Kommersiellt om modig ambassadör

”Svarta Nejlikan” är en kommersiell actionfilm om en modig man som gav Sverige ett gott rykte.

I fredags, 34 år efter militärkuppen i Chile, hade filmen ”Svarta nejlikan” premiär.

Filmen regisserad av Ulf Hultberg och Åsa Faringer är ett drama om Harald Edelstam, som var Sveriges ambassadör i Chile mellan åren 1972 och 1973.

Men filmen handlar även om den roll Sverige kom att spela runt om i världen under 1970- och 80-talen. Harald Edelstams gärning representerar den solidaritet och engagemang som fanns på den tiden.

Harald Edelstam kom till Chile mitt i den politiska, ekonomiska och sociala förändringsprocess som det chilenska samhället befanns sig i. Och där USA-imperialismen hade långt framskridna planer på att störta den folkvalda presidenten Salvador Allende.

Den 11 september 1973 avslutades den fredliga vägen till socialismen med en blodig statskupp ledd av Pinochet, inspirerad och finansierad av CIA och multinationella företag som hade ekonomiska intressen i landet.

Starka scener
Filmen börjar med starka scener från Nationalstadion i Santiago som militärerna använde som koncentrationsläger, tortyr- och avrättningsplats efter kuppen.

Därefter följer en rad olika episoder, en del hämtat ur verkligheten, med detaljer ampassade till filmduken. Vi ser hjälten Harald Edelstam när han agerar utanför de diplomatiska sedvänjorna och med okonventionella metoder räddar människor undan det fascistiska våldet.

Han ingrepp och skyddade den kubanska ambassaden som inringades och attackerades av  chilensk militär i strid mot internationell lag. Han räddade svenska volontärarbetare som hade kidnappats och förts till fotbollsarenan, han räddade politiska flyktingar från Uruguay från en säker död och han gav skydd åt hundratals chilenare som hade sökt sig till den svenska ambassaden för att begära politisk asyl.

Idag beräknar man att Harald Edelstam kan ha räddat upp emot 1.300 chilenare och andra latinamerikaners liv.

Harald Edelstams gärning bidrog även till att öka medvetenheten i det svenska samhället om följden av förtrycket i Latinamerika. I förlängning betydde det att tusentals latinamerikaner kunde få en fristad i Sverige. Svenska folket har all anledning att vara stolta över en modig man som uträttade storartade handlingar i mänsklighetens tjänst.

Publikdragande
Manusförfattarna till ”Svarta Nejlikan”, Bob Foss och Dirk Brüel, har valt att anpassa detaljerna i berättelserna för att filmen skall kunna vara publikdragande. Det gäller i högsta grad de olika kärlekshistorier som kryddar filmduken och när Edelstam hjälper till att bära tunga trälådor med vapen. Det gör att sanningen om vad som verkligen hände går en smula förlorad.

Men bortifrån den fadäsen skall filmen inte dömas ut. Den kan bana väg för att någon gång framöver en verklig dokumentärfilm om Harald Edelstams liv och gärning kan produceras.

Även om filmproduktionen är en kommersiell välregisserad actionfilm där det förekommer alla de nödvändiga ingredienserna som en säljande film måste innehålla, tex en toppartist som Michael Nykvist i rollen som Harald Edelstam, uppdiktade kärlekshistorier, biljakter och actionhjälten mitt i skottlossningar, vill vi med blandade känslor rekommendera er att se filmen om en modig man som skänkte ett gott rykte åt Sverige hos de fattiga och förtryckta folken världen över.   

Vi måste vänta ända till slutet av filmen för att få se och höra en del av de tankar som styrde den svenska ambassadörens ovanliga handlande. Filmen räddas mot slutet vad gäller trovärdigheten av en intervju med Harald Edelstam själv.

– Man måste vara mänsklig och handla. När man är diplomat räcker det inte att vara på cocktailparty. Ibland måste man tillgripa okonventionella metoder för att rädda de som förföljs på grund av sin kamp för social rättvisa och demokrati, menade han.                                                                                

ARMANDO ELGUETA
Proletären 38, 2007