Krönika: Skoluniform är en bra idé – problemet är friskolesystemet

Jensen grundskola i Göteborg har infört klädkod för skolans elever. Kläder som signalerar machokultur, utanförskap och kriminalitet är inte önskvärda, enligt rektorn.

Exempel på sådana kläder är mjukisbyxor och ”becknarväska”, en sorts midjeväska. En outfit som är populär och vanlig i utsatta områden. Eleverna uppmanas att klä sig ”propert”. Detta har rört upp känslor och vissa menar att det är rasistiskt, diskriminerande och späder på segregationen.

Men att Jensen, likt andra friskolor, späder på segregationen är väl ingen nyhet? Skolan stoltserar med att ”Jensen är inte för alla” och rektor Sebastian Nyrén Vanneryr skriver i ett mejl till elevernas föräldrar att han är mycket nöjd med att de ändrat sin elevsammansättning sedan han tillträdde:

”90 procent av eleverna kom från socialt utsatta områden och atmosfären på skolan präglades verkligen inte av den trygghet och studiero vi i dag är så stolta över. Med stenhård disciplin och fokus på de mest studiemotiverade eleverna förändrades detta. [...] Idag kommer minst 90 procent av våra elever från vårt närområde och vi lockar utan tvekan stadens mest ambitiösa och skötsamma elever.”

Så, är det verkligen klädkoden som är problemet? Nej, det är det djupt orättvisa och segregerande friskolesystemet som är boven i dramat. Ett skattefinansierat system som Sverige är helt ensamma om, där eleverna är kunder på en marknad där vinsterna inte bara går först utan där våra skattepengar hamnar i privata fickor istället för att återinvesteras i skolan.

Att Jensen, en vinstdrivande privat skola, inte vill ha elever från utsatta områden är uppenbart, men det är väl knappast konstigt? Vad som är konstigt, eller snarare ofattbart, är att vi har ett system som gör det möjligt för skolor att välja elever. Skolpeng och valfrihet har banat väg för en ojämlik skola och Jensens klädkod är ett symptom, friskolesystemet är sjukdomen.

Somar Al Naher skriver på ETC:s ledarplats den 12 oktober att ”istället för en debatt om problemet med friskolorna som skapar segregation så passade oväntat många på att komma ut som skoluniformsanhängare och klädkodsfantaster”. Här tappar hon mig. Jag ser nämligen ingen motsättning i att ta ställning mot friskolor och att samtidigt vara för skoluniform.

För mig skulle skoluniform kunna vara något positivt, men det förutsätter en likvärdig skola. Något vi inte har idag.

Hade vi haft en statlig och jämlik skola där kunskap inte är en vara och där elever, med tillhörande skolpeng, inte var kunder hade vi haft helt andra förutsättningar att skapa gemenskap – och inte segregation – genom just klädkoder eller skoluniformer.

Jag tror också att man skulle komma runt en del problem med till exempel mobbning med enhetlig skoluniform. Vilka kläder man har är en statusmarkör och att ha ”rätt” kläder är inte bara viktigt, det är dyrt också.

Så ja, gratis skoluniform till alla elever tror jag skulle vara en god idé, men först måste vi ha en jämlik skola. De som undrar hur vi skulle ha råd med det kan kika på vad de stora friskolekoncernerna tar ut i vinst.