Kommentar: Norska draget mot höga elpriser – klipper kablar till Danmark

Den norska regeringen har beslutat att klippa två elkablar till Danmark, detta för att skyhöga europeiska elpriser inte ska få fullt genomslag i Norge.

I förra veckan skrev Proletären ”Kan Norge, kan Sverige”, detta sedan den norska regeringen beslutat att införa nationella enhetspriser på el, så kallade Norgepriser. Maxpriset är satt till 40 öre per kilowattimme.

Norge är som Sverige en stor nettoexportör av el. En skillnad är att i Norge svarar vattenkraften för 90 procent av elproduktionen. Under 2024 nådde nivåerna i de norska vattenmagasinen rekordlåga nivåer, varför regeringen hänvisar till nödläge. För att garantera en säker eldistribution i Norge till det garanterade enhetspriset måste exporten begränsas.

Norge är som Sverige också indelat i elområden, i Norges fall i fem, där elpriserna i södra Norge är skyhöga jämfört med i norra, detta på grund av bristande överföringskapacitet men också för att exporten i huvudsak sker från de södra elområdena. Det ger europeiska marknadspriser i södra Norge, som under några veckor i november 2024 gav börspriser på över 13 kronor per kWh.

Denna situation är omöjlig för den norska socialdemokratiska regeringen, vars Norgepriser garanteras av staten, via skattsedeln, inte i ett ingrepp i de fria europeiska marknadskrafterna.

Men också för marknadsfundamentalister finns bakvägar. Så beslutade den norska regeringen nyligen att inte förnya kablarna Skagerrak 1 och 2, som förbinder södra Norge med Danmark och vars kontraktstid löper ut 2026 respektive 2027.

Motiveringen är att en reducerad överföringskapacitet ska minska den europeiska marknadens inverkan på elpriset i södra Norge.

Här ska påpekas att beslutet inte omfattar alla norska kablar till Danmark och inte kablarna till Tyskland, Holland och Storbritannien. Men en minskad exportkapacitet kommer ändå att minska det norska beroendet av den europeiska marknaden och därmed sänka elpriset i södra Norge.

En som gick i taket över det norska beslutet var Sveriges näringsminister Ebba Busch – alltid denna Busch! – som kallar beslutet ”en katastrof med påverkan på hela energisystemet i Europa”. Så är det. Om inte Danmark, Tyskland, Polen, Holland, Storbritannien med flera europeiska länder får fri tillgång till billig svensk och norsk el, så kommer de europeiska priserna öka.

Frågan blir om elproduktionen är en nationell angelägenhet som i första hand har att trygga elförsörjningen i det egna landet till lägsta möjliga pris, eller om elproduktionen ska betraktas som en EU-förpliktelse, att betalas av svenska och norska elkonsumenter genom skyhöga EU-priser.

Ebba Busch och hennes hejdukar i Svenskt Kraftnät vet som alltid svaret. Så planerar Svenskt Kraftnät just nu att öka överföringskapaciteten till Danmark när livslängden för de nuvarande kablarna Kont-Scan 1 och 2 löper ut, detta samtidigt som överföringskapaciteten inom Sverige fortfarande är underdimensionerad.

På huvudkontoren för oligopolet Vattenfall, Eon och Fortum öppnas champagneflaskorna. Den ökade överföringskapaciteten ger inte bra möjlighet att exportera billig svensk el till jättelika profiter på den europeiska marknaden, utan den lämnar också fältet fritt för plundring av svenska elkonsumenter till europeiska överpriser. 

Det är så den fria europeiska marknaden fungerar. Kraftbolagen plundrar, elkonsumenterna plundras.

För vår del är vi inte för att klippa kablar. Överskottsel ska givetvis exporteras och några få timmar och dagar om året är Sverige också beroende av import av el. Det är bra att elsystemen i åtminstone Skandinavien är sammankopplade.

Men export ska ske först när den nationella försörjningen är säkrad, till ett nationellt enhetspris, fastställt utifrån den låga produktionskostnad som gäller  i Sverige. Påfundet med fyra elområden, som ger enorma överpriser i mellersta och södra Sverige, måste bort.

Här ska påpekas att påfundet med elområden inte är en EU-skapelse – inom EU är det bara Sverige och Danmark som har elområden och inom EES enbart Norge. Elområdena är som så mycket annat otyg en nationell förstärkning av den marknadsfundamentalistiska EU-politiken, som utan EU-sneglande kan avskaffas genom beslut i Sveriges riksdag.

Norge är inte medlem i EU, men är genom EES-avtalet bundet till allt som rör den inre marknaden. Därför säger vi som i förra veckan. Kan Norge, kan Sverige! Prioritera den nationella elförsörjningen och inför ett lågt nationellt enhetspris på el.