Bergsprängardottern tar kamp mot sexisterna
Som en gerillasoldat äntrar hon teaterscenen i föreställningen Undercover. Smygande, krypande och stundtals hoppande med rånarluva och svart klädsel. Lo Kauppi för ett krig. Sexismen ska besegras!
– Kvinnor äger 1 procent av världens förmögenhet. 25-30 procent av kvinnorna i Afrika är könsstympade. I Sverige är det bara 1 procent av våldtäkterna som leder till åtal. Jag blir helt galen av att siffrorna ser ut så här, för jag blir så förbannad, säger skådespelerskan, författaren och numera också regissören Lo Kauppi.
Många kopplar samman hennes namn med ”Bergsprängardottern som exploderade”, en självbiografisk teaterföreställning av och med Lo Kauppi som gjorde succé under turnén med Riksteatern åren 2003-2005. 2008 gavs debutromanen med samma titel ut.
Som om inte detta vore nog så har Lo Kauppi dessutom medverkat i flera tv-produktioner och filmer, hon är en av skaparna av ra-dioprogrammet ”Klittradio” som sändes i P3 och hon spelade tidigare i ska-bandet Vagina grande.
Under hösten har hon åter varit högaktuell med en ny turné i Riksteaterns regi; Undercover. Efter att i månader ha stått på scener över hela Sverige, från Luleå i norr till Malmö i söder, framfördes de två sista föreställningarna i Göteborg inför en jublande publik i en fullsatt salong i slutet av november.
– Det är skillnad på städer och städer. Det är inte lika roligt att spela i blåa, kristna hålor, säger Lo Kauppi.
Ursinnig agitation
Det är lätt att förstå varför. Fredrik Reinfeldt och Maud Olofs-son får sig några rejäla kängor, liksom Bush, John McCain, Berlusconi, Påven och Maria Abrahamsson. För att bara nämna några. Undercover är ursinnig stå-upp-komik, agitation och teater framförd utan krusiduller.
I föreställningen intar Lo Kauppi rollen som superagent och gerillasoldat. Hon ska infiltrera det stora hemliga nätverket GSO, Global Sexism Organisation.
– Undercover handlar om de olika arbetsmetoder som finns för att få kvinnor att jobba gratis. Den islamska falangen har hittat det här med burka, och det funkar jättebra.
– Den kristna västerländska falangen har sedan 1960-talet lagt om sin taktik helt och hållet. Istället för att stena bort problemet kom de fram till att de kan använda sig av reklam och kultur. Med hjälp av självsvält, skuld och skam kan västerlandet bevara den sexistiska världsordningen, och det är en minst lika effektiv metod som burkan, förklarar Lo Kauppi.
Hon talar hela tiden engagerat. Lo Kauppi verkar drivas av en ilska över hur världen ser ut, och av en tro på att samhället faktiskt kan förändras till det bättre. Dessutom mår hon väldigt bra just nu, berättar hon, vilket är en förutsättning för att orka vara kreativ.
Skildrar uppväxten
I ”Bergsprängardottern som exploderade” skildrar Lo Kauppi uppväxten med en alkoholiserad pappa, det egna amfetamin- och heroinmissbruket samt tiden på ett kollektiv av Hasselatyp för missbrukare där personalen var oförstående, okunnig och stundtals rentav elak.
Idag är Lo Kauppi sedan länge fri från missbruk. Hon har lägenhet, familj och ett arbete hon trivs med.
– Jag har en väldigt lyxig situation, men man vet aldrig när den slås omkull. Det var Grupp 8-kvinnor och andra som såg till att vi har föräldraledighet, så att min kille kan ta hand om vår lilla bebis och följa med mig på turné. Men det här är inget vi kan ta för givet. Det kan ryckas bort från oss precis när som helst.
Det räcker med att högern vinner ännu fler val så kanske vi inte längre har dagis, sjukvård, föräldraledighet och välfärd.
Solidaritet
Lo Kauppi ser sitt arbete och de berättelser hon förmedlar som en del i kampen för att bevara de här rättigheterna.
– Vänstern glömmer ofta att göra reklam för vad man får för skattepengarna, menar Lo Kauppi. Vi får sjukhus, psykiatri, välfärd, dagis, skola. Och vi får epidural när vi föder barn, även om man är arbetslös.
