Bortom parollerna

En folkpartist som också blev invald 1979 visade sig vara tre veckor äldre än undertecknad och fick ”hedersuppdraget”. 

Över 30 år i kommunfullmäktige, och på vippen att bli stämplad som ”ålderman” det är värt att begrunda. Men en ideologi som bygger på solidaritet och rättvisa har inget bäst före datum och då handlar det mest om tålamod och uthållighet.

Det är inte utan att man minns den dag eller snarare natt för 31 år sedan när den revolutionära kommunistiska politiken fick mandat i det lokala parlamentet och möjlighet att mäta sig med övriga politiska riktningar även på deras ”egna” arena.
En dumdryg reporter på Radio Trestad gav bilden av ett parti med bara slagord och paroller och undrade om vi skulle till fullmäktige för att ”reservera” oss.

En journalist på länstidningen tog oss lite mer på allvar och gjorde rubrik av att vi fram för allt skulle kämpa för varven och jobben. Och lokaltidningen försökte (på den tiden) fullständigt tiga ihjäl vårt mandat.

Men vi gjorde vår politik känd av egen kraft och det var fullt möjligt eftersom vi hade vår vardag på de stora arbetsplatserna som fortfarande fanns i industristaden Lysekil.

Mängder av unga entusiastiska kommunister såg till att röda tankar genomsyrade Lysekil och en del av ”vänstervridningen” kom oss till godo genom ett mandat i fullmäktige redan -79.

Trots att vindarna vänt och vi har en konstant snålblåst från höger så har vi lyckats öka det stöd vi kan räkna i röster och mandat. Över 7 procent av rösterna och 3 mandat av 41 i fullmäktige ger väl en bild av att vi har en roll och ett politiskt förtroende att leva upp till.

Men annars måste jag säga som Tage Danielsson ”utan tvivel är man inte riktigt klok”.
Det är ett slitgöra att vara uppdaterad och insatt i alla de frågor ett kommunfullmäktige skall behandla. Så det kan vi bara önska att vi vore.

Det är nödvändigt att prioritera och verkligen lägga kraften på frågor som lyfter blicken på de människor vi vill mobilisera. När radioreportern valnatten -79 raljerade om oss som ett parti med bara paroller och slagord var det nog en from förhoppning och en medveten sammanblandning med studentvänstern.

Vi har lyckats konkretisera vår politik (våra paroller och slagord) så att den berör människornas vardag och vi gör det med en klar röd tråd. Vi släpper aldrig det ideologiska perspektivet. 

Den dagen vi frestas att göra populistiska utspel eller bekväma eftergifter för att få fler röster i valen så har vi ingen politisk roll att fylla.

Vårt motto är att vi måste lyfta blicken så vi inte blir inskränkta lokalpolitiker, men inte sätta näsan i vädret så att vi inte ser var vi sätter fötterna.

Så visst är det mödan värt eftersom vi är övertygade om att det arbete vi gör i fullmäktiges syrefattiga miljö, bromsar högerkrafterna och befordrar den politiska medvetenheten bland Lysekils arbetarbefolkning.

Rent fysiskt kanske några av oss i fullmäktigegruppen gränsar till ”åldermän/kvinnor”, men idéerna är evigt unga och vår yngste representant är bland de yngre i fullmäktige.

Det finns betydligt fler föråldrade yngre åsiktsbärare i kommunfullmäktige hos de andra partierna. Man kan väl hålla med ”starke man” i Svinarp när han betraktade en betydligt yngre kollega, och fäller kommentaren ”han var medelålders redan när han föddes”.

Under våra år i Lysekils kommunfullmäktige har våra politiska motståndare tvingats bekänna färg i frågor man helst velat förtiga. Vi har bland annat avverkat fyra riksdagsmän/kvinnor.

Vet inte om det säger mer om riksdagens sammansättning och rekrytering än om vår förmåga att argumentera för ett politiskt alternativ till kapitalismen. Men vi har aldrig haft några problem med att mäta oss i debatt med riksdagsmän/kvinnor.

Det enda problemet som jag ser det, är att vi inte fått tillfälle att bjuda dem motstånd i själva lejonkulan, riksdagen.