Nej till EU-priser på el

Låt oss börja med fakta. Enligt branschorganisationen Energiföretagen producerade Sverige 170,1 terawattimmar (TWh) el under 2022. Den inhemska konsumtionen uppgick till 139 TWh. Ingen inhemsk elbrist, som synes. Istället ett stort överskott. 

Av produktion gick 33,5 TWh, närmare 20 procent, på export, vilket under elkrisens 2022 gjorde Sverige till Europas största exportör av el. Sverige exporterade el under årets samtliga 52 veckor, också under de allra kallaste vinterdagarna.

Som synes korresponderar inte siffrorna fullt ut. Det beror på att Sverige under 100 timmar i december var nettoimportör av el. Men importbehovet orsakades inte på den väderberoende vindkraften, som Ebba Busch ständigt yrar om, utan på att tre av sex kärnkraftsreaktorer var nedstängda samtidigt.

Sverige producerar alltså ett stort överskott av el. Ändå skenar elpriserna. Vad beror det på? Svaret stavas EU-priser. På en avreglerad EU-marknad är det inte längre svenska konsumenters behov av säker och billig el som styr elproduktionen, utan elbolagens jakt på största möjliga vinster.

Också detta syns i siffrorna. Enligt elmarknadsanalytikern Bengt Ekenstierna har producenterna på den svenska elmarknaden, anförda av trojkan Vattenfall, Eon och Fortum, gjort övervinster på 100 miljarder kronor under de senaste femton månaderna.

Lägg till att statliga Svenskt kraftnät plockat in 90 miljarder kronor i så kallade flaskhalsavgifter (det är dessa pengar som ska betalas ut i elstöd) och att staten ökat momsintäkterna på elen med 50 miljarder kronor. Med dessa siffror i bagaget är det lätt att se att svenska elkonsumenter är utsatta för ett gigantiskt rån.

Hur kunde det bli så här? För att svara på frågan måste vi backa ett ögonblick. Sverige blev medlem i EU i januari 1995. Året därpå avreglerades elmarknaden. Elförsörjningen skulle inte längre vara en nationell försörjningsfråga, utan en profitörernas marknad. 

Men det var inte EU som samma år inrättade den skandinaviska elbörsen Nord Pool, som idag knyter ihop elmarknaderna i sexton europeiska länder. Det initiativet togs istället av Sverige och Norge. Med Vattenfall, Eon och Fortum som ivriga påhejare.

Detta är typiskt för Sverige. Inget EU-land är lika lydigt som Sverige. När EU hittar på otyg går Sverige alltid längre än vad EU kräver. 

På Nord Pool sätts elpriset utifrån vem som för tillfället är beredd att betala mest, vilket under 2022 som oftast var Tyskland. Vilket innebär att också svenska elkunder får betala tyska EU-priser, trots att produktionskostnaderna i Sverige är mycket låga.

Nu ska det noteras att Svenskt kraftnät, som ansvarar för elöverföringen, till att börja med höll emot en smula. En kall vinterdag 2006 beslutade därför Svenskt kraftnät att tillfälligt stoppa elexporten till Danmark, detta för att det annars hade uppstått elbrist i Skåne.

Sådant ofog går inte för sig i EU, så Dansk Energi anmälde Svenskt kraftnät till EU-domstolen för brott mot den fria rörligheten på EU:s inre marknad. 

2010 slog domstolen fast att överföringsbegränsningar strider mot EU-lagen. Exporten ska fortgå oavsett om det råder elbrist i Sverige.

Detta EU-diktat gav året därpå införandet av fyra elområden, där priserna i södra Sverige kan vara tre till fyra gånger så höga som i norra. Skyhöga elpriser ska tvinga skåningar att dra ner på elförbrukningen. Samtidigt som elen flyter ostört vi kablarna från Skåne till Danmark, Tyskland och Polen. 

Det ska sägas att elområdena var ett svenskt påhitt. Återigen var Sverige lydigast i EU-klassen. Till förfång för svenska elkonsumenter. Men konstruktionen tvingades fram av EU:s strävan att upprätta en gemensam elmarknad.

Vad göra åt eländet? Svaret är enkelt. Elförsörjningen bör åternationaliseras med målet att först och främst trygga den inhemska elförsörjningen. Det är lätt gjort i ett Sverige som producerar ett stort överskott på el. Fastställ först ett inhemskt riktpris utifrån produktionskostnaderna i Sverige och sälj sedan överskottet via Nord Pool.

Enligt den tidigare nämnde Bengt Ekenstierna skulle ett sådant riktpris landa kring 40 öre per kilowattimme.

I valrörelsen gjorde Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar politik av Ekenstiernas förslag via utspelet om så kallade Sverigepriser. Elkrisens profitörer slog genast bakut genom att hävda att förslaget strider mot EU-lagen.

Må så vara, säger vi! Det måste bli ett slut på den svenska EU-lydigheten och elförsörjningen är ett utmärkt område för obstruktion.

För övrigt är det inte alls säkert att Sverigepriser strider mot EU-lagen. EU-kommissionens förslag till energiunion är än så länge bara en målsättning som säger att tio procent av energin ska kunna handlas fritt inom EU. Med en elexport på 20 procent uppfyller Sverige det kravet med råge. 

Till detta kommer att EU-länder som Frankrike, Spanien och Portugal redan infört nationella prissättningsmodeller.

EU är storföretagens union och vi anser att Sverige bör lämna EU så fort det bara går. Men någonstans måste utmaningen börja och varför inte med elen. Vi vägrar betala EU-priser på billig svensk el!