Kommentar: Spara inte på socialen!

Sju miljoner kronor förväntas socialtjänsten på Hisingen i Göteborg spara år 2022. Detta görs med anledning av en budget som understiger de förväntade extra kostnader som inflation samt löneökningar ger.

Denna nedskärning ska enligt förvaltningsdirektör Christina Alvelin inte innebära någon uppsägning av personal utan täckas upp genom att förkorta utredningstider från fyra månader till tre. Hur detta ska gå till utan att äventyra kvalitén på utredningen finns det inget konkret svar på.

I rikspolitiken och kanske i synnerhet i kommunalpolitiken är detta vardagsmat. Nedskärningar är ingen ny företeelse. För oss som arbetar eller har arbetat inom kommunal verksamhet känns metodiken igen.

Pengar ska sparas, utan konkreta svar på vad det kan få för konsekvenser. Det är helt och hållet sekundärt vad effekterna av besparingarna blir, de ska bara göras.

Man förväntar sig kunna hämta tillbaka bortfallet av pengar genom omorganisationer, chefsutveckling och digitalisering. Det är samma visa oavsett om man arbetar i socialtjänsten, på äldreboende, parkvård eller om man arbetar med spårvagnsunderhåll.

En i bästa fall numerärt oförändrad arbetsstyrka ska utföra samma eller mer arbete för mindre pengar. Det enkla svaret är såklart att det är en omöjlig ekvation. Mindre pengar ger i regel sämre verksamhet.

En försämrad verksamhet i detta fallet innebär reella försämringar i människors liv. Kortare utredningstider i en redan pressad organisation ger i kombination med sparbeting garanterat fler avslag än tidigare.

Socialtjänsten i Hisingen har på senare tid främst nämnts i media i samband med att en 17-årig pojke sköt ihjäl en polisman i Biskopsgården. Ett tragiskt mord som föregåtts av fyra år av samtal med socialtjänsten och mamman till gärningsmannen. Hon upplevde att hennes oro inte togs på allvar och han hamnade mellan stolarna hos en socialtjänst som inte räckte till eller ville hjälpa.

Biskopsgården har sedan 2010-talet prytt löpsedlar runtom i Sverige. Men inte för de ständiga neddragningarna inom den offentliga sektorn – utan för att det pågått och pågår våldsamma konflikter mellan kriminella grupperingar och nätverk som vuxit sig starkare och starkare på senare tid.

Det borgerliga styret och dess partier har under hela 2021 pratat sig varma om vem som kan dela ut de hårdaste straffen, vem som kan sätta flest kriminella bakom lås och bom. Men bakom kulisserna har de bedrivit en lika ansvarslös ekonomisk politik som alltid.

När ska någon ställa det nyliberala fiaskot och kommunpolitikernas ständiga nedskärningar till svars för vilket samhälle de skapar? Sverige har i modern tid aldrig varit så ekonomiskt ojämlikt som det är nu och värre blir det.

Vem betalar egentligen priset när Socialtjänstens budget krymper med sju miljoner? Är det överklassen som står med notan eller är det den oroliga mamman i Biskopsgården som bara vill ha stöd för att förhindra sin son att hamna i kriminalitet? 

Göteborg har en växande arbetslöshet och det enda som delas ut i stadens budget är nedskärningar. För att vända denna hopplösa situation på kort sikt krävs en rejäl satsning på att utjämna de ekonomiska ojämlikheterna vi har i samhället, i kombination med en vision om full sysselsättning.

Daniel Tano
K i Göteborg