Hoppa till huvudinnehåll

Sydafrikanska ANC i koalition med högern

Efter att ANC gjorde ett historiskt dåligt val har ledningen gjort upp med högerpartiet Demokratisk allians om en ”regering för nationell enighet”.

John Steenhuisen skakar hand med Cyril Ramaphosa under parlamentets öppnande.
GCIS

Cyril Ramaphosa sitter kvar som Sydafrikas president, i en regering som svänger skarpt åt höger. Det är kontentan efter att ANC i ett historiskt vägskäl valt att bilda koalitionsregering med sin historiska rival, det marknadsliberala Democratic Alliance (DA). 

ANC gjorde ett katastrofval i slutet av maj. Partiet som prenumererat på regeringsmakten i 30 år, sedan Nelson Mandela blev president 1994 efter apartheidsystemets fall, tappade 17 procentenheter jämfört med valet 2019 och fick bara 40 procent av rösterna. 

Det innebar att ANC utan egen majoritet hade att välja mellan att söka samarbete vänsterut – med det vänsterradikala Economic Freedom Fighters (EFF) och förre presidenten Jacob Zumas nystartade parti uMkhonto we Sizwe (MK) – eller högerut med storkapitalets favoriter DA.

Om inte den korruptionsanfrätte Zuma satt som ultimatum att (den likaledes ständigt korruptionsanklagade) Ramaphosa inte skulle kunna fortsätta på sin post, hade en bred vänsterkoalition kanske blivit av. Nu röstade istället ANC:s och DA:s ledamöter, som tillsammans sitter på drygt 60 procent av nationalförsamlingens 400 platser, i fredags för att återvälja Ramaphosa som landets president.

Detsamma gjorde ledamöterna för det konservativa zuludominerade Inkatha Freedom Party (IFP) och det ideologiskt mer oklara Patriotic Alliance (PA), som bland annat vill återinföra dödsstraffet för att bekämpa den utbredda kriminaliteten i landet. Både de två mindre partierna, som tillsammans har 26 platser i parlamentet, kommer också att ingå i koalitionsregeringen. 

EFF:s partiledare Julius Malema var den enda utmanaren till Ramaphosa och fick 44 röster i omröstningen om presidentposten. Malema och EFF har nobbat inviterna om att också de skulle ingå i den nybildade ”regeringen för nationell enighet” tillsammans med ANC och DA, med hänvisning till att det ”nykolonialistiska” DA, lett av John Steenhuisen, är EFF:s svurna fiende.

ANC är sedan 1990 i en officiell trepartsallians med det sydafrikanska kommunistpartiet SACP (där Nelson Mandela ingick i centralkommittén när han arresterades 1962 och skulle komma att spendera 28 år i fängelse) och den fackliga centralorganisationen Cosatu, som båda varit emot att DA ska ingå i regeringen. 

Men av allt att döma var Zumas krav på att Ramaphosa inte skulle kunna fortsätta som president mer svårsmält för den senare än det pedagogiska problem som nu väntar inte minst Cosatus ledning, som har att förklara för sina närmare två miljoner medlemmar att ANC ska regera med det direkt arbetarfientliga DA.

Samtidigt kritiserar SACP – som förespråkade en ANC-ledd minoritetsregering och var motståndare till en koalition med både DA och MK – i ett uttalande de av möjliga stödpartier som ”ställt orimliga krav utan att ge några garantier. De var mer intresserade av att försöka förstöra ANC än något annat”.

Att DA kommer in i regeringen kan också komma att påverka Sydafrikas utrikespolitik och den viktiga roll landet spelat i Palestinasolidariteten. DA står inte bakom Sydafrikas folkmordsanklagelser mot Israel i den internationella domstolen ICJ.