Ledare: Trumps hot visar USA-imperialismens rätta ansikte

Donald Trump har inte ens hunnit tillträda innan han manifesterat ödet för USA-imperialismens kommande expansion. Samtidigt som sonen Donald Trump Jr satte sig tillrätta på flyget mot den grönländska huvudstaden Nuuk höll fadern en presskonferens på residenset i Florida. 

Där informerade den kommande presidenten en samlad journalistkår om att han varken utesluter ekonomiskt tvång eller militärt våld för att säkerställa USA:s kontroll över viktiga strategiska områden som Grönland och Panama, men också Kanada och Mexiko ligger i farozonen. 

Även om Trump inte ville använda samma erövringsretorik mot sina grannländer är det uppenbart att den kommande presidenten vill säkerställa USA:s ekonomiska och politiska intressen genom att allt fler länder och folk i imperiets periferi knyts hårdare kring dess centrum.

Det är inte första gången Trump talar om att annektera Grönland. Redan 2019 gjorde den amerikanska presidenten utspel om att USA ville köpa ön av den danska staten. ”Det är i grunden en fastighetsaffär”, sa Donald Trump då. 

Inte heller är det första gången USA försöker knyta till sig ön. Grönland ligger strategiskt beläget mitt emellan det ryska Arktis och USA:s östkust. USA har därför också haft militär närvaro på ön sedan 1943 då man byggde flygvapenbasen i Thule, som snabbt blev en central del i det amerikanska kärnvapenparaplyet. Trumps försök att köpa ön är därför inte det första, redan 1946 lade president Truman ett bud på 100 miljoner dollar i guld, även han gick bet. 

80 år senare är läget annorlunda. Klimatförändringarna smälter både de grönländska glaciärerna och isarna i Arktis. Under det kilometertjocka istäcket finns mängder av strategiska naturresurser. Olja, naturgas och ädelmetaller, redo att exploateras av amerikanskt kapital. När haven kring Arktis blir isfria längre tider ökar också intresset för området som en ny global transportled för världshandeln.

Under 80 år har också grönländarna kämpat för avkolonisering och självständighet. En kamp som resulterat i en pågående process mot allt mer utvidgat självstyre, något som självklart måste fortgå. Samtidigt är det uppenbart att USA-imperialismen kommer göra allt för att utnyttja det grönländska folkets självständighetssträvande för att gynna sina egna intressen.  

Det är inte bara trumpsk megalomani som får honom att vilja köpa Grönland eller byta namn på Mexikanska golfen. Konservativa tankesmedjor och proffstyckare lobbar öppet för att Grönland ska knytas till USA på samma sätt som de små önationerna Marshallöarna, Palau och Mikronesien i Stilla havet. Länder som formellt är självständiga men som är så ekonomiskt och militärt knutna till USA att de är att betrakta som klientstater.

Det som skiljer det nya utspelet från tidigare är att Donald Trump nu öppnar upp för att använda militärt våld. Han menar att både Grönland och Panama-kanalen är så viktiga för amerikanska geopolitiska och ekonomiska intressen att det inte räcker med militärbaser och försvarssamarbeten. För att det amerikanska kapitalet ska vara nöjda måste Panamakanalen och Grönland tillhöra USA. Kan inte övertagandet ske frivilligt så drar sig imperiet inte för att använda ekonomiska sanktioner eller militära angrepp för att säkra de landområden de kräver.

Nu lär inte USA inte anfalla Köpenhamn, men för Panama och andra länder i USA:s närområde är Trumps hot inte bara retorik utan konkret amerikansk politik. USA har en smutsig historia av att med verkliga angrepp, statskupper och terror dominera länderna i Latinamerika. USA invaderade Panama så sent som 1989.

I detta sammanhang är det ännu viktigare att fredsrörelsen inte släpper frågan om alliansfrihet och nedrustning. För Jonas Sjöstedt är det tvärtom. I en krönika i Folkbladet Västerbotten förra veckan lobbar EU-parlamentarikern och före detta V-ledaren för att hans partikamrater ska kasta ut varje tanke på neutralitet för att säkra vänsterpartistiska ministerposter.

”För Vänsterpartiet kommer deltagande i regering att bli en tuff men nödvändig förändring” skriver Sjöstedt och slår fast att partiet kommer behöva acceptera Natomedlemskapet.

Både Sjöstedt och Dadgostar behandlar den antiimperialistiska fredsrörelsens krav som ett smörgåsbord. Vänsterpartiet väljer och vrakar vilka frågor som ska drivas (eller tystas) allt efter vad som faller deras borgerliga bordsgrannar i smaken. Det är ett cyniskt beteende som försvagar och splittrar dem som vill kämpa mot militarismen, Nato och DCA-avtalet, frågor som hänger ihop.

DCA-avtalet är ett försvarssamarbete med USA och direkt kopplat till Natoanslutningen. Avtalet ger USA obehindrad tillgång till 17 svenska militärbaser och är en central del av en allt starkare amerikansk maktprojektion kring Östersjön och Skandinavien. Samma maktprojektion som nu Trump alltså använder för att hota Danmark och Grönland.

”USA kommer ha rätt att från svenskt territorium angripa vilket annat land i världen de skulle vilja anfalla och det utan Sveriges godkännande eller att vi kan göra något åt det”, skrev vi på ledarplats i Proletären i somras, veckan innan riksdagen röstade igenom DCA-avtalet. Mindre än ett halvår senare hotar alltså Trump med att militärt erövra Grönland.

Återigen bevisas tesen om att imperialismen inte har några eviga fiender eller vänner, bara eviga intressen. Trump råkar bara vara en ovanligt rättfram representant för USA-imperialismen.