Från oss som bygger landet: Skolan lär kidsen bara skit

De senaste åren har ”UF-företag” dykt upp i undertecknads vardag. UF står för ungt företagande och är en plåga alla ungdomar tvingas göra som en del i sin skolgång, en konkret effekt av att skolan ska uppmuntra till entreprenörskap.

Tanken är att ungdomar ska lära sig starta företag och sälja tjänster eller produkter. Det ska verkligen hamras in. Själv minns man hur vansinnigt trött man var på all skit man behövde göra i skolan och mitt i allt skickas man ut på prao.

Där var tanken att man skulle knyta kontakter med arbetsgivare som kanske ville anställa en i framtiden, men alltför ofta var man en obetald slav de kunde köra hejvilt med. Jag praoade i en leksaksaffär och fick stapla leksaker medan den ordinarie personalen kunde ta extra lång lunch. Jag praoade i mataffär med att göra saker som andra anställda brukar göra (och mataffären satte prao-elever i system så man slapp att tvingas anställa fler) och så vidare.

Prao gav mig inget vidare. Hela poängen med arbete är inte att lära sig utföra en repetitiv syssla. Utan att utföra en repetitiv syssla i utbyte mot lön. Lön fick vi inte, så vi lärde oss bara halva grejen med att arbeta när vi var på prao.

Nåväl.

Numera ska ungarna lära sig starta företag. Men världen fungerar inte så att alla kan vara nästa Elon Musk, och ens färdigheter är inte riktigt utvecklade när man är tonåring, så det är ett överflöd av ”företag” bestående av ungdomar som bakar, klipper gräsmattor och sjunger på Folkets hus.

Trevliga saker i sig visst, men ingenting man kan bygga ett samhälle på. Det läggs så mycket energi, tid och resurser på att de unga ska lära sig starta företag, och de matas med floskler som om det inte fanns en morgondag. Men det lärs inte ut – och det gjorde det för den delen inte heller när jag gick i skolan – en enda stavelse om arbetsrätt.

De absolut flesta av oss kommer behöva gå upp vid en tid vi inte valt, för att infinna oss på en plats vi inte vill vara på, utföra saker som inte ger oss själva någonting och ta skit av chefen. Och detta gör vi i utbyte mot smulorna av det värde vi producerar. 

Jag såg på SVT i höstas att ungdomar tar med sig mamma och pappa på arbetsintervjuer, och den underliggande tonen var ”men vad handlingsförlamade barnen är, så curlade”. Det är alltid ungdomarnas fel. Men det kanske ska börja i skolan?

Lär ungdomarna vad man ska fråga om på arbetsintervjun, vad man har för rättigheter. Ungdomar behöver inte lära sig vilken moms-sats som gäller för vilken sorts tjänst eller vara. De behöver lära sig att man inte jobbar gratis, att man har rätt till pauser och att det ska stå tydligt på lönespecen vad man får ut varje månad.

Vurmen för ungt företagande blir ett sätt att kulturellt och ekonomiskt utradera identiteten arbetare. Nu ska vi alla vara entreprenörer!

Men vet ni, de flesta av oss kommer inte vara Elon Musk. Vi kommer vara arbetare och det är det finaste man kan vara. 

Nästa gång ska jag be de här kakförsäljande gräsklipparungdomarna att käka upp kakorna själva, be latmaskarna klippa sina egna gräsmattor och istället kräva bra och riktiga löner för sitt arbete. Någonstans måste vi börja.