Människorättskampen i Kina
Norska Nobelkommittén har en osviklig förmåga att utse märkliga fredspristagare, som förra året, då priset gick till Barack Obama, en krigspresident av klassiskt amerikanskt snitt. Alfred Nobel torde ha snurrat i sin grav. Det var inte en sådan pristagare han tänkte sig när han skrev sitt testamente. Frågan är hur Nobel skulle ha ställt sig till årets pristagare, den i västså omhuldade kinesen Liu Xiaobo.
Att Liu Xiaobo inte uppfyller kriterierna i Nobels testamente är inte mycket att oja sig över, de har för länge sedan upphävts av Norska Nobelkommittén till förmån för högst egna och i dagens kapitalistiska värld mer ändamålsenliga kriterier. Men frågan är om Liu Xiaobo ens uppfyller dessa.
Kommittén motiverar priset med att Xiaobo ”har blivit den främsta symbolen för kampen för mänskliga rättigheter i Kina”, men som sådan existerar han bara i västvärlden, inte i den kamp för mänskliga rättigheter som faktiskt pågår i Kina, inte minst på arbetsplatserna, där arbetare strejkar och protesterar mot vidriga kapitalistiska förhållanden.
Nu är arbetarrätt inte människorätt i kapitalistisk smak, varför det hör till pjäsen att kapitalistiska företag från väst var de första att protestera när den kinesiska regeringen för något år sedan presenterade en något förbättrad arbetsrättslagstiftning.
Detta ger i ett nötskal västvärldens hela hyckleri i förhållande till Kina. Krav på mänskliga rättigheter går an så länge de inte inverkar menligt på affärerna.
I detta spel passar Liu Xiaobo som hand i handske. Han är illa sedd av den kinesiska regimen, som en kinesisk liberal omhuldad av USA för sin uppslutning bakom kriget mot Irak. Men han har ingen förbindelse med den verkliga och för det utländska kapitalet farliga kampen för mänskliga rättigheter i Kina.
En sådan figur kan användas för politiska kampanjer mot det Kina som i väst upplevs som en allt farligare konkurrent. Men som isolerad liberal hotar han inte den politiska stabilitet som i samma ögonblick är förutsättningen för västkapitalets kinesiska profiter.
Ett perfekt val av Nobelkommittén.
För vår del stöder vi kampen för mänskliga rättigheter i Kina, såsom den dagligen utkämpas av miljoner och åter miljoner arbetande människor. Med krav på både drägliga levnadsvillkor och politisk makt.
Människovärdet kräver att kapitalismen kastas över ända – för andra gången. Vi hoppas att de verkliga människorättskämparna lyckas i denna uppgift.
Ledarsidan
Proletären nr 41, 2010