Vi har skämts tillräckligt

Om några dagar startar Kommunals kongress. En kongress som kommer att vara lite annorlunda än vanligt. Nu ska förbundsledningen och förbundsstyrelsen ställas till svars för de missförhållanden som avslöjades i januari i år.

Jag har svårt att glömma dagen när en av cheferna på jobbet sa till mig. ”Om jag vore du skulle jag ta av mig den skylten ett tag.” Han menade den skylt som vi arbetsplatsombud har, med namn och Kommunals logo.

Jag visste inte vad som hänt. Han berättade vad som stått i Aftonbladets nättidning om restaurang med nakenshow och förbundsledning som inte betalat för sig efter övernattningar på Marholmen, Kommunals konferensanläggning.

Medlemmarna på min arbetsplats, Tvätteriet Alingsås, blev naturligtvis väldigt upprörda. Det var ju våra pengar det handlade om. På min avdelning skrev vi ihop en protestlista med krav på ledningens avgång, och skickade runt den på alla avdelningar på jobbet.

Strax efter att vi skickat namnlistorna till förbundet höll Annelie Nordström, förbundsordförande, en presskonferens. Hon sa att hon beslutat att avgå … ”Ja”, tänkte jag, ”vi lyckades!”. Men efter en lång paus fortsatte hon … ”vid kongressen i maj”. Det kändes som en seger men ändå lite halvt. Hon urskuldade sig med att hon varit rädd för kassören!

Sedan hände ingenting. Vi undrade på jobbet om detta var allt. Blev det inget mer?

Då kom revisorerna med sin rapport där de rekommenderade att Annelie Nordström inte skulle beviljas ansvarsfrihet på kongressen. Det känns som en markering. Om kongressen röstar för revisorernas rekommendation kan Kommunal ställa skadeståndsanspråk mot henne.

Kassören Anders Bergström satt inte i förbundsstyrelsen och kan därför inte vägras ansvarsfrihet. Men han är polisanmäld och fick gå med omedelbar verkan. Som plåster på såren fick han en fallskärm på två miljoner kronor.

Trots att trycket från medlemmarna fick Annelie Nordström att avgå kommer hon att få 78 procent av sin lön i 36 månader och det ger henne minst 2,1 miljoner kronor.

Jag vill att våra företrädare inte ska kunna ha löner som hos näringslivet. Bara en sådan sak som att de flugit business class när vi medlemmar måste hålla oss till ekonomiklass de gånger vi flyger. Det måste gälla samma villkor för dem som för oss.

Om vi blir av med jobbet får vi gå till arbetsförmedlingen och försöka hitta någon annan som vi kan sälja vår arbetskraft till. Vi har inga fallskärmar. Vi har inte löner som ens är i närheten av Annelie Nordströms.

I slutet av april slöts ett nytt treårigt avtal för Kommunals medlemmar. Då gick ledningen ut och skröt att de till och med fått mer pengar till undersköterskorna än de begärt. De hade fått 500 kronor mer till undersköterskorna, istället för 400 kronor. Men det berodde ju på att alla andra medlemmar fått cirka 100 kronor mindre än kravet. Det kallar jag att skönmåla.

Som tvättbiträden tillhör vi en av de minsta yrkesgrupperna i Kommunal. För ett par år sedan hade Tvätteriet 50-årsjubileum och det gjordes en utställning. Där finns en text om att vi inte märks förrän vi slutar tvätta. Ändå känner vi att vi behövs lika mycket som alla andra grupper i Kommunal.

Jag hoppas att vi ska kunna känna oss stolta över vårt fackförbund igen. Att kongressen verkligen ska rensa ut de som skott sig på medlemmarnas bekostnad.

Vi har skämts tillräckligt, fast vi inte gjort något fel. Jag förväntar mig att de ansvariga får stå till svars och att vi medlemmar får känna att vi kan stå med huvudet högt.