Rätten till abort ett avgörande framsteg

Genom historien är det kyrkan som har haft störst makt att avgöra om en ofrivilligt gravid kvinna måste föda sitt barn. I Sverige straffades kvinnor som födde barn utanför äktenskapet både av kyrka och stat. Ogifta mödrar tvingades till mitten av 1700-talet att göra offentlig avbön i kyrkan under gudstjänsten och måste sitta längst bak i kyrkan.

När den offentliga avbönen försvann skulle kvinnan istället göra avbön inför prästen, som en bekräftelse på hennes nya roll i samhället. Den ogifta modern kunde också vara tvungen att bära en speciell huvudbonad som skilde henne från de ärbara, gifta kvinnorna.

Skräcken för den sociala brännmärkning som väntade kvinnan och vetskapen att hon inte kunde försörja det oönskade barnet, gjorde att hon till varje pris ville stoppa graviditeten. Om inte egna försök till fosterfördrivning lyckades drevs många till så desperata handlingar som barnamord.

Mellan 1759 och 1778 avrättades 200 kvinnor för barnamord i Sverige. Barnamorden ökade när de utomäktenskapliga barnen blev fler under slutet av 1700-talet och framöver. Under 1800-talet dömdes flera tusen kvinnor för barnamord. En del kvinnor såg i sin förtvivlan självmord som enda utvägen ur en oönskad graviditet.

Staten använde lagstiftning mot barnbegränsning för att höja nativiteten av ekonomiska eller militära skäl. För att minska antalet barnamord tillkom Gustaf III:s barnamordsplakat 1778, vilket tillät mödrar att föda anonymt, eller ”obemärkt”. De kunde utan att uppge sitt namn lämna barnet till en barnmorska. Men på barnhusen dog mer än hälften av de nyfödda på grund av vanskötsel.

I början av 1900-talet var fattigdomen så stor i Sverige att upp till var tredje invånare emigrerade till USA. Landet åderläts på unga, starka arbetare. Staten svarade 1910 med att förbjuda upplysning om, användning och försäljning av preventivmedel; ett sätt att öka arbetskraften oavsett om barnen var önskade av sina föräldrar eller ej.

En av de enskilda personer som betytt mest för arbetarklassens familjeplanering var Elise Ottesen-Jensen, norsk-svensk journalist och frihetlig socialistisk agitator. Nummer sjutton i en barnaskara på arton med samma far och mor, såg hon på sin egen mor hur många och täta barnafödslar bröt ner kvinnan.

Elises syster blev ofrivilligt gravid i unga år och avled 16 år gammal av psykiska orsaker efter att hon tvingats adoptera bort sin nyfödda flicka. Detta anses vara en bidragande orsak till Elises engagemang för sexualupplysning och preventivmedel.

Som journalist inom den syndikalistiska pressen i Stockholm började hon använda signaturen Ottar och startade tidningen ”Vi kvinnor”. Genom läsarbrev fick Ottar bekräftat att de många oönskade graviditeterna utgjorde ett stort problem för tidens kvinnor. Hon började föreläsa för att informera om preventivmedel och agiterade mot ”könslagarna”. Läkaren Anton Nyström undervisade henne i sexualkunskap och lärde henne prova ut pessar.

På 1920-talet gav sig Ottar ut på landsomfattande turnéer för att föreläsa. Hon undervisade arbetarklassens kvinnor, och män, i hur de skulle skydda sig mot graviditet. Hon provade ut pessar bakom draperier och i dragiga uthus. Det var svårt med lokaler eftersom hennes agitationsarbete var olagligt. Flera gånger var hon nära att hamna i fängelse.

Under fem år fick 1800 kvinnor pessar utprovade av Ottar. Hon agiterade för preventivlagarnas avskaffande, för homosexuellas rättigheter och för fri abort.

Den agitation Ottar och andra bedrev ledde fram till 1938 års lag, som tillät abort av medicinska, humanitära och eugeniska (arvsbiologiska) skäl. Det betyder att om graviditeten kunde utgöra ett allvarligt hot mot kvinnans liv, om hon hade gjorts med barn genom våldtäkt, eller om det fanns en risk att hennes barn kunde få något slags allvarliga skador eller sjukdomar kunde abort beviljas.
1946 gjordes ett tillägg att abort kunde tillåtas av socialmedicinska skäl och med det avsågs en förutsedd svaghet hos kvinnan, man skulle inte bara bedöma fysisk status, utan också väga in sociala faktorer.

Beslutande instans var Socialstyrelsen, kvinnan måste ansöka om abort hos en socialkurator eller få ett tvåläkarintyg.

Hur såg det ut på 60-talet för den som ”råkade illa ut”? Vilka alternativ hade tonåringen som blivit gravid på 60-talet?
En skolflicka som blev med barn relegerades. Hon var inte välkommen att fortsätta studera och drog skam över sin familj. Den unge barnafadern däremot kunde lugnt fortsätta sina studier.

Desperata unga kvinnor som inte vågade avslöja att de väntade barn, eller inte ens visste att det fanns möjlighet till abort, drevs att själva försöka avsluta graviditeten. Ett sätt var att sticka upp strumpstickor i livmodern, vilket kunde leda till dödliga infektioner.

Flickor i medel- och överklassfamiljer kunde köpa hjälp genom läkarkontakter och hålla sig borta tills ingreppet var över. För arbetarkvinnan blev en oönskad graviditet dubbelt svår, det kostade att ta emot ett barn och det kostade att avbryta en graviditet. Kostade i form av omyndigförklarande och vid eventuellt avslag på ansökan i form av en resa till det socialistiska Polen, som tillät aborter.

