Ledarkrönika: Sälj inte våra hem!
Ombildningar och privatiseringar är inte lösningen för Stockholms förortskommuner.
Sverige har vid sidan av skola, vård och omsorg utmärkt sig för sin sociala bostadspolitik som under EU-epoken i rask takt försämrats.
Med skatteomläggningen 1990 avvecklades bostadssubventionerna så hyrorna rakade iväg med det dubbla. Nu var det slut på daltandet med de svagaste i samhället. Nu skulle det istället daltas med dem som förstår sig på pengar, nämligen överklassen.
På den vägen är vi, och vi som drabbats har under lika lång tid trott att botten redan var nådd.
I Stockholm är det inte mycket som återstår av det allmännyttiga bostadsbeståndet, men nu ska resten ombildas till bostadsrätter eller säljas ut till privata fastighetsägare.
Några ombildningar går knappast att förverkliga i områden med den lägsta utbildningsnivån och högsta arbetslösheten, där försörjningsstöd och trångboddhet är vanligt.
Då återstår utförsäljning till privata fastighetsägare. Fast ”sälja” är det knappast frågan om. Det pågår en hel del mygel – från finansbolagens och fastighetsägarnas styrelserum till stadshus och riksdag.
Eller är det någon som har glömt Nya Karolinska?
Med avregleringar och privatiseringar kommer korruptionen och en bra slant i egen ficka går alltid före kommunernas väl och ve.
För ett år sedan kallade hyresgäster tillsammans med organisationen Förorten mot våld alla intresserade till ett möte i Husby norr om Stockholm. 70 hyresgäster deltog och nätverket Rädda hyresrätten bildades.
Nu är det nog, ingenting har förändrats i våra bostadsområden, som förespråkarna av privatiseringarna påstår. Tvärtom, alla vet att problemen har förvärrats, detta är majoriteten av folket i Stockholms förortskommuner överens om.
Varje lördag under våren har vi varit ett gäng som delat ut flygblad mot ombildningarna på torget i Sätra. Så också den helgen när tre unga grabbar hittades ihjälskjutna i en källare.
En del ville prata om eländet och flera tyckte att utförsäljningarna var smaklösa. Hur kan man pracka bostäder på folk som fråntagits allt?
Det är ingen hemlighet att det i bostadslöshetens Stockholm finns många som bor i andra, tredje eller fjärde hand. De öppnar varken dörren eller svarar på enkäter, men betalar ockerhyror.
Polisen patrullerade ofta i Sätra även innan dödsskjutningarna, något som fick borgarna att känna sig väldigt belåtna. Men redan då sa polisen att deras närvaro inte sänker arbetslösheten eller bostadslösheten.
Men sådana petitesser intresserar inte myglarna i stadshuset. Därför måste kampen mot alla utförsäljningar fortsätta.
Man kan lura ett folk en tid – men det går inte att lura folket hela tiden.