Krönika: Vinstjakten förstör välfärden – dags för ett människovärdigt samhälle

Bankernas vinster är samhällsraserande. Att vi har politiker som gör allt för att värna om bankernas vinster, samtidigt som klassklyftorna i landet ökar, visar på kapitalismens destruktivitet.

När vinstjakt är ideologin som tillåts råda blir det självklart att skattepengar går till bankakuter och inte till barnakuter, som engagerade människor ropade när 90-talets nedskärningar inom barnomsorgen slog sönder fungerande verksamheter – samtidigt som bankerna räddades.

Politik är att välja. Vems intressen ska gå först? De mångas eller det rika fåtalets? Arbetarklassen som gör jobbet eller de som berikar sig på andras arbete?

Våra politiker, ack så samstämmiga i både inrikes- och utrikespolitik, har valt. Och det är inte oss de har valt. Oavsett hur det låter i valtider.

Men det är inte bara bankerna som drivs av en vinstjakt som föröder samhället. Också välfärden har sina profitörer. Och därmed också sina förlorare.

En stor del av äldreomsorgen drivs i privat regi. En femtedel av förskolorna är privata och var tredje gymnasieelev går på ett privat gymnasium. I hela välfärdssektorn finns privatiseringarna och med det följer nedskärningarna.

Välfärden måste befrias från marknaden. Marknadstänkandet hör inte hemma någonstans i ett modernt samhälle och definitivt inte i verksamheter som berör människors grundläggande behov. Men sådan är kapitalismen. Den drar sig inte för att driva sin vinstjakt någonstans. Ingen vrå av människors liv fredas. Så länge politikerna hjälpligt tar hand om de allvarligaste biverkningarna av vinstjakten kan jakten fortsätta och klassklyftorna öka.

I borgarnas vårbudget blir politiken tydlig i sin ambition att lösa samhällsproblemen med repressiva åtgärder. De säger sig satsa på att bekämpa ungas brottslighet och gängkriminalitet. Men samtidigt slår de dövörat till när skolorna visar att deras budgetar inte ens följt inflationen. År efter år har skolorna tvingats spara samtidigt som politiker i sin falskhet skryter om att de har höjt anslagen.

Skoldebattörer i tankesmedjan Balans, rektor Linnéa Lindquist i sina böcker och blogginlägg och många andra har i åratal visat noggrant och med stort tålamod hur skolornas budget krympt. De anslag som ges har inte på länge ens täckt inflationen.

Skolpengen ska täcka de överkompenserade bidragen till friskolorna och de ofta vansinniga hyreskontrakten som kommunerna försatt sina skolor i. Det som blir kvar till verksamheten, till att driva en likvärdig skola, det förslår inte.

Lärarfacket slår nu larm efter vårbudgeten om man nu till och med säger upp lärare, fast det i stället skulle behövas fler.

Var finns det förebyggande tänkandet i en sådan här politik? Det finns inte alls, det ingår inte i systemet att satsa långsiktigt och förebyggande. Det ger inga snabba pengar, och det är snabbheten i flödet som ger vinsterna och aktieutdelningarna.

Välfärden måste befrias från marknaden. Det finns pengar i samhället men de finns i fel fickor. Allt enligt kapitalismens logik.

Det är dags att följa en annan slags logik. En logik där ingen kan berika sig på vare sig barns rätt till en bra skola, allas rätt till en likvärdig vård eller en gammal människas rätt till ett värdigt och stimulerande liv.

Vi kallar det gärna socialism. Det skulle också kunna kallas ett människovärdigt och rättvist samhälle.