AD gick helt på arbetsgivarnas linje

Arbetsdomstolen gick genomgående på arbetsgivarnas linje i målet om Stockholms sopåkare. De formella turerna i fallet lyder enligt följande:

Sista oktober 2008 erbjöd Liselotte Lööf AB tolv renhållningsarbetare på Östermalm i Stockholm nya anställningsvillkor. Villkoren innebar en övergång från premielön till fast månadslön. Förändringen skulle börja gälla från 1 april 2009 då företaget förnyade sitt kontrakt på området.

Det nya lönesystemet skulle medföra lönesänkningar på mellan 400 till 5800 kronor per månad. Arbetarna avböjde erbjudandet varpå de i slutet av november 2008 sades upp på grund av arbetsbrist. Åtta av arbetarna är med i Transportarbetarförbundet.
Anmälde till AD

Transportarbetarförbundet anmälde företaget till Arbetsdomstolen i januari 2009. I avvaktan på dom återanställdes arbetarna till de ursprungliga lönevillkoren. Transport menade att Liselotte Lööf AB med sitt handlande brutit mot kollektivavtalet på flera punkter.

• Om företaget vill byta lönesystem från premielön till fast månadslön måste det först träffa en överenskommelse med det lokala facket. Så var dock inte fallet.

• Det nya lönesystemet innebar i praktiken en kraftig lönesänkning. Detta är ej tillåtet under pågående avtalsperiod.

• De arbetare som inte accepterade de nya anställningsvillkoren sades upp från sina arbeten utan någon giltig grund.
Arbetsgivarparten gick inte oväntat emot Transport på samtliga punkter.

• Det är visst möjligt att göra de föreslagna förändringarna av lönesystemet inom kollektivavtalets ramar.

• Lägre arbetsförtjänst är i sig inget brott mot kollektivavtalet så länge lönen inte understiger den i avtalet fastslagna minimilönen.

• Uppsägningarna hade saklig grund eftersom det förelåg arbetsbrist om arbetarna inte accepterade det nya lönesystemet.

Lägre löner
Det är uppenbart att Liselotte Lööf AB räknat med lägre lönekostnader då företaget la och vann sitt anbud i den kommunala upphandlingen. Till skäl för sin sak anförde arbetsgivarparten bland annat:

”Bolaget, som lämnade sitt anbud vid upphandlingen utifrån ändrade lönevillkor och vann upphandlingen, erbjöd arbetstagarna omreglering av anställningsvillkoren.”

”Uppsägningarna grundades alltså på ekonomiska och organisatoriska överväganden. Bolagets förfarande är närmast att jämställa med den situationen att en konkurrent i stället hade vunnit upphandlingen och erbjudit arbetstagarna anställning till an- dra villkor.”

Arbetsgivarens linje
I sitt domslut går Arbetsdomstolen genomgående på arbetsgivarpartens linje. Det var möjligt att byta lönesystem inom kollektivavtalets ram. Kollektivavtalet ger ingen garanti mot lönesänkningar. Eftersom företaget inte brutit mot kollektivavtalet på dessa punkter var inte heller uppsägningarna ogiltiga.

Arbetsdomstolen var enig i sitt avgörande. De två löntagarrepresentanterna heter Birgitta Widén och Stina Nilsen och har ett förflutet i IF Metall respektive Industriförbundet.

JOHAN WIMAN
Proletären nr 6, 2010


Juridiskt ombud är kritisk till domen
• Annett Olofsson på LO-TCO Rättsskydd AB företrädde Transport under förhandlingarna i Arbetsdomstolen. Hon kommenterar domen så här:

• Det är märkligt att domstolen inte har tagit hänsyn till att parterna under 30 år tillämpat avtalet med premielön. Företaget har aldrig försökt att byta lönesystem under denna period.

• Det går inte heller att förstå hur domstolen har resonerat om löneskyddet. Domstolen är mycket kortfattad och hänvisar endast till ett fåtal fall.

• Skyddet för lönerna finns i kollektivavtalet. Om inte kollektivavtalet ger något skydd är det inget som hindrar att en arbetsgivare som vill sänka lönerna erbjuder sina anställda ny anställning med lägre lön.

De anställda som tackar nej kan arbetsgivaren säga upp på grund av arbetsbrist. Transport menade att kollektivavtalet skyddade mot lönesänkning.

Arbetsgivarna var av en annan mening och domstolen gick på deras linje.