I januari i år, efter att ha återvalts som president med större stöd än någonsin tidigare, lade Hugo Chávez fram en långsiktig plan för att bygga ”socialismen för 2000-talet”. Att anpassa konstitutionen för detta systemskifte var en av punkterna i planen.

Den 15 augusti offentliggjorde Chávez ett konkret förslag på ändringar och tillägg. Han konstaterade att mycket hänt i Venezuela och världen sedan den nuvarande konstitutionen skrevs 1999. Förändringarna är därför nödvändiga för att kunna bryta sönder de gamla maktstrukturerna och bygga socialismen.

Under hösten har förslaget debatterats i nationalförsamlingen och på 9000 offentliga möten över hela landet. Många organisationer och enskilda har lämnat in synpunkter och föreslagit ändringar och tillägg.

Till skillnad från 1999, när en helt ny konstitution togs fram, påverkas denna gång cirka tio procent av paragraferna.

Den största förändring som föreslås är en ny politisk och territoriell organisering av landet för att skapa en verklig folkmakt. Även om konstitutionen från 1999 slår fast att Venezuela ska vara en ”deltagande demokrati” är det först under de senaste åren som man funnit en fungerande form för det folkliga deltagandet.

Grunden för maktutövandet är de lokala råd i bostadsområdena, som redan finns i tiotusental över hela landet, samt arbetar-, student- och bonderåd. Dessa ska ingå i större enheter, ”kommuner”, som i sin tur ska sammanslutas i städer.
”Detta är inte att föra makten närmare folket utan snarare att överföra makt till folket”, förklarade Chávez nyligen.

Rättigheter för arbetare
Konstitutionsreformen berör också andra områden. Några exempel:

• Normalarbetstiden minskas till sex timmar om dagen och max 36 timmar i veckan. Arbetsgivaren ska inte längre kunna tvinga anställda att arbeta övertid. Ett av syftena med arbetstidsförkortningen är att venezuelanerna ska få tid till att delta i styret av landet.

• Icke anställda arbetare ges samma sociala grundtrygghet som andra arbetare. Denna grupp av egenföretagare (till exempel hantverkare, chaufförer, gatuförsäljare) utgör cirka hälften av Venezuelas arbetarklass. För dessa upprättas en social fond som garanterar dem pension, semester, föräldraledighet med mera.

• Olika ägandeformer av företag erkänns, men privata monopol förbjuds och staten ska främja ”socialt ägande” och ”social produktion”, som sätter det venezuelanska folket behov främst. Med det sistnämnda menas alltifrån småskaliga kooperativ i bostads-områdena till stora statliga industrier av nationell betydelse. När det gäller naturresurserna och utvinningen av dessa föreslås ändringar som ska täppa till alla kryphål som skulle kunna möjliggöra en privatisering.

• Riksbanken ställs under demokratisk kontroll. Skrivningen i 1999 års konstitution om riksbankens oberoende har Chávez dömt ut som ”en nyliberal idé”. Den självstyrande riksbanken har de senaste åren orsakat stora kontroverser, när regeringen beslutat föra en ekonomisk politik och riksbanksledningen en annan.

• Militären omorganiseras, bland annat ska den militära reserven göras om till en folkmilis.

• Ursprungsfolkens rättigheter förstärks ytterligare.

• Diskriminering på grund av sexuell läggning förbjuds.

• Paragrafen om att en president endast får sitta två mandatperioder stryks.

Oppositionen kritisk
Som väntat är högeroppositionen kritisk och talar om en ”konstitutionell kupp”. Det som fått dess företrädare att gapa högst, och som medier i väst lyft fram som en huvudfråga, är förändringen som möjliggör för Chávez att på nytt kandidera i presidentvalet 2012. Men anklagelserna om att han gör sig till ”president på livstid” blir löjliga, dels för att många länder i väst också tillåter obegränsat antal omval, dels för att Chávez även i framtiden måste vinna val för att vara president.

Kritik finns också inom den allians som stått bakom revolutionen. Företrädare för socialdemokratiska Podemos, det näst största partiet i nationalförsamlingen, anser att omorganiseringen försvagar det regionala självstyret. Många guvernörer och borgmästare är motståndare till förändringarna, menar partiet. Kritiken är inte oväntad. Revolutionens allt tydligare inriktning på att bryta sönder den gamla statsmakten och bygga en ny stat, har fått Podemos att försöka bromsa utvecklingen och slå vakt om sina maktpositioner.

Venezuelas Kommunistparti (PCV), som sitter med i regeringen, kritiserar konstitutionsreformen från vänster. PCV menar bland annat att de nya skrivningarna inte är tillräckligt långtgående för en socialistisk omvandling, eftersom privat ägande av produktionsmedel tillåts.

Folkomröstning
Ett slutgiltigt förslag till konstitutionsreform kommer inom kort att presenteras av parlamentet. Detta ska godkännas eller förkastas i en folkomröstning 2 december. Att majoriteten kommer att rösta ja till en förändring som under flera månader diskuterats och förankrats hos folket verkar givet.

Den stora frågan är hur stor del av befolkningen som kommer att delta. Risken finns att delar av oppositionen väljer att uppmana till bojkott av folkomröstningen, för att försöka framställa konstitutionsreformen som illegitim.

PATRIK PAULOV
Proletären nr 42, 2007

Fattigdomen i Venezuela minskar snabbt
En studie från Washingtonbaserade Centret för ekonomisk och politisk forskning visar att den bolivarianska revolutionens försök att omfördela rikedomarna i Venezuela gett resultat. Men den visar också att det finns mycket kvar att göra.

2003, efter högerns statskuppförsök och ekonomiska sabotage, var 55 procent av venezuelanerna fattiga. 2006 hade siffran sjunkit till 31 procent. Under dessa tre år minskade andelen som lever i extrem fattigdom från 25 procent till 9,1.

Satsningen med att erbjuda mat till subventionerade priser för majoriteten av folket samt gratis för de allra fattigaste, omfattade 2005 67 procent av befolkningen. Programmet för servering av gratis mat i skolorna har också ökat kraftigt. 1998 omfattades 252000 skolbarn, 2006 var antalet 1,8 miljoner.

Den enligt studien mest tydliga förändringen syns inom hälsovården. 1998 fanns 1628 läkare inom primärvården, 2007 var antalet 19571. Ett tydligt exempel hur vården förbättrats är behandlingen av HIV-smittade. 1999 fick 335 personer behandling med bromsmediciner betalda av staten. 2006 hade antalet stigit till 18538.

Ny fas i bygget av venezuelanska PSUV
Den 2 november inleds den konstituerande kongressen för Venezuelas förenade socialistparti (PSUV). Det sker efter en intensiv sommar och höst, där partimedlemmarna debatterat  PSUV:s politik och organisation. Sedan 21 juli har 91000 möten hållits i de socialistiska bataljonerna, som är det nya partiets grundorgansiationer.

Av de 5,8 miljoner som skrivit in sig i PSUV uppges 1,5 miljoner ha deltagit i de socialistiska bataljonernas möten. Både deltagarantalet och de omfattande diskussionerna beskrivs som en stor framgång. Chávez kommenterade redan i augusti frånfallet med att det är naturligt att vissa inte kunnat komma på grund av arbete eller familjeåtagande eller att de helt enkelt inte är så engagerade att de vill bli aktivister i partiet.

De socialistiska bataljonerna har nu valt 14000 talespersoner, en för varje bataljon. Dessa talespersoner kommer inom kort att välja delegater till partikongressen, en per tio bataljoner.