Därför köper hon inte högerns propaganda för sänkta skatter. Lo Kauppis produktioner genomsyras istället av ett motsatt budskap: Ensam är svag. Hon menar att politik i grunden handlar om huruvida vi ska lägga pengar i en gemensam pott och köpa det vi behöver, som till exempel röntgenapparater, eller om det ska vara upp till var och en om hon kan betala för att använda apparaten.
– I Undercover frågar sig super-agenten varför det är så många horor i bibeln och koranen. Maud Olofsson svarar superagenten: ”Eftersom det finns en efterfrågan. Det finns de som vill köpa tjänsten. Nu har vi lagt ner sjukhuset. Det innebär att du har 150 kronor mer i plånboken. Och vad du vill göra med dom pengarna, det är upp till dig. Det ska vi politiker inte lägga oss i”, säger Lo Kauppi med Maud Olofssons ångermanländska dialekt och skrattar.
Välfärd
Men allvaret är samtidigt närvarande. Lo Kauppi menar att utan skattefinansierad välfärd, Komvux och en kärleksfull familj hade hon kanske varit en av dem som sitter på kvinnofängelset Hinseberg idag. Därmed återkommer hon till vikten av ett solidariskt samhälle.
– Jag gjorde valet att skriva självbiografiskt eftersom det kändes som en samhällsangelägenhet att berätta om min uppväxt, för det handlar inte bara om mig som individ eller min familj, utan det handlar om hela samhället.
I dag ser Lo Kauppi hur solidariteten utarmas, och det oroar henne.
– Vi ska inte ta något för givet. Bara hundra år tillbaka så var Sverige ett rent klassamhälle med statare. Det känns som att vi håller på att glömma vår historia, men vi kan slungas tillbaka till det samhället fort.
Det är ett klassamhälle idag också, och klassklyftorna har ökat sedan Sverige gick med i EU och anpassades efter de andra kapitalistiska länderna. I Rosengård lever människor med kackerlackor hos privata hyresvärdar som inte sköter om fastigheterna. Välfärden är något som våra förfäder har kämpat för jättehårt, och det ger vi bort nu.
Trots att turnén med Undercover fortfarande pågår när Proletären pratar med Lo Kauppi är hon redan i full färd med nästa projekt, och det anknyter till Hinseberg och situationen på Sveriges anstalter för kvinnor.
När Lo Kauppi spelade ”Bergsprängardottern som exploderade” besökte hon massor av teatrar, men också fängelser. Det blev upprinnelsen till det nya projektet ”Bergsprängardöttrar” som har premiär våren 2010.
”Bergsprängardöttrar” är Lo Kauppis regidebut, och även denna gång är det Riksteatern som står för produktionen.
– Jag ville skriva något om dem som får allra minst utrymme i det offentliga rummet – kvinnor som sitter i fängelse. Pjäsen bygger på berättelser från massor av kvinnor, men det är fiktion och förhoppningsvis blir det ett spännande drama. Jag har döpt pjäsen till ”Bergsprängardöttrar” för att jag symboliskt vill lämna över stafettpinnen till andra bergsprängardöttrar som får berätta sin historia från scenen.
Inte minst är detta viktigt i dagens hårdnande samhälle. Lo Kauppi menar att sättet anstalterna i Sverige organiseras på speglar klimatet i det övriga samhället.
– Jag är rädd för det samhälle som högern håller på att skapa. Det går mot mindre humanism och mer strafftänkande. Forskning visar att ingen blir hjälpt av straff. Ändå bygger vi högsäkerhetsfängelser med elstängsel för 25 miljoner istället för att satsa på vård och behandling. Jag är inte emot att man frihetsberövar människor när det är nödvändigt, men man ska utnyttja den tiden på bästa sätt. Annars skapar vi ett våldsamt samhälle för alla.
För fri kultur
Med andra ord kan vi räkna med att Lo Kauppi även i vår kommer att befinna sig i den politiska hetluften i kulturvärlden. Hennes vilja att visa på samhällets svagheter och skapa diskussion har inte minskat. Men kan kultur bidra till en förändring?
– Jag är helt säker på det. En kultur som inte är styrd av marknadskrafter är farlig för högern, så det är klart att de vill dra in på det. Att kultur får offentliga medel och är fri är därför superviktigt.
LISA ENGSTRÖM
Proletären nr 51-53, 2009