Vann mot Starbucks antifackliga kampanj
Angel Krempa fick sparken efter att ha startat en fackklubb på Starbucks i Buffalo, USA. Men efter ett beslut i motsvarande arbetsdomstolen tvingas företaget återanställa henne och sex andra och offentligt be om ursäkt. ”Det är en historisk dom som ger hopp åt arbetare i USA att fortsätta organisera fackligt”, säger hon till Proletären.
Starbucks grundare och nygamla vd, mångmiljardären Howard Schultz, har nog fått nattsömnen störd en del på sistone. Han är nyligen tillbaka på vd-posten för tredje gången i sin karriär, för att personligen leda Starbucks försök att med alla medel stoppa den våg av facklig organisering som pågår på företaget runt om i USA, liksom på näthandelsjätten Amazon.
– Howard Schultz är en av de största narcissisterna och värsta kapitalisterna i USA, han sparkade den gamla vd:n så att han själv kunde ta striden mot oss.
Det säger 23-åriga Angel Krempa, som Starbucks nu tvingas återanställa efter att hon först sparkats på grund av sitt fackliga engagemang.
Flera av Starbucks metoder är nämligen högst olagliga även i USA, där arbetsrätten är allmänt svag, och den 6 maj fick företagsledningen ordentlig bakläxa från National Labor Relations Board (NLRB), motsvarande arbetsdomstolen. Då dömde NLRB i ett stort mål att Angel Krempa och sex andra sparkade Starbucksarbetare ska få jobbet tillbaka, lön för tiden de inte fått vara där och en offentlig ursäkt av företaget.
– Det här är unikt, det är arbetarhistoria för oss i USA. Vi har inte sett något jätteföretag tidigare tvingas be om ursäkt för sin unionbusting.
Angel Krempa kommer från staden Buffalo i delstaten New York. Det var också där som den fackliga organiseringsdriven på Starbucks började i höstas, liksom företagets motattacker.
– De skickade fler än hundra managers och företagsspioner till oss i Buffalo. Mitt kafé var deras testbutik, där de prövade alla sina antifackliga metoder som de sedan satt in runtom i landet.
– Självklart, sa jag, vad ska jag göra?
De började dela ut fackkort till jobbarkompisarna att skriva under, för att kunna ansöka om att hålla val om att bilda en fackklubb för Workers United, som är en del av servicearbetarförbundet SEIU. I november, efter att de enligt regelverket fått ihop minst 35 procent av de anställdas underskrifter, och skickat in ansökan till NLRB om att genomföra en omröstning, började trakasserierna.
– De började attackera min karaktär och person hela tiden, för hur löjliga saker som helst.
Angel Krempa har till exempel alltid en pin på sig om att öka medvetenheten om självmord.
– När jag anställdes frågade jag uttryckligen min manager om jag kunde ha den i butiken, eftersom det tekniskt sett var mot klädkoden. Och de sa att självklart kunde jag det, att Starbucks också stödde självmordsprevention.
– När vi sedan började kampanja för att gå med i facket sa de att det var en personlig attack på cheferna att jag bar den. Allt försökte de vända emot mig.
En annan varning kom för att ha svurit på jobbet, när hon som skiftansvarig en dag kom in och fick frågan av en arbetskamrat som var inne på sin sjunde raka timme om hon fick ta rast.
– I delstaten New York är det lag på minst 30 minuters rast per sex arbetade timmar, så jag sa, what the fuck, driver du med mig? Gå och ta din rast! Alla, inklusive min chef, brukade svära i butiken och ingen sa någonting om det. Men jag fick en skriftlig varning.
Attackerna från företagsledningen intensifierades. Samtidigt anställdes fler, för att göra det svårare för dem att vinna en omröstning om att ansluta arbetsplatsen till facket. Tidigare jobbade som mest 25 personer i butiken, nu ökade det till 40 för att försämra oddsen.
– Cheferna började hålla regelbundna möten, där de tvingade oss att komma in utanför vår schemalagda arbetstid för att lyssna på dem spy lögner om facket.
Efter att företaget förhalat det, och krävt att alla anställda i samma distrikt skulle rösta i ett stort val istället för i varje butik var för sig, hölls till slut en omröstning i mars, som Angel Krempa och kamraterna vann med en enda rösts marginal.
Det kan verka konstigt att arbetare röstar emot att ha en fackförening på arbetsplatsen som försvarar deras rättigheter.
– Det finns heller ingen anledning att rösta nej, förutom företagets lögner och olagliga metoder. De sa till folk att du kommer förlora dina förmåner, att du kommer inte kunna börja jobba i en annan Starbucksbutik om inte den också är ansluten till facket. ”Om du går med i facket kommer du få jobba mindre”, och så vidare. Och de tog timmar från folk, vi hade kollegor som brukade jobba 35 timmar i veckan som fick gå ner till åtta timmar i veckan.
– De tog också fram ett stort förmånspaket, som bara skulle gälla Starbucksbutiker där facket inte fanns representerat. Vilket är olagligt enligt arbetsrättslagstiftningen i USA.
Det är svårt att komma ihåg när man pratar med henne att Angel Krempa fortfarande bara är 23 år, hon låter redan som en envis facklig veteran. Det tror hon har att göra med att ha växt upp med en ensamstående mamma i ett hem under fattigdomsgränsen, där det jämt saknades pengar.
– När man växt upp fattigt vet man att det inte alltid kommer vara roligt, och att det alltid finns folk som kommer ge sig på dig. Så jag förstod redan när jag sa ja till att vara med i organiseringskampanjen att jag skulle bli en måltavla, men jag var okej med det.
Hon är naturligtvis glad över segern i NLRB och att hon kommer tillbaka till jobbet – där hon fortsatt varit klubbordförande under tiden hon inte fått jobba. Men inte nöjd.
– Det är bra, men det hade varit ännu bättre om Starbucks inte höll på med sin unionbusting. Då hade vi förmodligen haft hela distriktet med i facket redan, om företaget lät oss organisera utan att lägga sig i.