Den gravida kvinnan måste uppsöka en socialkurator, som i sin tur bokade tid hos en psykolog och en gynekolog.  Alla frågade ut henne om skälen till varför hon ville avbryta sin graviditet; en tidsödande och i många fall förnedrande process.

Den unga kvinnans beslut omyndigförklarades och i takt med att hon fick vänta ytterligare veckor växte fostret i hennes mage. Fram till vecka 12 kunde aborten utföras i form av skrapning eller sugning; enkla ingrepp som utfördes med lokalbedövning.

Men när kvinnan passerat vecka 12 i graviditeten måste fostret aborteras med koksaltinjektion eller kejsarsnitt. Koksaltinjektionen innebar att kvinnan födde fram ett dött foster; ett ingrepp som på 60-talet tog fem dagar i anspråk och skedde under stor smärta.
1969 utfördes mer än 14000 legala aborter i Sverige. Socialstyrelsen beviljade 94 procent av de 7660 inkomna ansökningarna och 7077 ansökningar beviljades på tvåläkarintyg.  Antal illegala aborter finns naturligtvis inga siffror på, men uppskattades till ca 10000 samma år.

När den andra vågens kvinnorörelse (första vågen kallas den rörelse som arbetade för kvinnans juridiska och politiska rättigheter under senare hälften av 1800-talet och fram till 1920) spred sig från medborgarrättsrörelsens USA och nådde Norden i form av Rödstrumpor och Grupp 8 under slutet av 1960-talet, ställdes parollen: ”Det personliga är politiskt”.

Kvinnor uppmanades att tala med varandra, för att upptäcka att deras problem inte var privata utan delades av många. Problemen skapades av det samhälle de levde i.

Uppmaningen hörsammades; Grupp 8 växte från en grupp om åtta kvinnor, som den 8 maj 1968 i Uppsala bildade en kvinnogrupp för att undersöka kvinnans situation i samhället, till att inom ett par år ha blivit en gräsrotsrörelse över hela landet.

Grupp 8 talade om det ”dubbla förtrycket” – att kvinnorna var förtryckta både i hemmen och på arbetsplatserna. Den nya kvinnorörelsen kom att politisera frågor som tidigare inte diskuterats vare sig offentligt eller i politiska termer.

Debatten präglades av begrepp som kvinnoförtryck, kvinnokamp och manschauvinism. Man ställde krav på en ny mansroll. Kampen gällde allt från kvinnofientlig arbetsmarknad och bristen på barntillsyn, till sexuella brott mot kvinnor, pornografi och rätten till fri abort.
1964 hade p-pillret blivit tillåtet i Sverige, vilket lade grunden för den sexuella revolutionen. Den urgamla rädslan för ofrivilliga graviditeter försvann till stor del. Kvinnorna började själva definiera sin sexualitet och ställde krav på att få bestämma över sin kropp. Att kvinnan själv skulle få avgöra om en oönskad graviditet måste fullföljas eller inte.

I valrörelsen 1970 debatterades abortfrågan som hetast. Grupp 8 störde valmöten med paroller, flygblad och diskussionsinlägg. När abortutredningen lades på is visade de sin besvikelse genom en flygbladsaktion på SAP:s kongress 1972.

Kampen gav resultat, 1974 antog riksdagen en ny abortlag som gav kvinnan rätt att själv bestämma om abort till och med artonde graviditetsveckan.

Sedan den tiden har antalet aborter i Sverige varierat mellan 30000 och 38000 per år.

Även om aborträtten känns säkrad i Sverige, är vi genom medlemskapet i EU ständigt utsatta för ”harmoniseringssträvanden”. När det gäller familjelagstiftning är Sverige hästlängder före övriga stater i Europa.  Vi kan inte ta några rättigheter för givna, utan måste slå vakt om de positioner vi har idag och i solidaritet med världens kvinnor arbeta för att utvidga dem globalt.

Mellan 19 och 29 miljoner kvinnor i världen genomgår illegala aborter varje år. Av dem dör ca 70000 av ingreppet. Kvinnans rätt till fri abort är en livsavgörande mänsklig rättighet.

CLARA HYLDGAARD NANKLER
Proletären nr 11, 2010


Aborträtten i årtal
1901 Förbud mot försäljning av fosfortändstickor kopplat till kvinnors fosforförgiftningar, av vilka majoriteten utförts i abortivt syfte.
1910 Preventivmedel förbjuds i lag. Samma år ger ungsocialisten Hinke Bergegren en föredragsserie i Stockholm på temat ”Kärlek utan barn”, för rätten att sprida information om preventivmedel.  Hinke Bergegren döms till två månaders fängelse.
1920 Ny äktenskapslagstiftning i Sverige jämställer kvinna och man.
1920 Sovjetunionen tillåter abort som första land i världen.
1921 Gift kvinna blir myndig.
1921 Lagen om krav på kvinnans oskuld vid giftermål upphävs.
1933 RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning, grundas.
1938 Förbudet gällande användning, upplysning om och försäljning av preventivmedel upphävs.
1938 Lag om avbrytande havandeskap på grund av: 1) Sjukdom hos kvinnan 2) om kvinnans kroppsliga eller själsliga krafter skulle allvarligt nedsättas genom barnets tillkomst 3) om kvinnan utsatts för våldtäkt eller incest 4) om kvinnans eller mannens arvsanlag skulle överföra sinnessjukdom 5) om skada under fosterstadiet kan antas medföra sjukdom eller lyte för barnet.
1964 P-piller godkänns i Sverige.
1975 Ny abortlag införs. Kvinnan bestämmer själv om abort tom 18:e havandeskapsveckan.
1993 Polen förbjuder abort, utom vid våldtäkt, incest, svåra missbildningar eller om graviditeten hotar kvinnans liv.