Desperationens flyktingpolitik

Måndagen den 4 januari trädde förordningen om id-kontroller vid gränsövergångarna till Danmark i kraft. Det innebär att alla som reser med buss, tåg eller färja från Danmark till Sverige måste uppvisa giltig id-handling.

Kontrollerna för tågresenärer sker innan inresan till Sverige, på stationen vid Kastrups flygplats i Köpenhamn, där 34 kontrollslussar upprättats och ett 325 meter långt stängsel uppförts. Enligt det så kallade transportörsansvaret är det transportbolagens uppgift att kontrollera resenärerna. De bolag som bryter mot bestämmelserna får böta 50.000 kronor.

Det innebär att privata företag hyr in vaktbolag eller tvingar sin egen personal att agera gränsvakter. Personer utan giltig id-handling får helt enkelt inte åka med till Sverige.

De flyktingar som saknar id-handlingar kan därmed inte söka asyl i Sverige, eftersom de inte kan ta sig in i landet. Det innebär i princip stängda dörrar för majoriteten, 80 procent, av flyktingarna som av olika skäl saknar giltiga id-handlingar.

Dessutom medför kontrollerna förseningar och långa väntetider för alla de som pendlar över Öresund. Visionen om det gränslösa Norden och EU har fått sig en rejäl törn.

För första gången sedan 1950-talet krävs det id-handlingar för att passera gränsen Danmark-Sverige. Det är en extrem åtgärd men den kommer knappast som en överraskning. Det är EU:s och Sveriges utrikes- och migrationspolitik som skapat den ohållbara situationen.

Sverige och EU har deltagit i den krigspolitik som skapat kaos i Mellanöstern. EU har i den fria inre marknadens namn infört öppna gränser inom unionen, men höga murar mot omvärlden. Lägg därtill transportörsansvaret som innebär att flyktingar som vill ta sig in i EU för att söka asyl tvingas ta livsfarliga och illegala vägar.

EU vill inte ta ansvar för en rimlig fördelning av flyktingarna. De stora EU-länderna försöker tvinga på de mindre EU-länderna mottagandet. I det läget väljer Sverige att i det närmaste stänga gränserna i hopp om att andra länder ska ta ansvar. Just nu ser det ut att ha motsatt effekt och Danmark har redan aviserat liknande gränskontroller mot Tyskland.

Lagen som gör id-kontrollerna möjliga godkändes den 17 december. Enligt lagen ska regeringen få vidta ”särskilda åtgärder”, som identitetskontroller vid transporter till Sverige, om det ”uppkommit en allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet […]”.

Redan i november beslutade regeringen att införa inre gränskontroller, vilket gav polis möjlighet att kontrollera resenärers id-handlingar på tåg och bussar från till exempel Danmark. I propositionen till lagen bedöms dessa åtgärder inte vara tillräckliga.

Syftet med lagen, och id-kontrollerna, är att minska flyktingströmmarna till Sverige. Sverige står inför ”akuta utmaningar med avseende på samhällets funktionalitet”, heter det i propositionen.

Det stora antal flyktingar som kommer till Sverige sätter naturligtvis press på både själva mottagandet med flyktingboenden och asylprocesser, och på samhället i stort med många nyanlända skolelever och ökad arbetslöshet. Åratal av nedskärningar och nyliberal politik har knappast gjort läget bättre.

Själva flyktingmottagandet har liksom skola och omsorg sålts ut till marknaden och Sveriges tillgångar har förflyttats från offentlig sektor till det privata näringslivets fickor. Bilden av ett Sverige dit alla flyktingar var välkomna var därför ett självbedrägeri.

Näringslivet, kapitalisterna, tänker givetvis inte betala för flyktingmottagandet. De ser tvärtom bara möjligheter till profit, både kortsiktigt genom privata flyktingboenden och långsiktigt genom sänkta löner och hårdare konkurrens på arbetsmarknaden.

Detta sägs öppet av kapitalisternas egna organisationer. Kapitalistsammanslutningen BusinessEurope skrev till exempel i november 2014 att ”EU:s invandringspolitik bör bättre anpassas till det allmänna behovet av arbetskraft i Europa”. Flyktingströmmarna ska alltså bokstavligt talat dirigeras dit kapitalisterna pekar och skickas hem om de inte längre behövs.

Den flyktingpolitik som utgått från kapitalisternas villkor, utan vare sig planmässighet eller ansvar, har nu gått överstyr. En barskrapad och handlingsförlamad regering försöker desperat lösa situationen genom id-kontroller.

Sveriges regering stänger hellre dörren än sätter press på EU för en ansvarsfull flyktingpolitik, med till exempel krav på rättvis fördelning av flyktingar eller slopat transportörsansvar. Bättre hade varit att hota med indragna EU-avgifter, eller ännu hellre lämna unionen, om inte EU tar ansvar.

Inte heller tänker den svenska regeringen ta pengarna där de finns, utan försöker lämpa över kostnader och ansvar på vanligt folk. Visst är det en ohållbar situation men det är en situation regeringen själv satt sig i, om än med god hjälp från tidigare högerregeringar och EU.

Lösningen på denna ohållbara situation kan inte vara mer kaos. Gränskontroller och reglerad flyktingmottagning är inte i sig negativt. En solidarisk flyktingpolitik som garanterar rätten att söka asyl kan tvärtom aldrig vara samma sak som de öppna gränser och den fria rörlighet som kapitalisterna vill ha.

Men de id-kontroller som regeringen infört syftar inte till en planerad och ansvarsfull flyktingpolitik. De är en del av kapitalets möjligheter att på sina egna villkor styra flyktingströmmarna.