Åsnor och får i bostadspolitiken

Så bröt de bostadspolitiska samtalen mellan regeringen och allianspartierna samman. Högerpartierna fick inte igenom sina krav, bland annat på rena marknadshyror och slopandet av strandskyddet, och då var de inte intresserade längre. Anna Kinberg Batra blir ofrivilligt en bättre komiker än hennes man när hon hävdar att överklassens oinskränkta rätt till sjöutsikt kommer att lösa behovet av 700 000 nya bostäder.

Men faktum är att Socialdemokraternas och Miljöpartiets förslag på att komma till rätta med den akuta bostadsbristen bara är ett lite snällare eko av högerpartiernas.

Finansminister Magdalena Andersson och nya bostadsministern Peter Eriksson samlar till presskonferens och med stora ord målar de upp en motsättning som inte finns. Eriksson kallar till och med allianspartierna för åsnor, men sanningen är att de alla är får som vallas runt av byggkapitalisterna.

Det är förenklingar i regelverk hit och lättnader för byggföretagen dit. Regeringen vill visserligen inte ha rena marknadshyror, men det är ändå marknaden som ska lösa bostadsbristen. Låt byggföretagen bygga var de vill, hur de vill och under vilka villkor för byggnadsarbetarna de vill, så kommer problemet lösa sig av sig själv, verkar devisen vara.

Magdalena Andersson förklarar de kraschade samtalen med det investeringsstöd som regeringen infört för byggföretag som bygger hyresrätter till ”rimliga hyror”. I regeringsdirektivets riktlinjer betyder det exempelvis 9000 kronor i månadshyra för en lägenhet på 80 kvadrat, som möjligtvis kan anses som rimlig för en person med statsrådslön.

Bruksvärdessystemet är idag i praktiken satt ur spel med regeringens goda minne. Dessa investeringsbidrag riskerar dessutom att bara ge mer klirr i kassan hos byggföretag som allt mer fungerar som rena maffiaverksamheter. Där underentreprenörer i flera led hänsynslöst utnyttjar billig arbetskraft från framförallt Östeuropa.

Det som istället behövs är att den nyliberala åtstramningspolitiken överges, och ett rejält bostadsbyggarprogram sjösätts där stat och kommun tar ansvar för byggande av lägenheter med bra standard.

För detta krävs att de kommunala bostadsbolagen fråntas vinstkravet och istället får i uppdrag att hålla hyresnivåerna så låga att arbetare och människor med vanliga inkomster har råd med lägenheterna. Tillsammans med ett avskaffande av straffbeskattningen på hyresrätter och införandet av en obligatorisk kommunal bostadsförmedling går det att lösa bostadsbristen.

Ett sådant bostadsförsörjningsprogram skulle fungera som en krisåtgärd genom de arbeten som skulle skapas och de offentliga investeringar som skulle krävas.

Varför inte använda våra pensionspengar som nu skvalpar runt på aktiebörserna till ingen nytta, eller som ibland används för rent destruktiva syften?

Ett exempel. Ägarna till Findus fabrik i Bjuv, Nomad Foods, vill flytta produktionen dit där den ger ännu mer vinst. Nomad Foods har i sin tur en storägare vid namn Pershing Square där första AP-fonden har investerat 1,4 miljarder kronor av våra pensionspengar. Det är skandalöst. Istället för att lägga ner företag borde folkets pengar investeras i att förse alla med en bra och billig bostad.