Har du tänkt på vilken skillnad det blivit i rapporteringen om Gaza på sistone?
Plötsligt verkar det inte vara tabu längre att låta kritiker använda ord som folkmord och dödsläger, och inte heller upprepas ständigt den officiella israeliska versionen runt olika händelser.
Delvis beror det såklart på att Israels omänskliga svältpolitik gentemot civilbefolkningen i Gaza är svår att blunda för. Men det har inte hindrat politiker och media från att i 19 månader ursäkta belägringen, de dagliga bombningarna och tusentals dödade barn med ett mer eller mindre explicit ”Israel har rätt att försvara sig”.
Till och med ockupationsmaktens mest pålitliga propagandister, som brittiska BBC och svensk public service, verkar plötsligt släppa fram sanningssägare istället för att bara blanda bort korten.
Sent ska medlöparen vakna, och nog är det bra både att SR ger röst åt professorn i global katastrofmedicin Johan von Schreeb, som kallar Gaza för ett dödsläger, och att sossarnas partiledare Magdalena Andersson nyvaket vill att EU ska införa sanktioner mot Israel.
Den svenska regeringen med Ulf Kristersson och Maria ”det är inte min uppgift att svara på om Israel bryter mot folkrätten” Malmer Stenergard i spetsen står därigenom ännu tydligare i den historiska skamvrån inför de värsta övergrepp en stat begått sedan Nazitysklands.
Samtidigt är det svårt att värja sig från misstanken att omsvängningen kan ha att göra med att ledaren för världens mäktigaste militärmakt och Israels viktigaste beskyddare själv verkar ha tröttnat på den högst ansvarige för folkmordet.
Donald Trump och hans team har de senaste veckorna förhandlat fram en vapenvila med huthierna i Jemen, som inte säger något om att jemeniterna inte får attackera Israel. USA har förhandlat direkt med Hamas om frisläppandet av den amerikansk-israeliske fången Edan Alexander – och Trump träffar inte ens Benjamin Netanyahu när han är på sin första utlandsturné i Mellanöstern som nygammal president.
Det är långt från gullandet med Netanyahu när han besökte Washington i februari. I söndags skrev Trump också, för första gången sedan han svors in som president, på sin Truth Social-plattform att det ”brutala kriget” måste få ett slut – samtidigt som Netanyahu lovar att Israel ska gå ännu hårdare fram.
Nu är det ju dock knappast tabu att kritisera Trump i svensk och annan västlig massmedia, invänder kanske någon, så varför skulle samma media följa i hans spår när det gäller Gaza?
Och visst är det så, framför allt efter att han inte varit hundra procent lojal med USA:s Natoallierade runt Ukraina, men fortfarande bugar sig undersåtarna.
Det spelar ingen roll att Trump hotar att ta Grönland med våld, Danmarks regering som leds av Mette Frederiksen går ändå vidare med landets DCA-avtal för att stationera amerikanska soldater på danska flygbaser. Och i Sverige är det inga av våra riksdagspolitiker som vill riva upp DCA-avtalet som ger USA rätt till 17 svenska militärbaser – Vänsterpartiet vill bara pausa det medan Trump är president.
När USA nu, till skillnad från när Joe Biden var president, markerar avstånd till sin viktigaste allierade i Mellanöstern är det precis som om det äntligen blivit tillåtet att börja kritisera Israel på allvar. Men så kan det väl ändå inte fungera hos våra så ”fria” och ”objektiva” medier?
