”Städningen sliter på kroppen”

– Jag städar två till tre villor i cirka tre-fyra timmar vardera en vanlig arbetsdag, berättar Rebecca Larsson.

Egentligen heter hon något annat, men städföretaget uppmuntrar knappast de anställda att tala med media. Därför är hon anonym.

Vi besöker Rebecca Larsson i hennes lägenhet i ett flerfamiljshus i Mellansverige. Här bor hon tillsammans med sina tre barn, som den här eftermiddagen är hemma hos sin pappa.

Rebecca Larsson har jobbat på städföretaget i tre år. Vid det här laget kan hon rutinerna och arbetsuppgifterna.

– En del har veckostädning, men det vanligaste är att jag är där varannan vecka. Då gör jag allt från att bädda sängar till att dammsuga, torka golv och städa toaletterna och köket.
Ett par av kunderna hon städar hos är äldre pensionärer, som använder rut-avdraget som ett slags alternativ till hemtjänst en gång i månaden. Men det är inte gamlingarna som utgör den typiska kunden.

– De flesta är rikare. Många är advokater, läkare och så. Det är barnfamiljer med föräldrar i karriären. Det är den absoluta majoriteten, säger Rebecca Larsson.

Hon berättat att kunden sällan är hemma när hon är i deras hem och städar. Det innebär att städarna ofta är ensamma under arbetsdagen, eftersom de jobbar en och en.

– Det är bara om det är ett väldigt stort hus eller om det är flyttstäd som vi hjälps åt. Några av mina arbetskamrater har jag inte träffat på två månader. Och när vi väl jobbar ihop så hinner vi ändå knappt prata, säger hon och förklarar att det ändå inte är själva städningen som är stressig.

– Det är allt annat. Personal som blir sjuk, kunder som avbokar och sånt som gör att det blir väldigt svårt att planera. Schemat ändras hela tiden, säger hon med en suck.

Rebecca Larsson är fast anställd på 75 procent med månadslön. Men hon har inget fast schema med sextimmarsdagar, utan tiderna varierar. Även de flesta andra på hennes kontor jobbar runt 75 procent.

– Det är vanligast med deltider. Det är för tungt att städa åtta timmar om dagen, säger hon och berättar att av kontorets femton anställda har ungefär hälften fast månadslön, som hon själv. Resten är timanställda.

För Rebecca Larsson som är ensamstående förälder i veckorna hade det varit svårt att få tiden att räcka till med ett heltidsjobb. Tiden blir än mer knapp eftersom resan till första kunden inte räknas in i arbetstiden, utan arbetsdagen börjar först vid kundens dörr.

Men att jobba deltid får konsekvenser för ekonomin.

– Lönen är inte hög. Det är ett lågstatus-jobb. Jag tjänar runt 100 kronor i timmen och får runt 12000 före skatt.

Den låga lönen är också ett stressmoment.

– Om jag eller mina barn blir sjuka så får jag mindre pengar, och då är det svårt att ha råd med räkningarna, säger hon.

För att ta sig till kunderna använder Rebecca Larsson dessutom sin privata bil, eftersom hon inte har tillgång till någon företagsbil. De som inte har körkort eller som inte har egen bil åker kollektivt.

– Hade vi haft firmabil hade vi helt klart haft mer pengar över varje månad, säger hon.

Debatten om rut-avdraget har periodvis varit intensiv. Högern gick ut hårt inför valet och hotade med att tusentals jobb skulle försvinna om rut-avdraget togs bort.

Men Rebecca Larsson tror att många städföretag skulle överleva även om subventionen avskaffades.

– Många skulle köpa städhjälp annars också, de har vant sig och har råd. Men självklart så skulle det bli mindre än nu, säger hon.

• Vad tycker du då om rut-avdraget?
– Jag tycker egentligen att de kan betala de pengarna själva för städningen. Jag tänker ofta att mina skattepengar skulle kunna gå till en lärare till i mina barns klass istället, säger Rebecca Larsson och tillägger:

– Men det är dubbelt. Jag är väldigt glad över att jag har jobb. Men jag skulle lätt rösta för att ta bort rut-avdraget.

Rebecca Larsson säger att hon förstår dem som köper städning, och hon känner att hon underlättar många människors vardag. Hon tycker själv att det är svårt att få ihop tiden med egna aktiviteter, barnens aktiviteter, matlagning och allt annat som måste göras. Men rut-avdraget är inget alternativ för Rebecca Larsson och hennes kollegor.

– Alla på mitt jobb är låginkomsttagare och många är ensamstående kvinnor. Ingen av oss har råd att köpa städning trots rut-avdraget.

Hon hoppas ändå att diskussionerna kring städjobb och rut gör att fler företag följer kollektivavtal och andra regler, och att det också kan förändra bilden av arbetet. Men samtidigt konstaterar Rebecca Larsson att städning troligtvis kommer att vara ett lågstatusjobb även i framtiden.

– Om någon frågar vad jag jobbar med brukar jag svara: ”Jag städar, men det är inte så hemskt som du tror”, eller så säger jag att ”jag inte har tänkt fortsätta med det hela livet”, eller att det ”passar bra nu när barnen är små”. Inte för att jobbet i sig är så hemskt, men det låter hemskt att säga det: ”Jag städar”. Det tycker till och med jag.

Även om Rebecca Larsson tycker att föreställningarna om städjobbet ofta är för negativa så framhåller hon att det är ett tungt arbete.

– Det sliter väldigt mycket på kroppen att städa. Det påverkar mig i vardagen. Periodvis äter jag värktabletter i veckor och månader. Nästan alla på jobbet har ont nånstans. Nån har ont i en axel, nån har problem med allergi. De flesta har krämpor som kommer av jobbet.

Rebecca Larsson säger att det fysiska arbetet egentligen kräver att de anställda rör på sig också på fritiden. Men det är inte lätt att motivera sig till att träna efter en tung dag på jobbet.

– Vi försökte träffas för att promenera eller simma efter jobbet under en period, men det rann ut i sanden eftersom många inte orkade efter jobbet.

– Men om jag fick bestämma skulle alla få ett gratis gymkort, säger Rebecca Larsson.