Tar strid för Liljeholmsbadet
Stockholms kommun vill riva Liljeholmsbadet på Södermalm i Stockholm, men möts av lokalt motstånd. ”Vi är många som älskar det här badet... småskaligheten, det varma vattnet. Alla trivdes där. Det får inte rivas”, säger Marion Sundqvist från Liljeholmsbadets vänner.
Sedan 1930 har Liljeholmsbadet på Bergsunds Strand nära Hornstull i Stockholm varit en träffpunkt för badsugna från hela staden.
Nu har badet varit stängt i åtta år och hotas av rivning. Föreningen Liljeholmsbadets vänner, med hjälp av andra kulturbärande organisationer som Samfundet S:t Erik och Svenska byggnadsvårdsföreningen, samt med stöd av också Skönhetsrådet och Stadsmuseet, kämpar för att rädda det K-märkta badet, som är det enda som finns kvar av Stockholms många flytande bad; en tradition med anor i 1700-talets hygienvårdande ”badsumpar”.
Det är också Sveriges enda kvarvarande flytande badhus och en del av stadsbilden runt Hornstull.
– Massor av barn har lärt sig simma här. Badet hade särskilda öppettider för grupper som annars kanske har svårt att ta sig till ett vanligt badhus och betydde mycket bland annat för handikappföreningar, säger Marion Sundqvist.
Idag ligger anläggningen, byggd på pontoner i Liljeholmsviken mellan Södermalm och Reimersholme, visserligen snett i vattnet.
– Men när badet stängdes 2016 fick vi veta att det var i så dåligt skick att det kunde sjunka. Men det har inte sjunkit än… Klottret och att det ser slitet ut visar ju bara att ingen brytt sig om att underhålla anläggningen på åtta år, konstaterar Marion Sundqvist från Liljeholmsbadets vänner.
Marion, liksom många andra stockholmare, har ett långt förhållande till badet.
– Jag är lärare och jobbade i Liljeholmen. Jag brukade cykla förbi här och jag blev alldeles betagen. De hade generösa öppettider så man kunde bada både före och efter jobbet. Det blev en träffpunkt och det var en väldigt fin atmosfär.
Sedan 2018 har frågan om badets vara eller inte vara varit föremål för beslut i olika rättsliga instanser. I fjol gick Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) på rivningsivrarnas linje, men domstolen slog samtidigt fast att organisationer som företräder intressen inom kulturmiljösektorn har rätt att överklaga rivningslov.
Eftersom domen kunde bli prejudicerande skickades ärendet vidare till Högsta domstolen som bekräftade MÖD:s beslut – både om rivning och om rätten att överklaga.
Nu är frågan tillbaka hos MÖD.
– För bara några dagar sedan gick vi in med en skrivelse till MÖD om att upphäva rivningsdomen, berättar Marion Sundqvist för Proletären.
Kommunens fastighetskontor står som ägare till badet och det första beslutet att stänga och riva badet togs av S och MP-majoriteten i stadshuset 2016. Det följde med under M-styret 2018-22, och den nya majoriteten med S, MP och V håller fast vid beslutet. Fastighetskontoret är underordnad fastighetsnämnden. Ordförande där är Clara Lindblom (V).
– Jag är medlem i Vänsterpartiet men… ja, de är ju en svans till sossarna. De är sura på mig för att jag engagerat mig för badet och inte respekterar deras beslut att det ska rivas. Idag står alla partier utom SD bakom det beslutet, säger Marion Sundqvist.
De politiker som vill riva badet har också agerat på ett sätt som är mer än suspekt.
– Staden hänvisade till några utredningar, det skulle gå på 100 miljoner att renovera badet. Vi kopplade in Staffan Röberg, vd på Beckholmens varv, som hade renoverat badet runt år 2000. Han gick igenom allt kommunen räknat på och var väldigt kritisk. Han menade att det skulle räcka med 50 miljoner för att få badet i skick.
– Då anlitade fastighetskontoret (konsultföretaget) Ramboll. De gjorde inga undersökningar utan använde sig av det material de fått av kommunen, och kom fram till att det skulle kosta 300 miljoner att renovera badet, berättar Marion Sundqvist.
Att rivningsbeslutet nu än en gång måste bekräftas av MÖD ger de som vill bevara badet hopp. Men när beskedet kommer vet just nu ingen.
Stockholms kommun vill inte svara på frågor om Liljeholmsbadet.