Otryggt för arbetarna på Saab

För två veckor sedan kom beslutet om att stänga ett skift och endast köra produktion på dagtid i trollhättefabriken. Detta är GM:s sätt att möta den minskade efterfrågan på nya bilar som genomsyrar hela branschen för närvarande.

Tanken är att klara av övergången från två skift till ett utan att lägga några varsel. Detta som en effekt av en överenskommelse mellan GM och europafacken som förbjuder att anställda inom GM Europa varslas.

En värdefull trygghet för alla saabanställda i denna situation, men desto mer bekymmersam för alla medarbetare med slit- och slängkontrakt från de olika bemanningsföretag som finns innanför grindarna i dagsläget. Det kommer med största sannolikhet att bli de som får tacka för sig när övertaligheten ska regleras.

Det talas från ledningens och fackets sida om att ”insourca tidigare outsourcad verksamhet.” (Jo, man uttrycker sig faktiskt så!) Något som för all del är helt rätt, men som aldrig borde ha varit gjort från första början. Då utfördes ett flertal av dessa jobb av den så kallade poolen som bestod av anställda som på grund av ålder eller hälsa hade svårt att fixa tempot på linan. Dessa människor köptes ut med olika avgångspaket för några år sedan och ersattes med inhyrd personal.

Fåfänga modenycker
Nu ska dessa arbetsuppgifter återigen skötas av Saab-anställda, så nu får de inhyrda maka på sig. Alltså drabbar ledningens fåfänga vilja att följa modet långt fler arbetare än vad som borde vara nödvändigt, när det ena stunden är en bra idé att sälja ut och i nästa ännu bättre att ta tillbaks.

I spåren av volymminskningen på Saab har flera varsel lagts ut hos många underleverantörer. Det största, och för Trollhättan mest kännbara, är varslet på Lear som berör 99 personer. Det motsvarar en tredjedel av hela personalstyrkan på anläggningen i Trollhättan. Enligt fackbasen på Lear, som tillverkar bland annat bilstolar, är varslet en direkt följd av neddragningen på Saab.

En annan femma är ju lönen. Om vi skulle mista all ob-ersättning så skulle det bli en sänkning med i runda slängar 2000 kronor i månaden brutto. Det är inget som passerar obemärkt förbi med redan små marginaler och ständigt ökande kostnader.

En lite tragikomisk följd av detta är att flera anställda har valt att lämna tillbaka sina leasingbilar för att täppa till en del av hålet i plånboken, vilket ju minskar försäljningen med ytterligare några bilar.

IF Metall kör hårt på linjen att så mycket jobb som möjligt skall utföras av anställda. En självklarhet kan tyckas men det var tyvärr inte så noga med den saken när jobben en gång såldes ut.

Vidare har man som målsättning att det skall kosta den enskilde så lite som möjligt i lönesänkning. Jo, det tackar och bockar vi för, men problemet är ju att kollektivavtalet tillåter ganska rejäla lönesänkningar då ob-ersättningen är en så stor del av den totala lönen.

Det får bli vår passning till IF Metall till nästa gång det skall löneförhandlas att det är den fasta månadslönen det måste in mer fläsk på, att det är lite vågspel att leva på ersättningar som kan försvinna med kort varsel.

Arbete och välfärd
Och till de styrande i stat, region och kommun vill vi säga att det är såhär det kan gå om man lägger hela tillvaron för arbete och välfärd i händerna på globala kapitalister. Att det måste finnas något annat att falla tillbaka på när industrin vacklar.

Nu har ju förvisso GM bedyrat att det här inte påverkar beslutet att tillverka nästa 9/3-modell i Trollhättan. Men den som undrar vad ett löfte från GM är värt kan ju fråga tyskarna i Rüsselsheim som var lovade bilen från första början.  

KJELL SÄTTERMAN, Proletären nr 38, 2008