Solidaritet över branschgränserna när Finlands handelsanställda strejkar
Efter att Industrifacket redan strejkat i tre veckor för lönehöjningar som kompenserar för inflationen, gick också de handelsanställda ut i strejk den här veckan. ”Lönekravet är viktigt, för att köpkraften försvagats så kraftigt. Om en människa måste välja mellan att köpa mediciner eller mat, har någonting gått fel”, säger strejkvakten Siru Rönkkö.
Snön ligger tung över köpcentrumet Prisma i den finska staden Joensuu, då Proletären anländer runt sextiden på morgonen. Trots den bitande kylan står det tre strejkvakter från servicefacket PAM utanför personalingången, iklädda tjocka täckjackor och röda västar. De intog sina platser redan klockan fem på morgonen, och ska stå kvar till kvällen.
– Någon måste stå här hela dagen. Vi står här för våra arbetsvillkor, vi strejkar för bättre arbetsvillkor, säger Siru Rönkkö, fackligt ombud på Prisma.
För tre veckor sedan tog finska Industrifacket ut hundratals arbetsplatser i strejk (se Proletären 6/2025). Sedan dess har inga framsteg gjorts i förhandlingarna, och strejken kommer med all sannolikhet att fortsätta månaden ut, om inte längre. När även avtalsförhandlingarna för dagligvaruhandeln låste sig tidigare denna vecka, meddelade PAM om sina egna strejkåtgärder.
Precis som i Industrifackets förhandlingar har arbetsgivarsidan kategoriskt vägrat att gå med på PAM:s krav på tioprocentig löneökning för den kommande tvåårsperioden. Jämfört med 2021 har finska lönearbetares köpkraft minskat med motsvarande två månadslöner, samtidigt som Orpo-regeringens nedskärningspolitik successivt gröpt ur välfärden.
– Lönekravet är viktigt, för att köpkraften försvagats så kraftigt. Om en människa måste välja mellan att köpa mediciner eller mat, har någonting gått fel, säger Siru Rönkkö.
PAM-strejken omfattar främst de enorma Kesko- och SOK-koncernerna, som sammanlagt kontrollerar cirka 85 procent av dagligvaruhandeln i Finland. I Joensuu har SOK-koncernen i praktiken monopol på livsmedels- och restaurangutbudet i stadskärnan, vilket fått Finlands största tidning Helsingin Sanomat att kalla staden ”S-landia”. Köpcentrumet Prisma är ett av koncernens flaggskepp i staden.
Även utanför K-Citymarket, en Kesko-ägd livsmedelsbutik i centrala Joensuu, lyser PAM:s strejkvakter upp stadsbilden med sina röda västar. Städaren Milla Sundell och kocken Hilma Malinen delar ut flygblad till förbipasserande, medan ombudsmannen Niina Karppanen står bredvid med ett plakat.
– Vi har fått mycket stöd av förbipasserande, säger Niina Karppanen. På kinden har hon fackförbundets slagord: Mitä meille kuuluu, en fras som antingen betyder ”hur mår vi” eller ”vad tillhör oss” på svenska. Och visst är den nuvarande strejken lika mycket en kamp för butiksarbetarnas välmående som för vad som bör tillhöra dem.
Ledordet för strejkvakterna är solidaritet – mellan arbetare inom servicebranschen, men också över avtalsgränserna. Även om strejkvakterna utanför Citymarket inte arbetar inom dagligvaruhandeln ser de det som sin plikt att sluta upp bakom strejken.
– Jag är städare, men vi är i samma bransch. Jag är här för att visa solidaritet med handelsarbetarna. Fastighetsvårdsbranschens avtal går ut i slutet av mars, förklarar Milla Sundell.
– Detta är också en kvinnofråga, eftersom det är kvinnodominerade branscher med låga löner som är i strejk. Många har dåliga villkor och vågar inte strejka. Vi visar solidaritet med dem och alla andra. Industrifacket har redan varit och stöttat oss vid Prisma, fyller Hilma Malinen i.
I december förra året klubbade den finska riksdagen igenom en ny avtalsmodell, där exportindustrin sätter “märket” för övriga branscher. Avtalsmodellen, som hämtades från Sverige, innebär i praktiken att inga förhandlingstvister kan lösas förrän Industrifackets tvist är löst.
– Inget kommer att lösa sig förrän Industrifacket fått sitt avtal, på grund av den exportfokuserade modellen. Jag hoppas att det kan bli en enande sak för olika branscher, säger Hilma Malinen.
Inte heller från statsmaktens håll är någon lösning att vänta, vilket statsminister Petteri Orpo gjorde klart då Proletären fick tag i honom vid ett valframträdande i Helsingfors tidigare denna månad, inför de kommande lokalvalen.
– Jag tar inte ställning till kraven. Men dessa nuvarande strejker tycker jag inte om alls. Om början av detta år blir en strejkperiod kommer det förstöra ekonomin. De måste komma överens, sade Orpo till Proletären.
När Finland nu går in på sin fjärde strejkvecka, och allt fler förbund ansluter sig till den allmänna kampen för bättre lön och villkor, finns det ingen lösning vid horisonten. Den nuvarande regeringens politik, som kulminerade i den exportfokuserade modellen, har krattat manegen för en kraftmätning mellan arbetarna och näringslivet.
– Vårt lands regering har försvagat arbetarnas lagstadgade skydd så pass mycket att våra förhandlare nu måste kämpa för att hålla fast vid dem. Denna vår blir en strejkvår, säger Milla Sundell.