60 år sedan: Strejken som torrlade Sverige
När ett par hundra tjänstemän och arbetsledare vid Vin & Spritcentralen gick i strejk i februari 1963, torrlade de Sverige. Det var inte Systembolagets personal som strejkade, men eftersom V&S var systemets enda leverantör så fick det följder också i butikerna. Proletärens Janne Bengtsson berättar om den stora spritstrejken för 60 år sedan.
Tidningarna använde trästilar när de den 1 april, några veckor före påskhelgen 1963, basunerade ut vad de just fått veta.
INGEN PÅSKSPRIT!
Det var inget aprilskämt.
Då stod det klart att de anställda tjänstemännen och arbetsledarna vid Vin & Spritcentralen som gått ut i strejk för längre semester, inte skulle gå tillbaka till arbetet i tid för att rädda nubben till påsksillen.
En liter mjölk kostade 50 öre i Sverige då. En genomsnittlig timlön för en arbetare i Sverige låg strax under sex kronor: en plåtslagare snittade 6,90 i timmen, en elektriker 5,90 och varvs- eller byggnadsarbetare runt 4,75. Det väckte följaktligen stor ilska när priset på svenskarnas favoritvara på bolaget, Renat brännvin, höjdes från 18 kronor till 23,40 för en liter. Två år senare skulle priset höjas en gång till: 1958 kostade en liter Renat 27 kronor.
Renat var svenskarnas favoritdryck. Trots att strejken på Vin & Spritcentralen medförde delvis andra dryckesvanor – svenskarna hittade whisky, cognac, vin och champagne – dominerade flaskan med den vita etiketten: 1960 stod Renat för 64 procent av den totala försäljningen av sprit i landet.
När svenskarna söp, då söp de Renat.
Den landsomfattande statliga alkoholhandeln Systembolaget bildades i sin nuvarande form den 1 oktober 1955 då 41 lokala och statligt reglerade systembolag med totalt 247 butiker slogs samman till Nya Systemaktiebolaget. Den första åtgärden var att flytta över försäljningen av stark- öl från apoteken (!) till systemet. Åldersgränsen för att få handla fastställdes till 21 år.
Bolagets öppna försäljning ersatte motbokssystemet; alla kunder hade en egen bok där inköpen prickades av. Ett klassbaserat system där förmögenhet och position i samhället styrde. Direktörer och högrestånds-folk fick en tilldelning på fyra liter i månaden, arbetare fick tre liter. Arbetslösa fick inget alls, och att ge en gift kvinna en egen bok fanns inte på kartan – under tio procent av kvinnorna hade beviljats motbok.
Bolaget blev snabbt ett lönsamt monopol: konsumtionen av ren alkohol var 4,1 liter per invånare och år (idag 8,67 liter/invånare över 15 år). Tjänstemännen och arbetsledarna ansåg att bolaget och dess statliga ägare borde ha råd att ge sina medarbetare längre semester än de 24 dagar som gällde. Bakom kraven stod 2 500 anställda vid åtta statsägda bolag: Statens skogsindustrier, Norrbottens Järnverk (NJA), Svenska Skifferolje AB i Kvarntorp, Svensk Torvförädling i Sösdala, AB Karlskronavarvet, AB Cea-verken i Strängnäs som arbetade med att undersöka radioaktivitet samt Svenska Tobaks AB och Vin & Spritcentralen.
Den allra första riksdagsmotionen om lagstadgad semester för Sveriges arbetare lades 1917, av ledamöter som fyra år senare skulle bilda Sveriges Kommunistiska Parti. 1938 kom lagen som gav alla arbetare två veckors semester. 1946 fick arbetare med tunga jobb, till exempel gruvarbetare, ytterligare en vecka. 1951 fick alla arbetare tre veckors semester. Fyra veckors semester, 24 dagar baserat på en sex dagars arbetsvecka, infördes 1963 och från 1978 gäller fem veckors semester, motsvarande 25 dagar beräknat på en veckoarbetstid om fem dagar per vecka. Semestern är en av den svenska arbetarrörelsens största landvinningar.
1963 krävde de statsanställda tjänstemännen och arbetsledarna några extra dagars semester.
Staten sade nej.
Svaret blev strejk.
Under 50 dagar strejkade 175 industritjänstemän tillhörande Sif och 215 arbetsledare i Salf. De torrlade Systembolagets butiker och lamslog sprithandeln i Sverige. 600 arbetare på Systembolaget, varav 110 i Stockholm, permitterades.
För affärsmännen över gränsen in i Norge och i de danska städerna på andra sidan Öresund var det bara att tacka och ta emot: svenskar invaderade gränshandeln och affärsmännen tjänade grova pengar.
Men invasionen i Danmark kom till ett pris. Medan den svenska polisen kunde gunga på kontorsstolarna och lägga upp fötterna på bordet under påskhelgen, fick polisen i Köpenhamn och Helsingör jobba hårt: törstiga svenskar stod för monumentala fylleslag och varken förr eller senare har så många svenskar tillbringat natten i danska polisceller som under påsken 1963.
Samtidigt visade forskningen, knappast förvånande, att brottsstatistiken i Sverige sjönk kraftigt under de torrlagda veckorna. Lördagen den 6 april redovisade polisen i Stockholm det lägsta antalet fyllerister i modern tid. Våldsbrotten minskade också kraftigt, med uppemot 50 procent. Liknande rapporter kom från hela landet.
Strejkvarslet lades den 11 februari, och strejken inleddes den 27 februari. Förhandlingar fördes hela tiden, men parterna stod länge långt ifrån varandra. De strejkande, särskilt arbetsledarna i Salf, ville ha en längre semesterperiod, knuten till hur betydelsefulla arbetsledarna ansåg att de var. I slutet av april kom tjänstemännen och staten överens, i mitten av maj anslöt sig även arbetsledarna. Antalet semesterdagar kvarstod, men de strejkande fick vissa lönetillägg: fem procent för kvinnorna och fyra för männen, plus 0,5 procent i generellt lönetillägg utöver det som avtalsrörelsen gav.
Kanske ledde strejken 1963 också till en ökad facklig medvetenhet inom Systembolaget? När Medbestämmandelagen (MBL) trädde i kraft vid årsskiftet 1976-77, blev de arbetande inom bolaget de första i Sverige att sluta en MBL-överenskommelse med arbetsgivaren.