hoppas vi på. Under alla år som man har mätt det har stödet för kungahuset minskat. Det har varit ett visst uppsving då och då, men trendlinjen pekar nedåt. Vi har räknat på det och om trenden fortsätter så kommer stödet för en republik att vara i majoritet runt år 2040. Så vi ser ljust på framtiden för vår sak, även om vi får erkänna att Victoria är populär och att det finns en risk för att hon vänder trenden…
Kungliga lästips:
Staffan Nyberg och Tony Karlsson – Monarkins verkliga kostnader (Rapport, Republikanska föreningen, 2020)
Thomas Lyrevik – Den kungliga kleptokratin (Korpen, 2018)
Thomas Lyrevik – Den kungliga korruptionen (Korpen, 2021)
Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tovve Meyer – Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken (Lind & Co., 2010)