Krisen väcker nytt intresse för Marx

Professor Michael Heinrich undervisar till vardags i nationalekonomi i Berlin. Hans bok Introduktion till de tre volymerna av Marx Kapitalet har just översatts till svenska. I hans hemland har boken getts ut i flera upplagor och används vid högskolor och universitet.

På Södra Teatern i Stockholm möts Michael Heinrich av en ung och engagerad publik. Han menar att Karl Marx är en i allra högsta grad aktuell tänkare. Hans mäktiga verk Kapitalet ger oss verktyg att förstå och analysera dagens ekonomiska kris.

– Karl Marx var unik genom att sätta krisen i det kapitalistiska systemets centrum, hävdar han med emfas. Neoklassiska ekonomer ser dem som en tillfällig rubbning av systemets jämvikt. Keynes och hans efterföljare tror att kriserna beror på en felaktig ekonomisk politik.

Michael Heinrich tar inledningsvis tillfället i akt att undanröja vanliga missförstånd om Karl Marx. Han kritiserade kapitalismen men byggde aldrig någon utopisk modell för en påtänkt framtida socialistisk ekonomi. Vi ska inte heller läsa Marx på ett enögt och dogmatiskt vis.

– Karl Marx såg sig själv som en vetenskapsman, förklarar Michael Heinrich. Men det betyder inte att han var allvetande bortom all kritik. Marx använde vetenskapen i klasskampen. Men samtidigt välkomnade han kritik och kritiserade ibland till och med sig själv.

Micael Heinrich poängterar att Marx studerade det kapitalistiska systemets i dess ideala genomsnittsform. Väl medveten om de konkreta omständigheterna försökte Marx att urskilja systemets allmänna, nödvändiga och lagbundna sammanhang.

– I många avseenden passar Marx analys bättre för dagens kapitalism än den på hans egen tid, säger Michael Heinrich. Vissa typiska drag hos kapitalismen är mer utvecklade och tydliga idag. Till exempel kapitalisternas strävan till extra mervärde genom ökad produktivitet.

Marx kritiserade inte kapitalisterna som i första hand enskilda personer med dålig karaktär. Snarare uppfattade han dem som personifikationer av ekonomiska funktioner inom det kapitalistiska systemet. Deras personliga girighet spelar därmed en underordnad roll.

– Under kapitalismen är utsugningen opersonlig och en del av systemet, fortsätter Micael Heinrich. Proletären söker själv arbete hos någon som kan exploatera honom eller henne. Så var det inte under tidigare produktionssätt.

De sociala och ekonomiska förhållandena förefaller därmed vara naturliga och inte ett resultat av det kapitalistiska systemet. Men Michael Heinrich understryker att företeelser som profit och ränta är skapade av människorna själva. Det gör dem också möjliga att avskaffa.

Men på vad sätt kan Karl Marx hjälpa oss att förstå de senaste årens återkommande ekonomiska kriser? Michael Heinrich anser att de utvecklade kapitalistiska länderna är inne i en överproduktionskris av just det slag som Marx studerade och förklarade.

– Krisen är ett resultat av en trettio år lång omfördelning från arbete till kapital, konstaterar han. Kapitalisterna har ökat sina profiter genom att hålla tillbaka löner och minska antalet arbetare. Marx klarlade att detta med nödvändighet tvingar fram periodiska kriser.

Michael Heinrich vänder sig mot den vanliga föreställningen att kapitalismens produktiva industriella sida kan skiljas från dess finansiella och spekulativa. Båda är nödvändiga för systemet och utgör egentligen bara två sidor av samma mynt.

– Den i Tyskland populära parollen ”stäng casinot” är i strikt mening felaktigt, påstår han. Kapitalisternas problem är att de drunknar i pengar. Då söker de sig nya investeringsmöjligheter på de finansiella marknaderna.

Det publika samtalet på Södra Teatern glider över på en av Michael Heinrich mer kontroversiella uppfattningar. Åtminstone inom det traditionella marxistiska lägret. Han hävdar att Marx lag om profitkvotens fallande tendens har liten betydelse för dagens kris.

I korthet går Marx resonemang ut på att kapitalisternas profit sjunker i takt med att de bygger upp sin produktionsapparat. En allt större andel av kapitalet satsas på maskineri och råvaror. Men eftersom endast arbetskraften skapar värde minskar profiten relativt sett.

– Många marxister tror felaktigt att Marx kristeori hänger ihop med lagen om profitkvotens fallande tendens, utvecklar Michael Heinrich. Men vi kan mycket väl ha kvar kristeorin utan att anta lagen om profitkvotens fallande tendens.

Till stöd för sin ståndpunkt anför Michael Heinrich den tidigare omtalade inkomst- och förmögenhetsfördelningen. Att kapitalisterna och toppskiktet av deras direktörer blivit så mycket rikare de senaste decennierna tyder snarare på att profiterna har stigit än sjunkit.

Likväl finns det i sin tur goda skäl att kritisera Michael Heinrichs uppfattning. En högst rimlig förklaring till att dagens kapitalister kastar sig över den lönsamma välfärdssektorn är att den är mer arbetskraftsintensiv än traditionell tillverkningsindustri.

Den aktuella ekonomiska krisen är dess-utom djupare i kapitalismens kärnländer där det redan finns en stor kostsam produktionsapparat. Förhållandet är det motsatta i tredje världen där kapitalismen tvärtom expanderar.

Allt detta förefaller bekräfta betydelsen av lagen om profitkvotens fallande tendens.

Hur det än är med den saken lär den teoretiska debatten om Karl Marx aktualitet för vår tid att fortsätta. Michael Heinrichs besök visar att intresset är stort. En ny generation är på väg att upptäcka den tyske tänkarens skrifter. Det bådar gott för framtiden.