Ett parti med framtiden för sig

Kommunistiska Partiet har hållit kongress i dagarna tre och som nybliven 40-åring avslutat med ett hejdundrande födelsedagskalas på biografen Draken i Göteborg, med ett formidabelt artisteri på scen och med en stor, entusiastisk och till goda och glädjande delar ung publik.
Som helhet har det varit stärkande dagar för ett parti som inte får något gratis i den ensidiga klasskampens motvind.

Kongressen visar att det finns en bred samsyn om de uppgifter Kommunistiska Partiet står inför och en lika bred vilja att anta framtidens utmaningar.
Det är en god grund att bygga vidare på, särskilt som den yngre generationen nu tar allt större plats i partidiskussionerna och i ledningen av partiet. Detta parti har framtiden för sig!

Kongressen hölls i en motsägelsefull tid. Efter höstens val kan man på goda grunder tala om en kris för vänstern i bred mening. Framförallt Socialdemokraterna, men också Vänsterpartiet, har gjort sig till ett med kapitalismen och dess politik, vilket skapat en situation av ideologisk alternativlöshet. Visionen om det goda samhället lyser med sin frånvaro när riksdagspartierna reducerar politiken till en samägd serviceverkstad för kapitalismen.

Samtidigt visar sig kapitalismen från sin sämsta sida – i krisen genom att fräckt lasta över bördorna på de arbetare som inte har minsta skuld till att det gått grus i maskineriet och vad gäller klimatet genom att helt sonika vägra ta eget ansvar för de utsläpp som hotar förutsättningarna för livet på planeten.

Det är rentav så att alternativlösheten fått kapitalismen att släppa alla hämningar, som när Volvo utnyttjar otrygga anställningar till att från dag till annan göra sig av med kritiska arbetare. I en kapitalism som ser sig själv som historiens slut skall arbetare bara hålla käften.
Kommunistiska Partiet ser alternativlösheten som en utmanande möjlighet. För vi saknar sannerligen inte alternativ. Ingen hatar kapitalismen så intensivt som vi och ingen talar så oförtrutet om det socialistiska alternativ som är den logiska och hittills enda framgångsrika förnekelsen av kapitalismen.

Vi är och vill vara antikapitalismens röst i en situation då kapitalismen framträder i all sin egenmäktiga brutalitet och det socialistiska alternativet i alternativlöshetens tid.

Det kan låta storståtligt, men är inte menat så. Att vara det socialistiska alternativet i alternativlöshetens tid handlar inte om att konstruera storslagna utopier, utan om att presentera lösningar på de problem som arbetare ställs inför här och nu – men utan att låta sig begränsas av kapitalismen.

Kongressen fattade också beslut om en programöversyn. Kommunistiska Partiets nuvarande program skrevs i början av 1990-talet och antogs första gången av tionde kongressen 1993. Som en kort sammanfattning av de principer som ligger till grund för vår samhällssyn och politik har de tjänat oss utmärkt, men programmet är präglat av sin tid och framförallt av att vi i det tidiga 90-talet inte fullt ut insåg hur dramatiskt realsocialismens sammanbrott skulle påverka kapitalismen. I framförallt detta avseende behöver programmet ses över.

Det handlar alltså inte om en programrevision, där grundläggande principer ifrågasätts, utan om en programöversyn, där de senaste tjugo årens utveckling skall tas i beaktande.
Kongressen beslutade också att inleda en diskussion om partiets valtaktik, som sedan 1976 inneburit deltagande i kommunval och under senare år också i landstingsval, men inte i riksdagsval, något som framförallt de unga i partiet idag ifrågasätter. Var vi landar återstår att se, men diskussionen skall i vart fall vara avslutas i god tid före valet 2014.

Många spännande utmaningar och många spännande diskussioner, som synes, öppna för alla som väljer att ta steget in i partiet. Gör det!

Kommunistiska Partiet har det senaste årtiondet arbetat målmedvetet med den generationsväxling som alla partier förr eller senare ställs inför. Tack vare vårt ungdomsförbund RKU har vi begåvats med en stadig tillströmning av yngre kamrater och med stöd från ett internt utbildningsarbete tar de yngre idag ett allt större ansvar för partiet på alla nivåer. Så är 10 av 24 ledamöter i den nya partistyrelsen under 35 år.

Inte utan stolthet kan vi säga att vi löst generationsväxlingen, även om det återstår en hel del att göra lokalt.

Detsamma kan vi dessvärre inte säga om könssammansättningen, där partiet trots ett idogt arbete lider av ett stort kvinnounderskott i både medlemskår ochi ledande organ. Detta är en svaghet som måste lösas. Kvinnorna utgör halva arbetarklassen och bör därför utgöra halva partiet.

Kongressen beslutade om en ytterligare prioritering av det kvinnopolitiska arbetet, vilket förhoppningsvis visar sig redan på internationella kvinnodagen 8 mars. I vart fall kan vi lova att vi inte ger oss förrän kvinnor känner samma hemhörighet i partiet som män och förrän minst halva partiet består av kvinnor.

Uppgifterna är som synes stora och många, en del har vi löst eller är på väg att lösa, men det mesta återstår. Men vi ser framtiden an med tillförsikt. Detta parti har framtiden för sig – om vi bara blir fler och lyckas bygga partiet starkare.