Skolmarschen i Stockholm: ”Vi måste börja säga ifrån”
I söndags hölls Skolmarschen på flera håll runtom i landet. På Sergels torg i Stockholm deltog omkring 500 personer, både skolpersonal, föräldrar och elever.
Skolmarschen har sin upprinnelse i Lärarmarschen som startade i våras. I dag innefattar upproret inte endast lärare utan även yrkesgrupper som fritidspedagoger, skolledare och studie- och yrkesvägledare. De protesterar mot de fortsatta nedskärningarna inom skolan och att arbetsmiljön blir allt mer slitsam, både för skolpersonal och elever.
Maria Wernersson är en av deltagarna på söndagens Skolmarsch i Stockholm. Hon undervisar i NO och svenska på en skola i Arboga kommun och har kommit till Stockholm med några kolleger för att delta i demonstrationen.
– Vi måste börja säga ifrån, säger hon till Proletären. Det skärs ned alldeles för mycket i skolornas verksamheter och det börjar märkas. Det blir våra elever som får lida för de här effektiviseringarna i slutändan.
Maria Wernersson berättar om hur nedskärningarna påverkar den skola hon jobbar på.
– Det börjar bli oroligt. Lärarna har inte samma tid för eleverna och tryggheten och relationerna vi försöker skapa hinns inte med. Då blir eleverna oroliga och det blir mycket konflikter. I Arboga har de börjat skära ned på våra stödresurser som specialpedagoger, talpedagoger och ungdomscoacher. Nästa steg blir förmodligen resurserna ute på skolorna.
Susanne de Barés och Anna Grundh jobbar på en skola i Sigtuna. De har båda jobbat inom skolan i 25 år och har genom åren lagt märke till effektiviseringens konsekvenser.
– Resurserna har minskat pö om pö genom åren. Samtidigt som kraven på oss lärare ökar, vi ska klara mer. Större grupper och större variation på elever som vi ska anpassa undervisningen för, med mindre resurser, säger Anna Grundh.
Susanne de Barés berättar att det på hennes arbetsplats försvunnit sex till sju tjänster det här året.
– Det är bland annat tjänster på fritids som försvunnit, vilket slår hårt mot både fritidshemmet och skolan. Det blir fler barn per vuxen på fritidstid och det finns färre som kan stötta elever med behov av stöd under skoltid då fritidspersonal jobbar en del av sin dag i skolan. Även bildlärarens tjänst har dragits in.
Engagemanget är stort bland demonstranterna under själva marschen. Många tar i ordentligt när de skanderar slagorden för att visa att de har fått nog av decennier av nedskärningar, effektiviseringar och ökad arbetsbörda.
Idrottsläraren Alexander Skytte, som var med och startade Lärarmarschen i maj, säger till Proletären att målet med upproret är större än bara skolan.
– Det här är en progression. Vi vill få med hela välfärden, vården också, för de berörs av exakt samma problematik som oss.
Vad tycker du om uppslutningen här i dag på Skolmarschen?
– Jag är oerhört stolt över alla som kom, sen hade man alltid önskat att det kommit flera. Men vi beräknar det till att vara mellan 450-500, och det är jag ändå nöjd med. Det är tappra själar som är här i dag.