Yassir Arafats livvakt minns en kampens man
I dagarna är det 50 år sedan Yassir Arafat höll det första palestinska talet i FN. En som har positiva minnen av den palestinske PLO-ledaren är Växjöbon Mamoun Alharbju, som under många år arbetade som Arafats livvakt.
I Palestinademonstrationerna i Växjö ses alltid en bestämd man gå långt fram, ofta görandes v-tecknet. Hans namn är Mamoun Alharbji och han kom till Sverige från Palestina 2007.
Idag jobbar han som kock men i hemlandet hade han ett helt annat yrke – han var livvakt åt Yassir Arafat, ledare för den palestinska befrielseorganisationen PLO.
I samband med al Nakba 1948, då hundratusentals palestinier fördrevs från Palestina, flydde Mamoun Alharbjis familj till Syrien där han föddes. I unga år hamnade han i Tunisien. Pappan var hög militär och som son till en sådan blev Mamoun Alharbji en av 700 som kvalificerade sig för specialutbildning.
Bland dessa valdes 20 ut för livvaktsuppdrag. Mamoun Alharbji var trots sin unga ålder en av dem. Han arbetade vid Arafats sida i tolv år, från 1992 till hans död 2004.
Yassir Arafat var ledare för, och medgrundare till, den då största palestinska befrielseorganisationen, Fatah. Organisationen var en nationalistisk rörelse med socialistiska och sekulära förtecken. Tillsammans med andra palestinska grupper bildade de samarbetsorganisationen PLO, Palestine Liberation Organisation, för vilken Arafat också blev ledare från 1969.
– Arafat var som en far för mig. Jag beundrar honom och saknar honom varje dag. Jag litade på denna man. Från början till slut ville han befria Palestina.
– I hans närhet kunde man inte vara rädd. Och det var jag inte heller för då hade jag inte kunnat vara livvakt.
Hur såg ditt jobb ut? Utsattes Arafat för många mordförsök?
– Det var inga direkta mordförsök, men det var farligt hela tiden. Vi fick ständigt köra andra vägar och ändra våra rutter. I Palestina hade vi militärkläder men på resor hade vi alltid civila kläder, fast jag var inte med på så många utlandsresor eftersom jag inte talar så bra engelska.
Att Mamoun Alharbji hyser stor beundran för Arafat är tydligt. När vi ber honom berätta om deras vardag och om saker som inte är så kända framträder bilden av en enkel man.
– Ofta när vi körde runt i våra bilar ville han stanna och gå ut och prata med folket. Han kunde gå fram till en äldre kvinna och fråga vad hon behövde. Sedan ordnade han det. Han pratade med barn som förlorat kroppsdelar och lyssnade på dem.
– Jag minns en gång i Ramallah när han vaknade halv tre på natten och var hungrig. Han ville ha lite bröd men vi hade inget så jag körde runt i en jeep och letade efter ett bageri. När jag till slut kom tillbaka med bröd hade de redan hittat en liten bit gammalt torrt bröd som han åt och sedan lagt sig för att sova igen. Sådana ledare finns inte idag.
– Palestina skulle behöva en ny Arafat. Netanyahu är smart. Vi behöver någon som kan stå upp mot honom. Det hade Arafat kunnat.
1993 ingick Israel och PLO en överenskommelse, Osloavtalet, under USA:s överinseende. Avtalet innebar att PLO och Arafat fick självstyre över åtta städer och delar av Gazaremsan, motsvarande runt sex procent av det ursprungliga Palestina.
Hur såg Arafat på Osloavtalet och resultatet av det?
– Alla arabiska ledare sålde ut honom. Han var tvungen annars hade han och palestinierna försvunnit. Dubai och Saudiarabien är som sionister, de säljer ut oss. Arafat och de andra började med Kalasjnikov men Arafat var flexibel och ville testa olika vägar. Och jag trodde på detta.
Hösten 2004 dog Arafat efter ett snabbare sjukdomsförlopp. Det har hela tiden funnits spekulationer om han dog en naturlig död eller blev förgiftad. Den officiella versionen är en naturlig död trots att schweiziska forskare 2013 konstaterade kraftigt förhöjda radioaktiva värden i Arafats kläder. Mamoun Alharbji tillhör dem som är övertygad om att Arafat blev mördad.
– De dödade honom med gift i maten, inte på en gång utan bit för bit. Arafat visste detta, han sa det själv till sina närmaste. Han startade al-Aqsa-intifadan år 2000, han blev helt galen när Sharon klev in i al-Aqsa-moskén.
– Israelerna visste att han inte skulle sälja ut Jerusalem eller sitt folk så de trappade upp våldet för att slippa skriva under fler avtal.
Vad tänker du om Osloavtalet idag?
– När Arafat dog fattade jag att en tvåstatslösning inte funkar. Israel vill inte ha en tvåstatslösning. De vill inte leva med oss, de vill döda oss.
Vad hände efter hans död?
– Jag fortsatte som livvakt åt Abbas. Men han är inte som Arafat. Han är mjuk och har inte samma personlighet. Från början hade han lite respekt från folket men det har han inte idag. Palestinska myndigheten får pengar från Israel så Abbas vågar inte gå emot Osloavtalet. Han kan inte göra något, för då skulle Israel gå in i Västbanken och göra värre saker än i Gaza. Netanyahu, Smotrich och Ben-Gvir bara väntar på detta.
När Mamoun Alharbji såg administrationen, eftergifterna och hur konflikterna med andra palestinska grupper tilltog kände han att han inte kunde vara kvar som livvakt.
– Bristen på trygghet och de ständiga israeliska attackerna gjorde livet i Gaza omöjligt, så jag och familjen lämnade landet. Jag kunde inte skydda mig när israelerna och deras apachehelikoptrar sköt på oss. Jag ville heller inte riskera att skjuta på någon av mitt eget blod. Det var en jobbig tid.
– Idag ser jag att många av mina gamla kompisar har hög militär rang och mycket pengar. De kan inte skriva något om Gaza på Facebook för då får de ingen lön av Abbas och kan förlora sina jobb.
Varför hamnade du i Sverige?
– Vi har alltid hört bra om Sverige, ett land som stödjer Palestina. När folk talade om Sverige var det full respekt. Nu har Sverige förändrats och jag känner inte igen mig. Nu hetsar man mot invandrare och bränner koraner. Sverige lyssnar bara på vad USA säger och vi kallas terrorister. Fast vi jobbar och betalar skatt. Men jag gillar Sverige jättemycket, jag och min familj fick skydd när vi kom. Men mycket har ändrats sedan dess.
Hur ser du på 7 oktober och det som hände då?
– Jag grät jättemycket, för jag visste vad Israel skulle göra med mitt folk. Men Israel hade gjort något mot Gaza även utan 7 oktober. Hamas anföll inte Israel. De har rätt att göra motstånd, vilket även FN säger. Alla palestinier har samma mål, att befria Palestina. 7 oktober kommer ur 1948, det är en följd av vad som skett i många år, att de stulit vårt land. 7 oktober kan bara förstås om man förstår historien.
Vad skulle du vilja säga till svenskarna och de svenska politikerna?
– Kolla på oss som ett palestinskt folk, på samma sätt som du ser på din egen familj. Inget annat, det räcker. Vi är alla lika mycket värda. När vi ser på barnen i Gaza på samma sätt som på de svenska barnen, då har vi lyckats.