Ledaren: Riv upp FRA-lagen!
Om saken inte vore så allvarlig, så skulle man kunna skratta sig halvt fördärvad över pajasen Fredrick Federley och hans moatjé Annie Johansson. Federley och Johansson spelade samvetsömma liberaler inför riksdagens FRA-beslut i förra veckan, den normalt så kaxige Federley fällde rentav en krokodiltår i riksdagens talarstol för att riktigt understryka sitt påstådda samvetsdilemma.
Men när det var dags för votering var samvetet lika bortblåst som den liberala valsen om individuell frihet. Federley och Johansson röstade utan prut ja till den övervakningslag som Federley bara några timmar tidigare gjutet sina tårar över. För trots återremiss till Försvarsutskottet och några kosmetiska ändringar vad gäller övervakningen av övervakarna, så var det den polisstatsmässiga FRA-lagen som den borgerliga riksdagsmajoriteten röstade igenom.
Plattare pannkakor får man leta efter.
Saken är som sagt för allvarlig för att skratta åt. Det mer relevanta uttrycket är istället förakt för dem som säger sig värna demokrati och mänskliga rättigheter, men som trampar demokratin och de mänskliga rättigheterna under fötterna så snart de får chansen.
För detta handlar om ett övergrepp på demokratin. Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén har rätt när hon säger att FRA-lagen sätter grundlagen ur spel. Det grundlagsfästa meddelarskyddet går inte att förena med det övervakningssamhälle som riksdagen nu beslutat om.
De internationella kritikerna har rätt när de hävdar att lagen strider mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, som Sverige undertecknat och därmed är förpliktigat att följa.
Det återstår visserligen att se hur Europadomstolen dömer när lagen hamnar inför skranket – i dessa tider av imperialistiskt krig mot terrorismen är det inte givet att ens Europadomstolen värnar den konvention den är satt att värna. Men det blir en senare fråga. Att FRA-lagen strider mot Europakonventionens starka betoning av den personliga integriteten råder det ingen som helst tvekan om, oavsett hur juristerna, högst eventuellt, väljer att vrida och vända på paragraferna.
Det brukar ta fem år innan Europadomstolen prövar en anmälan, så innan ett utslag faller har Försvarets radioanstalt god tid på sig att kartlägga och arkivera misstänkta medborgares telefon- och internettrafik, på det paranoida sätt som är legio inom svensk säkerhets-tjänst. För det är vad FRA-lagen handlar om.
Pratet om att fånga internationella terrorister är ett svepskäl så tunt att inte ens försvarsminister Tolgfors kan tro på det. Det är inte Usama bin Ladin som behöver frukta FRA – har inte CIA lyckats ringa in honom och hans gäng efter tio år av idogt letande, så lär inte FRA göra det – utan oförvitliga svenska medborgare – med fel namn, födda i fel land, med fel religion eller fel politisk uppfattning.
Att diverse politiska och byråkratiska kontrollinstanser skulle förhindra övergrepp i detta allomfattande övervakningssystem är helt illusoriskt. All erfarenhet säger tvärtom att det politiska systemet medverkar i övergreppen, som vad gäller IB och Säpos åsiktsregistrering, där både socialdemokratiska och borgerliga regeringar satte sig över lagen genom hemliga tillämpningsföreskrifter.
Nu lovar Mona Sahlin att hon skall riva upp den lag som har partikamraten Thomas Bodström som pappa, om socialdemokraterna vinner valet 2010. Det är till delar rent bedrägeri. Sahlin vill alls inte riva upp beslutet att ge FRA rätt att övervaka våra telefonsamtal och vår internettrafik, utan bara förse denna rätt med ytterligare några kosmetiska begränsningar.
Men löftet bör ändå tas på allvar. Om den nu beslutade FRA-lagen rivs upp får opinionen ett gyllene tillfälle att stoppa den FRA-lag som Sahlin vill sätta i dess ställe.
Detta bör tas som en utmaning. Den kraftfulla opinion som mobiliserades mot FRA-lagen får inte slå sig till ro, utan måste fortsätta att kritisera och argumentera mot lagen. Mona Sahlin är absolut inte att lita på och då rakt inte Thomas Bodström. Det är opinionstrycket som avgör vad som händer med FRA-lagen efter valet 2010.
Parollerna är givna: Nej till övervakningssamhället! Riv upp FRA-lagen!
25 juni
Proletären 26, 2008