Med ett år kvar till valet positionerar sig riksdagspartierna och försöker komma med utspel som ska lägga grunden för en kommande valseger. Därför kommer nu Tidöpartierna med förslaget om att sänka momsen på mat, från tolv till sex procent. 

Det är visserligen en välkommen sänkning för utsatta grupper som pensionärer, barnfamiljer och ensamstående. De senaste årens höga inflationssiffror har grävt djupa hål i vanligt folks fickor. Men borgarnas tänkta sänkning av matmomsen kompenserar inte på långa vägar de inkomstbortfall, fördyringar och prisökningar som skett de senaste åren. 

Vad ändrar en momssänkning på sex procent när matpriserna under några år ökat med 30 procent? Borgarna hoppas att folks minne är kort och vill försöka framstå som några som värnar samhällets svagare och mer utsatta grupper. Inget kunde vara mer falskt.

Barnbidraget är nu på sin lägsta nivå på 50 år. Enligt Swedbank räckte barnbidraget för tio år sedan till nästan hälften av vad ett barn behöver. I år räcker det endast till 25 procent. Vid halvårsskiftet avskaffade regeringen det extra bostadsbidraget till barnfamiljer. 

Sjuka har fått se högre kostnader för sin medicin efter en chockhöjning på 31 procent för nivån i högkostnadsskyddet. De rika har gynnats med höjda rot- och rutavdrag, omfattande inkomstskattesänkningar och lägre skatt på ISK-sparkonton. 

Nu i höst genomförs drastiska neddragningar inom a-kassan, där såväl ersättningsnivån sänks som kvalificeringströskeln höjs. Arbetslösheten har ökat markant under Tidöregeringens mandatperiod. Hundratusen fler är nu arbetslösa jämfört med när regeringen tillträdde. Men någon regeringspolitik för jobben har vi inte sett av. 

Det tydligaste tecknet på högerregeringens svek av samhällets mer behövande är hur de fortsatt att beröva välfärden på resurser för att istället satsa på upprustning och militarism. Inför valrörelsen nästa år står samtliga riksdagspartier bakom denna utveckling. Ingen går till val på en omfördelningspolitik där rustningsvansinnet ska stoppas och välfärden få tillbaka sina bortrövade resurser.

Sverigedemokraterna visar allt mer sin fascistoida sida. De har redan drivit igenom flera repressiva lagar och till valet satsar de på strängare straff och känsloargument som livstids fängelse och kastrering för pedofiler. Jimmie Åkesson förde i helgens sommartal även fram frågan om att tillåta brottsprovokation och upprepade sitt stöd till Israel samt hånade de som protesterar mot Israels folkmordspolitik som ”gapande tokstollar” som ”inte sällan är utlänningar från Mellanöstern”.

Magdalena Andersson höll i måndags en ettårsvalupptakt genom ett livesänt tal i social medier. I talet tog hon utgångspunkt i omvärldsläget och svälten i Gaza. Efter att tiotusentals personer i två års tid demonstrerat mot folkmördarstaten Israel har sossarna insett att man inte kan vända denna stora väljargrupp ryggen om de ska vinna valet. 

Nu ska sossarnas senkommenhet och hyckleri i Palestinafrågan sopas under mattan och de vill framstå som palestiniernas bästa vänner. Men frågan är om sossarnas tydliga linje om en tvåstatslösning är vägen till Palestinarörelsens hjärta. En tvåstatslösning är ett accepterande av ockupation, stöld och folkfördrivning.

Magdalena Anderssons tal var närmast kliniskt rent från egna förslag. Taktiken verkar vara att vinna genom att kritisera borgarna. Men några punkter sossarna kommer att driva i valet presenterades ändå, där det viktigaste var en upprustning av försvaret. 

De vill också införa en svensk maffialagstiftning och göra upp med marknadskaoset i välfärden. Hur de skulle göra det berördes däremot inte.

Vad Vänsterpartiet ämnar driva i valet nästa år är högst oklart. Men klart är att ministerposter är det centrala, sedan får all politik anpassas utifrån det. Det har lett till att flera ledande medlemmar lämnat eller tvingats lämna partiet, framförallt Palestinaaktivister.

Inte mindre än tre nya partier har aviserats av avhoppade vänsterpartister. Men det är inte fler vänsterpartikopior som Sverige behöver. Sverige behöver ett verkligt revolutionärt vänsterparti som står upp för arbetare, solidaritet och rättvisa. 

Ett parti som kämpar för full sysselsättning och som vill stoppa krigshetsen och utveckla välfärden. Ett parti som inte ruckar på sina principer och säljer ut sin politik när det blåser. Just ett sådant parti är Kommunistiska Partiet.

Med ena foten i den svenska arbetarklassen och den andra i den internationella solidariteten står Kommunistiska Partiet för något helt annat än samtliga andra partier. Riksdagspartierna låter sig styras av marknadskrafternas önskningar och diktat från byråkraterna i Bryssel. Kommunistiska Partiet styrs istället av arbetarklassens intressen och reser tanken på ett helt annat samhällssystem – socialismen. 

Det handlar om att sätta behoven före vinstintresset, om arbete åt alla före aktieutdelning, om att ta från de rika och ge åt de fattiga, om att resa freds- och nedrustningstanken i stället för krigs- och upprustningshets och inte minst handlar det om att organisera samhället kollektivt i stället för individuellt.

I detta arbete välkomnar vi alla som tillsammans vill skapa en annan och positiv samhällsutveckling. Kommunistiska Partiet är för samarbete och arbetar gärna tillsammans med andra partier och organisationer i enskilda sakfrågor. 

Huvudmotsättningen i dagens värld står mellan arbete och kapital, mellan det arbetande folkflertalet och en liten minoritet kapitalister. Det är samhällets klassmotsättningar som sätter ramarna för vårt arbete och våra gemensamma intressen. 

Tillsammans kan vi utmana de självgoda dönickarna i riksdagspartierna. Tillsammans kan vi forma ett rättvist och mer solidariskt Sverige.