Hoppa till huvudinnehåll
Av
Utrikesskribent

Därför skrämmer upproret i Bahrain

De massiva protesterna i Bahrain skakar ö-nationens kungaregim. Kraven på demokrati oroar både USA och grannländerna.


Bahrain är en liten ö-nation med 1,2 miljoner invånare. Av dessa är knappt hälften medborgare. Övriga utgörs av gästarbetare, främst från Indien.

70 procent av medborgarna är shiamuslimer, som anser sig vara diskriminerade av den sunnitiska regimen. Kung Hamad al-Khalifas klan har styrt landet i över 200 år. Många av shiiterna utgör ett fattigproletariat som bor i byarna runt huvudstaden Manama.

Vad som nu utspelar sig på huvudstaden Manamas gator är fortsättningen på en kamp som pågått i åratal och som också tidigare resulterat i att människor dödats, torterats och fängslats.

Ovanstående är förklaringen till att dagens protester är välorganiserade. Shiiterna kräver medborgerliga rättigheter, politiskt inflytande och bättre levnadsförhållanden. Kampen stöds av oppositionella politiska organisationer – från vänster till religiös höger. Den stöds av fackföreningar, människorättsorganisationer och medier. Också sunniter har slutit upp i protesterna.

Regimens svar har växlat mellan blodigt våld – sovande demonstranter på Pärltorget i Mamana massakrerades natten till fredag 18 februari – och löften om förhandlingar, som sedan följts av nya övergrepp. Åtta personer uppges ha dödats så här långt och hundratals skadade har fyllt sjukhusen.

Bahrains kungaregim backas upp av både USA och Saudiarabien. Det är också de som oroar sig mest över vad som skulle hända om demokrati infördes i Bahrain. Skulle USA:s flottbas i Manama, riktad mot det shiitiska Iran, få vara kvar om Bahrains folkmajoritet får säga sitt?

Ett förmodligen större orosmoment är att demokratiska förändringar och en stärkt ställning för shiiterna i Bahrain skulle kunna inspirera diskriminerade shiitiska minoriteter i Kuwait, Förenade arabemiraten och Saudiarabien.

Det sistnämnda landet är det stora bekymret. 15 procent av den saudiska befolkningen är shiiter. Bland dem finns precis som i Bahrain ett uppdämt missnöje. Shiiterna är diskriminerade av Saudiarabiens strikta sunnilagstiftning och hårt drabbade av arbetslöshet och fattigdom.

Vad som ger frågan än mer sprängkraft är att shiiterna lever i de östra delarna av Saudiarabien, där arabvärldens största oljetillgångar finns. Landet är också den stat som levererar mest olja till USA.

Demonstranterna i Bahrain kämpar därför inte bara mot den egna regimen, utan också mot USA och Saudiarabien.