Hoppa till huvudinnehåll

Transports ordförande: "En löneökning på tre procent är på tok för lågt"

När LO-förbunden röstade om lönekraven i avtalsrörelsen var det bara Transports ordförande Tommy Wreeth som var emot. – Jag hoppas verkligen att fler förbund tackar nej till 4,4 procent som utgångsbud, säger Tommy Wreeth till Proletären.

Tommy Wreeth är ordförande för Transportarbetareförbundet och röstade nej till LO:s utgångsbud på 4,4 procent.
Martin Hörner Kloo

Den 31 oktober meddelade LO sitt utgångsbud inför kommande löneförhandlingar: 4,4 procent med en låglönesatsning på minst 1.192 kronor. Detta samtidigt som inflationen är upp i 10,8 procent.

Tolv av tretton LO-förbunds ordförande röstade ja till förslaget. Den som sa nej var Tommy Wreeth, ordförande för Transportarbetareförbundet.

– Rent historiskt brukar löneökningarna alltid landa på mellan 70 och 80 procent av utgångsbudet. Vilket i det här fallet skulle betyda en löneökning på ungefär 3,3 procent. Det är på tok för lågt och LO:s medlemmar måste ha mer än så.

Vad tycker du skulle vara ett rimligt krav?

– Jag föreslog att 4,4 procent skulle vara ett minimum för LO. Och då behöver vi antingen gå ut och kräva 5,6 procent eller också ta kampen för just 4,4.

– Om tysk industri klarar av löneökningar på cirka 4,5 procent i årstakt, och en engångssumma på 500 euro som är utbetalad på 18 månader, då är löneökningar på runt tre procent i Sverige långt ifrån tillräckligt.

Men inflationen är uppe i över tio procent. Borde inte facken kräva mer?

– Jag tror inte att en löneökning på tio procent är lösningen just nu. Det kommer komma nya inflationssiffror i Sverige snart och i USA har inflationen gått ned en aning. Så vi kan inte titta för mycket på inflationen. Vi måste snarare titta på konkurrensnivån i andra länder och vad fackföreningar fått i löneökning där.

Med tanke på inflationen och det oroliga omvärldsläget menar Tommy Wreeth att LO måste kräva korta avtal och att lönerna måste vara i fokus.

– Jämför man med andra avtalsrörelser så är detta en väldigt annorlunda situation. Vi har kriget i Ukraina och jag tror inte att inflationen kan lösas genom inhemsk politik.

– Om till exempel ett åkeri får höjda bensinkostnader så finns det klausuler som gör att de kan höja priserna till kund. Det kan inte arbetarna. Får du en hyreshöjning på tio procent så ökar inte lönen med samma pris. Därför måste vi förhandla fram ett kort avtal på ett år.

Är inte 4,4 procent som minimum också ganska lågt med tanke på prisökningarna?

– Det kan man tycka. Men vi måste också se vad höga löneökningar ställer för krav på ekonomin. Vi kan inte landa för lågt och man vill alltid ha mer. Men utgångsbudet på 4,4 kommer vi i alla fall att säga nej till. Och vårt slutgiltiga krav kommer efter den 6 december.

Omröstningen kring utgångsbudet på 4,4 procent handlade om att förbundsordförandena skulle tycka till. Inom LO väntar nu ytterligare en omröstning den 9 december efter att budet skickats tillbaka till förbunden.

– Rent teoretiskt kan det bli fler förbund som också säger nej fram till dess. Jag vågar inte spekulera, men jag hoppas verkligen att fler förbund tackar nej till 4,4 som utgångsbud. Det gäller nu att medlemmar och styrelser sätter press på sina ordförande.

Hur ser du på näringslivets argument om att det är ”tufft” för företagen?

– Jag har varit med sedan 1997 och inför varje avtalsrörelse så är landet på väg in i en lågkonjunktur och det mesta kommer gå åt helvete. Vi ska inte lyssna på det. Det finns företag som gör miljardvinster. Nog fan går det bra, men vem ska dela på kakan?

– Jag är trött på att arbetare alltid ska ta ansvar först och att näringslivet ska ta ansvar sist. Nu får man dela med sig istället för att plocka ut allt i form av aktieutdelning. Jag tycker de som jobbat ihop vinsten och driver samhället framåt ska få ta del av vinsten istället.