Ledarkrönika: Upphandlingsanarkin måste få ett slut

”Den härskande klassens tankar är under varje epok de härskande tankarna, det vill säga den klass, som är den härskande materiella makten i samhället, är samtidigt dess härskande andliga makt.”

De tre månaderna av tågkaos som följt den senaste i raden av upphandlingar har nu gjort att han, Marx, flyttat in i min tågvärdskupé där jag annars kuskar fram alldeles själv genom Bergslagen. Ur det gråsprängda skägget kommer ständigt samma ovanstående citat. 

Ibland spefullt och hånande, andra gånger barskt och förmanande – det beror på hur många kaffekoppar jag hunnit med och hur dagen varit i övrigt. 

Trots att det i runda slängar är 180 år sedan Karl Marx beskrev detta förhållande, om hur maktens tankar och ideologi genomsyrar hela samhällspyramiden, så ekar det klarare och tydligare än någonsin. Det är detta förhållande som gör att en stackars pendlare kan härda ut på en isig perrong i väntan på tåg som aldrig kommer och inte nästa dag stövla in på de ansvarigas kontor och ställa dessa mot väggen.

Eller varför annars skulle folk på golvet med en uppgiven axelryckning konstatera att ”det är väl som det är” och ”att det blir nog bättre framöver”. Som om det vore en naturlag att upphandlingar måste få smula sönder verksamheten med jämna mellanrum. 

Som om personal vackert får finna sig i att slitas ut av helt orimliga arbetsvillkor och fullständigt kaos vid verksamhetsövertaganden. Att det oundvikligen är så att folk får räkna med att inte kunna ta tåget till jobbet i långa perioder, eller att barn och ungdomar inte ska kunna ta sig till skolan. Andra är beroende av kollektivtrafiken för sina sjukhusbesök. 

Denna, för samhället, helt onödiga upphandlingsanarki måste få ett slut.

Marknadskrafterna har med all önskvärd tydlighet visat att man inte klarar av att leverera nödvändig samhällsservice. Behoven är helt enkelt för olönsamma.

Vi har sett hur välfungerande verksamheter fullständigt slagits i spillror av privatiseringar med ett upphandlingselände som nu tagit sig helt absurda proportioner. Detta trots att det strösslas med skattepengar för att få privata intressen att sköta sina åtaganden. 

EU-medlemskapet kräver denna ordning i syfte att främja den heliga konkurrensen. 

Marknadskrafterna har med all önskvärd tydlighet visat att man inte klarar av att leverera nödvändig samhällsservice. Behoven är helt enkelt för olönsamma.

Dessutom är det populärt bland beslutsfattare att gömma sig bakom EU-regler om kritik uppstår. I verkligheten innebär det en total oordning för oss som arbetar inom eller är beroende av kollektivtrafiken.

Allehanda lägstbjudande intressen gör emellanåt upp om vem som ska få sköta (läs missköta) verksamheten över en period. Dessa intressen tycks dessutom vara fria att dra sig ur avtal och bete sig lite hur som helst, utan konsekvenser. 

Marknadskrafterna och den ekonomiska makten får inte ifrågasättas, hur outgrundliga dess vägar än ter sig. De är av naturen givna på samma sätt som religionen en gång användes för att rättfärdiga en orättfärdig ordning. 

Prästerskapet har ersatts av borgerliga ekonomer som förklarar för oss att vi ingenting begriper, att en annan värld helt enkelt är omöjlig.

Ett bra första steg på vägen för att ge dessa borgerliga ekonomer samma perifera roll som prästerskapet har idag, är att lämna EU!

Joakim Karlsson
Tågvärd och partistyrelseledamot (K)