Vårdförbundet i övertidsblockad: ”Ska man bli livegen som anställd hos regionen?”

Vårdförbundet och arbetsgivarna Sobona och SKR och står långt ifrån varandra i förhandlingarna om det nya kollektivavtalet. Arbetsgivarorganisationerna vill stärka sin makt över de anställda och i förhandlingarna hänvisar de till att Nato-inträdet innebär ökade beredskapskrav.

– Ska man bli livegen som anställd i regionen nu? frågar sig Ingrid Frejd, sjuksköterska och facklig sekreterare i Kommunistiska Partiet.

Parterna har förhandlat om ett nytt kollektivavtal sedan årsskiftet men inte kommit överens och på eftermiddagen den 25 april trädde varslet om övertids-, mertids- och nyanställningsblockad kraft för 63.000 sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker.

Vårdförbundet kräver bland annat högre ersättning vid obekväm arbetstid och bättre löneutveckling – men huvudkravet i förhandlingarna gäller förkortad veckoarbetstid. Enligt Vårdförbundet arbetar 3 av 10 sjuksköterskor deltid och över hälften säger att huvudorsaken är behov av vila och återhämtning.

Ingrid Frejd arbetar på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg som omfattas av Vårdförbundets varsel, tillsammans med resten av Sveriges regioners sjukhus och fyra kommunala bolag i Stockholm. Hon vittnar om att förhållandena för sjuksköterskorna är tuffa och hon tvivlar på om det går att jobba fram till pensionen under rådande arbetsvillkor.

– Det går inte på vårdavdelning, i alla fall inte i den 24-timmar öppna vården.

Agneta Nordin

Runt 200 personer demonstrerade till stöd för sjuksköterskorna vid Akademiska sjukhuset i Uppsala den 25 april.

Hon menar att möjligheten till återhämtning blivit ännu sämre sedan införandet av det EU-reglerade kravet på elva timmars dygnsvila – som innebär att anställda inte längre kan gå från kvällspass till nästkommande dags dagpass. Det har inneburit att de måste ha en ledig dag mellan passen – vilket lett till att de sällan är lediga två dagar i rad under en arbetsvecka.

– Som princip är 11-timmars vila bra och det hade funkat om arbetspassen var kortare. Men så som det är uppbyggt idag går det inte att få ihop.

Arbetsgivarorganisationernas utgång i förhandlingarna är den motsatta. De vill ha möjlighet att frångå arbetstidslagen, utan att precisera när sådana undantag får göras. Deras bud skulle ge arbetsgivaren rätt att låta anställda arbeta dygn i sträck, byta arbetsplats och till och med ort mellan passen.

Skälet, skriver SKR och Sobona i sitt förslag till nytt kollektivavtal, är ”pågående utredningar kring samhällets beredskapsfunktioner med koppling till arbetstid som sker med anledning av Sveriges inträde i Nato. Detta i kombination med en osäkerhet kring vilka långsiktiga behov som verksamheterna har.”

– Det är så tröttsamt. Helt plötsligt ska vi ställa upp för Sverige och fosterlandet, när politikerna använt de senaste 30 åren för att skära ner i offentlig sektor och dela ut pengar till rika genom skattesänkningar?

– Under pandemin ställde vårdpersonalen upp och arbetade alla timmar på dygnet, flyttades runt och fick ställa in semestrar. De flesta var fine med det, för att rädda liv. Men från politiskt håll har det inte kommit något erkännande eller någon kompensation för det – istället möts vi med försämringar.

SKR har ju rapporterat om kraftiga budgetunderskott. Är det verkligen möjligt att höja ersättningen för sjuksköterskor?
– Ja, arbetsvillkoren måste förbättras om folk ska kunna tänka sig att jobba kvar. Finns det inte pengar måste regionen kräva det av politikerna och har de inte pengar behöver de höja skatten. Jag menar, ska personal inom vården få det sämre och sämre för att personer som Roger Akelius eller Fredrik Reinfeldt ska slippa betala förmögenhetsskatt?

Det är brist på sjuksköterskor, är det verkligen rimligt att låta dem jobba mindre då?
– Ja, för det är ett sätt att behålla sjuksköterskor i yrket. Nu är det så dålig arbetsmiljö på många arbetsplatser att folk slutar. Det är ett otroligt slöseri på resurser och kompetens.

Ingrid Frejd tycker att kravet på förkortad arbetstid är viktig. Men hon önskar att Vårdförbundet hade drivit frågan om lagstadgad sänkt arbetstid för alla i Sverige, istället för att bara få in det i sitt kollektivavtal.

– Då hade detta varit en viktig kamp för alla arbetare i Sverige. Samtidigt kan jag förstå att man gör det avtalsmässigt eftersom det kan gå snabbare att få igenom.

”Verkligen på tiden”

John Lundström, sjuksköterska, Universitetssjukhuset, Örebro
– Det är bra att Vårdförbundet konkretiserar det gemensamma och handlar, det förväntade jag mig inte. Det behövs kortare arbetsdag för att folk ska orka på jobbet och inte minst för att kunna få en bättre fritid. Jag tror också att det är viktigt för att kunna rekrytera ny personal och få dem att stanna kvar. Jag tycker absolut att vi borde ha sex timmars arbetsdag inom vården generellt.

Privat

John Lundström, Maja Juhlin, Leonora Lundvall.

Maja Juhlin, sjuksköterska, Universitetssjukhuset, Örebro
– När jag jobbade på akuten fick vi inte gå hem innan vi gjort en avstämning med ledningssköterskan och det var sällan som jag fick gå hem fastän arbetspasset var slut. Jag tycker det är bra att man sätter ner foten och inte längre accepterar det. Min avsikt är att stanna i detta yrket till pensionen. Och då vill jag kunna orka göra det.

– En annan aspekt är ju att vi måste kunna skapa en god och säker vård för patienterna, det kan bli lidande om det är mycket övertidsarbete.

Leonora Lundvall, intensivvårdssjuksköterska, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg

– Det är verkligen på tiden att Vårdförbundet sätter ner foten och inte lägger sig platt i förhandlingarna som gjorts tidigare år. Tyvärr tror jag inte övertidsblockad är tillräckligt, utan det som behövs är en strejk, då skulle det snabbt märkas hur samhällsbärande och viktiga vi sjuksköterskor är. Trots det så är det positivt att Vårdförbundet hittills har stått på sig i förhandlingar, och då främst när det gäller arbetstidsförkortningen.