Offentliganställda i Danmark förbereder sig för storstrejk efter att avtalsförhandlingarna mellan de offentliga arbetsgivarna och den fackliga förhandlingsdelegationen i fredags brutit samman. Om ingen lösning nåtts den 28 februari kan facken varsla om strejk för uppemot 100.000 offentliganställda på skolor, sjukhus och vårdhem. Konflikten kan bli den största sedan storstrejken i Danmark 2008.

– Det viktigaste kravet är reallöneökningar. Vi är ute ur krisen, ekonomin går bra. Offentliganställda måste få ta del av detta, säger Mari-Ann Petersen, ordförande för offentliganställdas fackförening Fag og Arbejde Social- och hälsvårdsavdelning (FOA SOSU) i Köpenhamn, till Proletären.

Facket FOA, som organiserar arbetare inom offentlig verksamhet, har tagit initiativ till flera demonstrationer för att sätta press på arbetsgivarna. I torsdags demonstrerade hundratals arbetare utanför den kommunala arbetsgivaren Kommunernas landsförening (KL), och under måndagen demonstrerade arbetare utanför statliga arbetsgivaren Moderniseringsstyrelsen. Men varken de kommunala eller statliga arbetsgivarna vill gå med på fackens krav.

Proletären träffar Mari-Ann Petersen på Kommunistisk Partis kongress i Köpenhamn, där hon är en av partiets delegater. Själv jobbade hon tidigare i hemtjänsten och menar att kampen för högre löner i offentlig sektor också är en självklar kvinnofråga.

– Vi kräver att de lägsta lönerna höjs och att klyftorna mellan mäns och kvinnors löner minskar. I Danmark tjänar kvinnor 18 procent mindre än män och arbetsmarknaden är väldigt könsuppdelad. Därför räcker det inte att kräva lika lön för lika arbete, utan vi kräver lika lön för liknande arbeten. En kvinna som gör rent lokaler inomhus kan tjäna 20 kronor mindre i timmen än en man som gör rent vägar utomhus!

I Danmark, precis som i Sverige, är lönerna ofta låga inom offentlig sektor, samtidigt som det är svårt att få heltid.

– För familjer betyder det att det är kvinnan som har lägst inkomst och därför ofta blir den som är hemma med barn, som går ner i arbetstid och så vidare. Det får konsekvenser när pensionerna blir lägre till exempel.

2013 demonstrerade tiotusentals lärare mot förändringar i arbetstiderna, vilket även Proletären rapporterade om. Efter att lärarna lockoutats i flera veckor av arbetsgivarna slutade konflikten med att lärarnas arbetstidsavtal ersattes med en lag om arbetstiden för just lärare. Nu är facken överens om att ingen överenskommelse sluts förrän lärarna fått sitt arbetstidsavtal.

– Det är ovanligt att de fackliga organisationerna står så pass enade om ett antal huvudkrav, berättar Ann-Mari Petersen.

Den 28 februari går tidsfristen för förhandlingarna ut. Då kan facken, liksom arbetsgivarna, varsla om stridsåtgärder. Om inte medlarna hittar en lösning inom en månad, kan det bli storstrejk.

– Vi är redo att ta ut 23.000 i strejk, och totalt kan det bli 100.000. Jag hoppas  såklart att förhandlingarna ger resultat, men det finns inte någon vilja hos arbetsgivarna. Och då är strejk vårt vapen i kampen för bättre villkor, förklarar Mari-Ann Petersen som själv tror att det kommer att bli konflikt.

– Det är tio år sedan senaste storstrejken. Då blev det en stor framgång med de största löneökningarna för oss någonsin. Så vi tar gärna kampen igen.